Gråt vid lämning...vad göra?

Lyssna på vad personalen säger. De känner ditt barn och det är de som får ta hand om honom sedan du har gått. Dra inte ut på lämningarna. Det är jättevanligt att småbarn gråter så länge de ser mamma genom fönstret, och sedan är det som att trycka på en knapp så är det över. Inte för alla, förstås, men för många.

Hur länge gråter han efter att du har gått? De allra flesta barn slutar gråta inom ett par minuter efter att man har gått.

Jag håller med personalen om att du ska göra det så smärtfritt som möjligt, inte stanna kvar utan det är *kram-hej då-gå* som gäller och att det alltid finns en personal för honom att vara hos.

Mina grabbar hade vi jobbiga lämningar med (tvillingar) och det som fungerade bäst var just det som jag skrev ovan. Prata med personalen, be dem skicka nån bild eller liknande när han sitter och leker strax efter att du gått. Mina killar tydde sig till mig om jag var kvar.

Vid byte av förskola förra hösten hade vi också 3 dagars inskolning. Dag 2 blev vi hemskickade (föräldrar) just för att killarna kom till oss när det var något även om vi försökte hålla oss väldigt i bakgrunden. Nu var de nästan 3 när de bytte förskola och vana vid förskolan men det kommer att bli bättre för er!

Jag förstår att det gör helt vansinnigt ont i mammahjärtat när han gråter när du lämnar.

Min minsta har gått i över ett år på förskola och kan fortfarande gråta vid lämningar. Han är 2,5 år nu. Det går alltid över fort efter att jag har gått. Ibland gråter han inte alls och ibland blir han jätteledsen.

Jag räcker alltid över honom till en pedagog och går så snabbt jag kan. Skulle jag stanna kvar skulle det bli 100 gånger värre för honom för då blir han ju van vid att jag ska vara kvar där.

Det är skittufft att lämna sitt barn ledsen men det finns inget annat val. Och när jag hämtar honom är han alltid glad. Så om ni inte har valet att fortsätta vara hemma med ert barn är det bara att stå ut. Det blir bättre.

Jag har stått kvar utanför dörren några gånger och ibland tar det en stund alltså, han gör pauser men fortsätter att gråta... men enligt personalen tar det inte mer än några minuter så är det bra igen... idag hade han blivit glad efter en väldigt kort stund, men en stund senare blivit lite ledsen igen och kollat efter mig i hallen berättade de...men sen var allt bra igen när de började pyssla med något. Jag har frågat om han har verkat orolig/ledsen under dagen efter en jobbig lämning och de säger att han är glad och nöjd hela tiden, det är bara lämningarna som kan vara lite jobbiga...

Ja jag får väl lita på personalen....de känner honom nu och vet väl vilken metod som brukar funka bäst... det kändes nog extra jobbigt idag för han blev lite smått ledsen och osäker så fort vi kom in på förskolan och när det sedan inte vände trots att två pedagoger försökte ta kontakt med honom, så blev det så att den som han känner sig tryggast med tog upp honom i famnen och liksom bestämde att nu blir det hejdå... då kändes det inte lika "mjukt" som det brukar göra....men kanske hade situationen bara eskalerat om jag hade stannat kvar för att se så han blev tryggare....

Hur lång tid kan det ta innan det blir lättare vid lämningarna?

Min dotter har svårt för avsked och det har gråtits mycket vid lämning. Det som har funkat allra bäst är att:

1. Gå in i kapprummet.

2. Göra pedagogerna uppmärksamma på att vi kommit.

3. Klä av ytterkläder.

4. Kramas lite snabbt.

5. Ropa på en pedagog som kommer till kapprummet och hämtar barnet.

Detta var vad mitt barns pedagoger föreslog och det funkade såååå bra. Vi hade gjort som ni tidigare med samma resultat som ni får - gråtande barn.

Lyssna på era pedagoger. Är de bra känner de ert barn nu och kan se vad som kan funka.

För mitt barn är långa avsked fruktansvärda. Det är inte att vara ifrån oss som är hemskt - det är just själva avskedet. Hon är likadan när gäster ska gå hem tex. Gömmer sig hellre än kramar hejdå (trots att det är folk hon brukar gilla att krama).

För vår dotter vände det när hon var fyra, men hade någon tipsat om det här sättet att lämna innan dess är jag säker på att det hade vänt tidigare.

Med mina killar växlade det väldigt på första förskolan. Det som till slut gjorde det riktigt bra var att vi började lämna dem vid frukost på förskolan. Då blev maten en sån distraktion att de glömde bort att mamma gick. När de sen ätit klart så var de liksom inne i "förskolemode". 

Men vi hade jobbiga lämningar (och hämtningar eftersom då bröt man dem från "förskolemode") i flera månader men mindre och mindre ju längre tiden gick. 

