Finns det någon mer här som önskar få tillbaka sitt ex?

Jag är inte allt i samma situation som dig, men även jag är olycklig kär och vill ha mitt ex tillbaka. Vi har inte barn eller någonting så det är förstås en förmildrande omständighet.

Jag tänker att man måste låta honom komma tillbaka om det är så, oavsett hur svårt det känns. Låter som att du har visat att du vill försöka igen så låt honom komma tillbaka is så fall. 

Jag vet att detta kanske inte är vad du vill höra, men kom ihåg att du aldrig är ensam!

Känner fortfarande pirr för mitt ex som jag har ett barn med. Vill inger annat än att ha henne i min famn igen.

Vad ger störst chans för återförening: Ingen kontakt, ge gåvor eller skriva hur man känner?

Kärlek går inte att tvinga fram och vem vill vara tillsammans med någon när man vet att det inte kommer från den personens hjärta? Det bästa är nog att vara ärlig, tala om vad man känner och sen är det upp till en andra att svara på det vad mer kan man göra`? Det finns ju en anledning att man går isär och ibland är det nog bäst att det också är så. Jag vet själv att det är svårt. Blev lämnad av min stora  kärlek för 7 år sedan men tänker fortfarande på honom ibland och funderar på varför det blev som det blev. Vi pratade också barn, giftermål, barnbarn, bli gamla tillsammans och allt det. Jag fortsatte att höra av mig länge men fick aldrig några svar. Det tog mig 3 år att komma över honom. Ett år senare när jag inte hade hört av mig en enda gång fick jag för mig när han fyllde år att bara skicka grattis och hoppas allt är bra typ och då fick jag minsann svar efter 4 år. Vi hörs ibland men inget mer med det, jag har ännu inte fått något riktigt svar. Men jag har ändå gått vidare med ny sambo och ett barn. Det bästa är nog att låta det vara hur svårt det än är. 

Jag hade en svag period när jag önskade att få bli tillsammans med mitt ex igen. Det slog in. Vad hände?

Allting var annorlunda efter uppbrottet. Något man inte räknar med för man har bilden av att allt kommer "vara som förr" det blir det inte. Det är fysiskt omöjligt. Det slutade med att han höll mig kvar i förhoppning att han var lika kär som mig, men det var han förstås inte.

Ja det finns fall där man återförsonas och är superkära och jättelyckliga, och när något ta slut kan man välja att gå vidare(det behöver inte innebära vidare till nästa partner) eller hålla kvar och vänta på att eventuell återföring sker, som är en på miljonen.

Jag kände inte att det var värt att psykiskt pressa mig varenda dag och ligga som en matta och vänta in någon som gått ut genom dörren, men vissa kanske vill vänta. Har ni någon gräns undrar jag? Kan ni vänta för evigt eller flera år eller var går gränsen?

Om någon verkligen älskar er, då hade de ju jagat rätt på er oavsett om ni gjort slut och gått vidare, så ser ingen vinst i att psykiskt misshandla sig själv och begränsa livet till 1 människa,som inte ens inkluderar dig i deras liv....

Jag har också erfarenhet av motsatsen. Att ex hör av sig till mig "Jag har väntat i två år på dig, jag kan inte släppa dig" uppskattade jag att ett ex hörde av sig med den informationen? Aldrig. Någonsin. Varför? För det signalerar tre saker:

- Han har så låg självkänsla att han sitter och ruttnar och deppar över att jag inte är hans längre och låter hans liv gå under

- Han kan inte ta ett nej eller acceptera när saker inte blir som man önskar

- Han älskar någon inte för vem jag är, men för att jag bekräftade honom en gång i tiden.

Om jag nu skulle bli ihop med ett ex igen, hade jag inte velat ha han som suttit och sörjt mig i 2 år... Och kan inte släppa mig. Det ger bara obehagliga vibbar.

Hade hellre träffat mitt ex fast han kanske träffar någon just då, eller råkar in på honom och hans liv är i full rulle, man vill ha en partner med integritet,med självförtroende, inte ett miserabelt blötdjur som vägrar acceptera faktum over is over.

Jag skulle aldrig någonsin ta tillbaka ett ex. Ett ex är ett ex av en anledning och oavsett hur jävla olyckligt kär jag skulle vara så skulle känslan av att HAN lämnade mig aldrig glömmas. Hur kan man vilja ha någon som inte vill ha en tillbaka? Se det som en möjlighet att hitta någon annan som faktiskt förtjänar dig och litar på dig. Jag skulle heller aldrig ta tillbaka någon jag dumpat. Det skedde också av en anledning och det kommer bli och sluta precis likadant som det var innan. Man faller in i gamla mönster

Men du Allis, det märks att du har huvudet fullt med falska föreställningar om din egen betydelse. Du skrevet att NI hade jättestarka känslor och PRATADE om barn och giftermål. Det kan alla mina 3 ex säga om mig (och alla 3 har försökt få tillbaka mig också, även efter flera år...)

