Hjälp! (Egenföretagare vs familj)
Jag driver eget. Enkelt beskrivet så hjälper jag andra att öka sin försäljning. Jag gör allt från att se över hela kedjan, från första exponering för målgrupp ända fram till betalning. Det har fungerat från dag ett, och fungerar lika bra än idag.
Min senaste deklarerade årsinkomst var 1.950.000 kr. Vi har gått från 26500 kr i månaden för nio år sen, till att ha 125tkr i månaden i disponibel inkomst.
Jag har även förmånen att kunna arbeta hemifrån. Vilket jag ibland ifrågasätter ifall det är en tillgång för min del. Den typen av arbete jag gör, det är en process. Det finns inga mallar att gå efter. Det är inget jag kan pyssla med i 45 min, göra något annat, fortsätta "där jag var". Det fungerar inte så med det jag gör. Det är en process, och när man avbryter om och om igen så kommer man ur flytet, och det innebär inte att man kommer in i samma flyt igen så fort man återgår.
Vad är problemet då?
Jo, det är min partner. Hon lever i någon illusion om att egenföretagare arbetar färre timmar än en anställd, som arbetar av sina åtta timmar och lämnar bygget.
Jag vågar påstå att de flesta småföretagare arbetar fler timmar per dag än vad hon/han gjorde som anställd.
Jag ska lämna vår flicka på morgonen till skolan, jag ska handla, jag ska hämta efter skolan, jag ska laga maten, jag ska gå med hunden, jag ska gå till tandläkaren med barnen, jag ska gå på utvecklingssamtal, jag ska diska. Det är de områden jag sköter helt själv, samtidigt som jag drar in 160tkr i månaden för att alla ska kunna leva ett så bekvämt liv som möjligt.
Bortsett från det jag skrev precis så ska jag gärna hjälpa till och dammsuga, och lägga i tvätt och hänga tvätt.
Det håller inte länge till nu. Det är en enda röra. Jag arbetar de korta stunder som finns mellan allt som ska göras hemma. Det är ett under att jag fått ihop det så här långt.
"Men de måste väl fatta att du har familj, att du har barn!", och syftar på att mina kunder borde ta hänsyn till att jag har familj. Det här är så urbota dumt så jag vet knappt hur jag ska tackla det.
Ja, mina kunder har säkerligen förstått att jag har familj, och jag är helt hundra på att de har all respekt för det. Men de vänder sig inte till mig och ber om att få betala dyra pengar med en klapp på axeln och ett "Gör det här när du känner att du har en minut över!". Så är det nsturligtvis inte.
En av fyra av mina kunder har redan en verksamhet som går med vinst och vill maximera sin vinst. De andra tre, de har kontaktat mig för att de inte får fart på sin verksamhet. Det är där jag kommer in. Det är detta de betalar mig för, för att jag ska vända förluster till vinster.
Bsrn och familj eller inte, "Antingen gör du detta fortast möjligt, eller så finns det andra som vill ha uppdraget!", så ser det ut, och det är helt logiskt.
Jag har försökt få henne förstå genom att ge exempel. Halvlyset krånglade på dotterns bil. Min fru skulle ta bilen till verkstad. Ifall hon kom in på verkstaden och förklarade vad hon ville ha hjälp med och möttes av "Inga problem, det fixar jag. Men inte just nu. Har ju barn och familj. Tar det när jag hinner.", vad hon hade gjort då? Jo, hon hade åkt till en annan verkstad.
"Men bilmekaniker jobbar väl inte hemifrån?!" fick jag som svar. Det är så att man blir gråtfärdig. Att jag jobbar hemifrån innebär väl för i h-vete inte att mina kunder betalar mig för att sköta hushållssysslor på arbetstid!!??
Jag vill handla det, jag vill åka dit på semester, jag behöver köpa detta nytt, jag behöver hit och jag vill dit. Utan de pengarna vi har idag går inte det.
Jag har all respekt för alla som lever på två löner, säg 45tkr. Men i vårat fall skulle det vara katastrof. Hela vårat liv bygger på en ständigt tillförsel av pengar. Det vänder sig i hela magen bara vid tanken på effekterna på vårat liv av att behöva gå tillbaka till varsin "vanlig" lön, det går bara inte, allt skulle rasera som ett korthus.
Tänker jag fel? Är det fel att begära att, trots att jag arbetar hemifrån, få arbeta mellan 8.30 - 17? Att därefter är det helt givet att även jag ska sköta sysslor hemma, det ifrågasätter jag inte det minsta, men jag måste kunna begära att arbeta på ett normalt sätt trots att jag arbetar hemifrån. Tänker jag fel?