På nya skolan har det hänt någon enstaka gång i början men det har varit för att någon av dem känt att han "missat" att säga hej då. Då har jag varit kvar när det har kommits på, har hållit på att ta på mig skorna, och den det har gällt har sprungit ut, kramat om och sen gått tillbaks igen. Annars är det "Yay, förskolan!!!!!" som är reaktionen när vi väl kommit till förskolan. Strulet har kunnat vara hemma istället *haha* Ljuva livet med 4-åringar!

Usch vet hur svårt det är men lita på personalen

Min son har gått i 1 1/2 år och har fortfarande gråtiga lämningar nån dag i veckan, alltid lika tufft!

Men vi håller på rutinerna, går in, lämnar nappen o gosedjuret på deras hylla och sen efter puss o kram: lämnar honom till en personal och de vinkar o tittar när mamma kör. In och ut snabbt! Oftast har han slutat gråta redan då i fönstret, ibland inte men vet att set släpper snabbt för nu är han så stor så han kan uttrycka det själv.

Försök bara vara lugn, trygg och kärleksfull och visa att det kommer bli SÅ roligt på dagis och att mamma faktiskt vill åka och jobba, så smittar det av sig. Det äe skitsvårt i början, jag vet. Man känner sig hemskt!! Men det är bättre för de små att man gör det snabbt och tryggt.

Gör som de säger, visa sonen ser du är trygg med pedagogerna. Det är antagligen stressande för honom att veta att du snart ska gå och då fokuserar ham på det. Gör en liten ritual, samma varje gång (puss, kram och älskar dig) och lyft över honom till pedagogen så visar du att du litar på dem. Låt inte dem ta honom ifrån dig. Sänder fel signaler. Om du vill kan du be dem ringa efter 15min-halvtimme och stämma av hur det gått. Hjälpte mycket tycker jag :)

Det kommer vara så ett tag men snart är du där att du knappt hinner säga hejdå innan han sticker:)

Jag brukar krama, pussa och säga hejdå när en pedagog är beredd att ta över, men jag borde nog tydligare överlämna honom till pedagogen, som du säger, så att det inte känns som att pedagogen tar honom ifrån mig....tack för tipset!

Tack för era peppande inlägg. Jag känner mig stärkt i att jag gör det bästa när jag ändå väljer att lämna relativt snabbt såsom personalen på förskolan förespråkar.

Men samtidigt, en del av mig känner annorlunda...

För det känns ändå ganska konstigt att jag ska lämna ett gråtande barn trots att personalen säger att det bara blir värre för honom om jag drar ut på lämningen... Om jag bara fick göra såsom jag önskar, skulle jag vilja gå med sonen in till de andra, om han är ledsen alltså, och sitta med en stund för att se så han tyr sig till pedagogen och kommer in i samvaron med de andra barnen.... för att då kunna lämna med en kram och ett kort hejdå. Så att han får känna att han kan landa lite i situationen innan mamma går därifrån.... De gånger det har gått bäst att lämna är när han villigt går in med pedagogen till de andra, eller lite mer försiktigt, men ändå självmant...inte så att pedagogen tar upp honom och liksom bestämmer att nu blir det hejdå...

Jag föreslog nån dag att jag kanske skulle gå med in och se till så att han känner sig mer trygg innan jag går, men då sa pedagogen skämtsamt att då kanske jag måste sitta med ända till lunch....eftersom han kanske kommer vara ledsen så länge jag är där då han vet vad som är på gång, att man kanske bara drar ut på plågan så att säga...åh så svårt detta är....

Känns som om jag kanske gör det hela mer komplicerat än det behöver vara...för att det är så smärtsamt att se honom gråta sådär....

Jag tror att jag kommer testa en vecka att försöka lämna snabbt som jag gjort hittills, men försöka vara lite gladare och le mer mot honom vid överlämningen, trots att han gråter, vara mer trygg och bestämd i att det här kommer gå bra, de tar ju hand om dig.Kanske också vinka tydligt hejdå och göra det till en rutin.

Om det inte blir bättre kommer jag nog föreslå att jag ska gå med in någon dag och se om det underlättar för honom....

Hade samma problem när min son började vid 16 månader. Det kändes inte rätt när vi lämnade men han var glad vid hämtning. Men. Han var alltid snabb att vilja gå därifrån. Det var väldigt stora barngrupper där och förskolan blandade små och stora barn ofta och länge. Så magkänslan sa att vi bytte förskola och det gjorde vi efter en månad - så stor skillnad. Han har varit ledsen en gång på flera månader nu. Det var som natt och dag. Jättelugn lämning och han ville inte gå hem istället. tror det beror på att det är en lugnare miljö och bättre personal. Lyssna på din magkänsla, behöver ni längre inskolning? Lämna inomhus? Utomhus? Byta förskola? GÖR det som du känns rätt för dig.