Men det är min fjärde partner som är mitt livs kärlek och som jag faktiskt just skaffade barn och gifte mig med.

Jag vet att jag SA till alla 3 ex att jag älskade dom och vi pratade om namn till barn osv men det är ju bara snack. Typ alla gör så. Om man sen, som jag sagt till mina ex som hört av sig och som ditt ex sagt till dig, har gått vidare och träffat en ny så klart som fan man älskar den nya.

Man älskar inte ex bara för att man kände/trodde/påstod det för några år sen.

Du är utbytbar, ex är utbytbara, så är det bara. För alla som går vidare så går man just vidare och vad du tror att du betytt FÖRR existerar inte längre.

Det är klart att han älskar sin nya tjej och inte har känslokallt sex med sin FLICKVÄN, vad tror du?! Tror du att han valt att bli tillsammans med henne om han skulle gå omkring och känna sig kall?

Nej, han är jättegullig mot henne, ger henne massa kärlek och närhet och är antagligen mer kär i henne nu än vad han var i dig på slutet av er relation.

Det är DU som romantiserar er tid ihop och det är för att han var bättre för dig än du för honom.

Du har insett att du inte tror du kan få bättre än honom och vill tillbaka, han har redan insett att han kunde få bättre än dig och gick vidare.

Det är lönlöst, skaffa ett liv istället för att vara patetisk.

Tack, jag vet. Det hjälper att tänka så och att många har varit och är i den situationen och har klarat sig igenom den. Det gör lika ont ändå men man känner sig mindre ensam <3 

Jag tror att det beror på varför det tog slut. Oavsett så tror jag att det är bra att den andra vet att man fortfarande har känslor men att man inte visar det eller påpekar det ofta. Så inga gåvor och sånt. Skriva eller säga en gång hur man känner och sedan vet dem det och då behöver/bör man inte säga det igen. Varje gång man säger det utan att den andra känner likadant så påminns den om att den inte känner likadant och då är det mindre chans att känslor uppstår igen. Så tänker jag. Dock tycker jag att det är svårt att veta om man ska vara kompisaktig och höra av sig ofta eller få till mer "spänning" och ses sällan. Där tänker jag att om det tog slut pga att den andra tappade känslor eller man blev mer som vänner, då är det bättre att inte höra av sig eller göra det väldigt sällan, för då blir det mer spännande och intressant. Man kan satsa på att utveckla sig själv istället. Men tog det slut pga svartsjuka/bråk eller liknande så är det kanske bättre att vara kompisaktig och visa att man är stabil och pålitlig. Så är det kanske i mitt fall. Jag började med att försöka ta vara på den spänning som fanns när vi sågs men bröt ihop en gång och bedyrade mina känslor så där som man inte borde och det var efter det som han sa att han inte längre hade känslor för mig. Så nu försöker jag på det andra sättet, att vara kompis helt enkelt. Det kanske är urdålig strategi, jag vet inte. Vi har inte setts som vänner än... men känns som att det skulle kunna hända, att ses tillsammans med vårt barn i alla fall. 

Det har jag också tänkt försöka. Jag vet att han tyckte om att jag var rolig och lekfull och busig fast jag är 29. Så det kan jag ju visa även fast vi är vänner. Jag har försökt visa det lite när vi smsat men om jag skämtar om något så svarar han inte på det. Känns konstigt eftersom han sade att vi bör vara vänner. Man kan ju alltid hoppas på att det beror på att han då märker av hur han saknar mig och det blir jobbigt... men knappast. Suck. 

För mig beror det på. Han har ju förstås legat med en hög andra innan mig men de hade inte så nära kontakt utan vara kortare grejer eller kks och han älskade inte dem. Den här nya flickvännen... om han älskar henne och de haft sånt sex så kommer det bli svårt att komma över det, men det vet jag ju inte. Känslolöst sex kan jag ta, det är ingen fara att han haft. 

Var var det som hände som gjorde att det tog slut? Jag kanske kan hjälpa... 