Jag tänker inte som alla andra här. Absolut tycker jag att man kan och i de flesta fall ska lita på personalen i.o.m. de är utbildade och har fått prova sig fram till vad som funkar. Däremot tänker jag också att det är pga vårt stressade samhälle som vi behöver skynda på lämningar mm.

Om mitt barn skulle bli ledsen vid lämningar så skulle jag gå ner i arbetstid, tills det blivit bättre, för att kunna lämna i lugn och ro. Till en början skulle jag även överväga att ta ledigt från jobbet en vecka för att vara med hela dagarna, om det behövdes. Förhoppningsvis skulle barnet då känna trygghet i att mamma/pappa inte ?överger? henne/honom.

Så jag tycker inte alls att du känner ?fel? när du vill stanna kvar.

Jag har samma problem. I början så gick allt jättebra och sedan blev hon ledsen vid lämning. En pedagog tar upp henne och säger hejdå och så ska jag gå... och det känns inte bra. Nu efter juluppehållet så var inte pedagogen där som brukar ta upp henne och då stannade jag tills hon började leka istället. Och det tog typ 5-10 minuter av att sitta i min famn, stå bredvid mig etc, sedan sprang hon iväg och var glad och kom inte tillbaka och fortsatte klänga så jag gick då. 

Fick höra när jag kom och hämtade att hon varit extra glad hela dagen. Provade samma dagen efter och med samma resultat. Så jag tror att jag kommer fortsätta så. Det blir ju inte jättelånga avsked utan 5-10 minuter är inget problem. 

Kanske är samma för ditt barn? 

Barnet vet att du kommer att gå. Det är jobbigt. Om du är kvar en minut, 10 minuter eller 30 spelar ingen roll.

Idag gick det bättre med lämningen. Jag försökte gå mer på min egen magkänsla än det här att det ska gå fort. 

Han gnydde så fort vi kom in i hallen, det verkar som om det blivit jobbigare för honom efter juluppehållet just att bli lämnad av mamma på förskolan.... han är glad och nöjd på dagarna säger personalen så det är just lämningen...

Jag klädde av honom, två pedagoger satt med några barn inne i stora rummet och trots att han var motvillig gick vi in dit, han började leka med pärlor, jag stod bakom och småpratade med honom, en pedagog kom fram och interagerade. Efter en stund verkade han tillräckligt inne i leken och jag kände att jag kunde gå, men när jag kramat hejdå och gått några steg kommer han gråtandes mot mig, jag kramar om igen, o då kommer pedagogen fram och tar upp honom och jag säger hejdå en gång för alla och går ut i hallen. Han fortsätter gråta, men kanske bara i 20 sekunder, jag står kvar och lyssnar. Sedan verkar han vara inne i leken igen. 

Lite omständigt, visst, men han har gråtit längre, kanske en-två minuter de gånger pedagogen har tagit upp honom direkt i hallen efter att vi kramats, så detta kändes ändå lite mjukare och som om jag iaf gjorde vad jag kunde för att han skulle ha det bra...

Man ska inte vara rädd för gråt. Det är inte farligt. Han vet att du ska gå och det ör en sorg för honom. Låt honom få visa det. Bekräfta känslorna och ta ett snabbt farväl. Det blir bara jobbigt att dra ut på det. Jag tycker att pedagogerna låter väldigt kloka och tillåtande till hans känslor. Om han är trygg med pedagogerna så kan de trösta honom. Det är ju som de säger endast under separationen som han är ledsen och inte efteråt. Låter sunt.

Vi skolade in i augusti (superbra inskolning som pågick i två veckor!) och numera gråts det aldrig vid lämning. Det tog kanske 4-5 veckor innan första lämningen utan gråt, men nu får man knappt säga hejdå för han har så bråttom in.

I början gjorde jag också så att jag tog av ytterkläder och lyfte upp honom och lämnade över honom till en pedagog han litade på. Det var det absolut bästa sättet! Vi har även låtit honom ha med napp och snutte in eftersom det blir ett himla liv annars och de är en stor trygghet för honom (de gömmer allt sånt vid frukost/fruktstund ändå). Om ditt barn har nåt favoritgosedjur eller snuttefilt så kanske du kan testa att låta den följa med just vid lämning?

Framför allt: lita på att det blir bättre! Jag vet att det gör ont men det är förmodligen värre för dig än för barnet. Personalen skulle väl ringa om gråten fortsatte länge? Så gör de på vår förskola iaf, om barnet fortfarande gråter efter en kvart, halvtimme, så ringer de föräldern som lämnade (det har dock aldrig behövts för vår del).