Jo jag förstår hur du tänker. Hade det tagit slut för att hans känslor tagit slut så hade jag inte velat fortsätta kämpa. Nu känns det som att det tog slut pga en fånig lögn från min sida och jag kan utveckla mig som person och skulle aldrig ljuga för honom igen på det sättet. Så jag tycker att det var en dålig anledning att det tog slut och onödigt. Sen finns det nya anledningar att hålla ihop, som Beatrice tex. Nu säger han att han har kommit över mig och inte har såna känslor men att han älskar mig som hennes mamma... och ja, det känns som att det finns något där, kanske. Kanske att han förtränger sina känslor för mig pga att han tänker att det blir enklast så. Och då vill jag inte ge upp för att jag faktiskt inte vet helt säkert. Han kan vara så att han får för sig något och ska hålla det till varje pris fast han själv mår dåligt av det. 

Jag kan vänta tills jag känner att jag har lyckats släppa honom och misstänker att det kan ta lång tid. Hade ett ex jag hade starka känslor för och honom tog det tre år att släppa trots att jag inte alls kände lika starkt som för min nuvarande. Var olyckligt kär i en kille som inte kände likadant i fem år som tonåring. Jag är nog dålig på att släppa helt. Men det är ju skillnad på att acceptera att det aldrig blir vi men ändå känna som man gör och att ha kvar något slags hopp, vilket jag har nu. Hoppet kan gå att släppa. Så länge han säger att han älskar mig som person och så länge det finns mer att göra (han har ju inte ens träffat Beatrice än) så vill jag inte ge upp. Men skulle jag träffa någon annan längs vägen så blir jag ju inte ledsen för det heller. Jag försöker leva för mig själv och min dotter samtidigt.

Och jag tänker inte säga till honom att jag fortfarande har hopp för det är, som du skrev, väldigt oattraktivt. Ska försöka fokusera på att han och Beatrice får lära känna varandra och hoppas i smyg på att hans känslor för mig ökar eller kommer fram och försöka spela mina kort rätt. Men svårt, det är det. Jag vet också att det inte kommer bli samma sak om vi blir ihop igen men tänker att det också är bra. Våra liv är ju annorlunda redan nu pga Beatrice så klart att det inte blir samma sak. Jag vill bara att vi ska vara en del av varandras liv och att jag ska få sätta guldkant på hans som jag gjorde innan. Jag har ändrats som person sedan vi var ihop och är vuxnare idag och det är förhoppningsvis han också. Så kanske det kan bli bättre än det var. Eller så blir det ingenting och hans känslor är verkligen borta och då är det så :/ 

Jo men i mitt fall tycker jag att anledningen var dålig. Det var mitt fel pga att jag ljög men jag ljög om en helt oviktig sak. Han tror att jag är helt opålitlig och det stämmer inte alls, så det var egentligen ett missförstånd. Sen finns ju en extra omständighet i och med vår dotter. Hade hon inte blivit till så kanske jag inte hade hoppats utan bara gått vidare. Men vill försöka för hennes skull också så att hon kan få växa upp med båda sina föräldrar. 

Fast tänk så här - du får bevis för att din kille är otrogen och du dumpar honom. Men sen tre månader senare så får du nya bevis för att det inte alls var så utan ett missförstånd. Hade du inte kunnat försöka igen då? Det var ju inget med -er- som var fel. Eller om det var tvärtom. Eller något i den stilen. Som sagt, har någon bara tackat nej till en som person och man är samma person så håller jag med dig. 

Du kan ha rätt i att det är lönlöst men det känns ändå som att du svarade generellt till nån som vill ha tillbaka sitt ex och inte till mig. Han har ju sagt till mig alldeles nyligen att han älskar mig (på nåt sätt i alla fall). Han sa till sin killkompis för en månad sen att han inte hade rätt känslor för sin flickvän och funderade på att göra slut. Och han kysste mig medan han var ihop med henne. Så det finns saker som antyder att han har någon känsla kvar för mig. Kanske är det inte så och kanske är det inte tillräckligt men det är inte så svartvitt som du skriver. Sen är han säkert jättegullig mot henne oavsett för så är han som person men han kan ändå vara osäker i känslorna.

Du säger att alla är utbytbara. Är din nuvarande kärlek och du utbytbara för varandra också? Vilken tråkig syn på kärlek.

Sen kan jag ha ett liv även om jag är olyckligt kär. Jag har spännande hobbies, bra vänner, en underbar dotter och (snart) ett intressant jobb. Jag träffar nya människor och har roligt med dem, gör mig fin och är öppen för en annan kärlek om den slår till. Men jag kan inte hjälpa att jag fortfarande älskar mitt ex och önskar det vore vi. Sedan om jag kan få bättre... kan säkert få någon snyggare, yngre, rikare och intelligentare... men det är mitt ex jag älskar med alla hans fel och brister.

Det känns ganska tråkigt med de meddelande som skrivits i slutet i tråden. Jag tänkte den här tråden som ett ställe där vi som önskade våra ex tillbaka kunde prata och stötta varandra. Man hör tillräckligt mkt från folk i allmänhet att det inte går att få tillbaka ett ex och så vidare. Jag VET att chansen att det kommer bli bra är liten. Jag vet att man kan betrakta det som att greppa efter halmstrån. Men jag tror att för mig och kanske även andra så är det en viktig del av processen att få hoppas och älta detaljer. Tanken med tråden var att få göra det med likasinnade tills vi hittar tillbaka till exen eller kommer över dem och hittar nya kärlekar. Inte att få höra hur dum man är som tror nåt och att man minsann inte är speciell. Jag ville hoppas och drömma även om det skulle falla platt och kanske det hade funkat för nån av oss. Självklart är man två om kärlek men det finns också saker man kan göra för att väcka eller ta kål på kärlek hos andra.

Mitt ex ringde mig nyss och sa att han ville prata idag. Så det är mkt möjligt att ni får rätt och att han ska berätta hur seriös han är med sin nya tjej och att det inte funkar att vara ens vän med mig. Det har jag varit med om tidigare.

Det känns ganska tråkigt med de meddelande som skrivits i slutet i tråden. Jag tänkte den här tråden som ett ställe där vi som önskade våra ex tillbaka kunde prata och stötta varandra. Man hör tillräckligt mkt från folk i allmänhet att det inte går att få tillbaka ett ex och så vidare. Jag VET att chansen att det kommer bli bra är liten. Jag vet att man kan betrakta det som att greppa efter halmstrån. Men jag tror att för mig och kanske även andra så är det en viktig del av processen att få hoppas och älta detaljer. Tanken med tråden var att få göra det med likasinnade tills vi hittar tillbaka till exen eller kommer över dem och hittar nya kärlekar. Inte att få höra hur dum man är som tror nåt och att man minsann inte är speciell. Jag ville hoppas och drömma även om det skulle falla platt och kanske det hade funkat för nån av oss. Självklart är man två om kärlek men det finns också saker man kan göra för att väcka eller ta kål på kärlek hos andra.

Mitt ex ringde mig nyss och sa att han ville prata idag. Så det är mkt möjligt att ni får rätt och att han ska berätta hur seriös han är med sin nya tjej och att det inte funkar att vara ens vän med mig. Det har jag varit med om tidigare.

Sedan går det inte "spela sina kort rätt" i kärlek. Man är två om sin kärlek. Du verkar dessutom ha en tendens att fastna i det förgångna med tanke på hur du beskriver dina tidigare relationer, det är nog det du ska jobba med? 

Hopp får man naturligtvis ha så länge det inte får en att må dåligt och vara helt orimligt. Du borde försöka jobba med dig själv, din självkänsla och lära dig älska dig själv innan du kan älska andra. Ställ det gamla fotoalbumet i hyllan, plocka fram det när du har blivit starkare. Ta fram ett nytt album och fyll med nya bilder istället. 

Nu har det hänt mkt saker. Först så blev jag utbjuden av en kille på nya jobbet. Han arbetar inte på min avdelning utan i en annan byggnad och vi har väl ingen kontakt angående jobbet egentligen. Har skilda lunchrum. Så hade kunnat tacka både ja och nej utan att det blir konstigt på jobbet. Han är väl min typ. Ser bra ut och trevlig. Men han är inte exet.

Sen pratade jag med exet som berättade att han gjort slut med sin flickvän för att han inte kände rätt för henne och han ville fokusera på att lära känna Beatrice och umgås med mig och henne. Han sa att han inte var kär i mig men älskade mig som hennes mamma och kände sig varm när han tänkte på mig/oss och att han ville att varken jag eller han skulle dejta någon nu utan istället ta det lugnt och fokusera på att umgås och kanske växer nåt fram då.

Så frågan är vad jag gör nu? Som han föreslår men ni verkar tro att det är kört och kärlekskänslor inte kan komma tillbaka och då är det kanske dumt att inte ge jobbkillen en chans. Vad ska jag göra?

Jag är 28 år (en person frågade). Och jo jag vet att man får skriva vad man vill men jag riktade ju tråden till andra som vill ha tillbaka sitt ex och är i samma "fas" som mig så hoppades väl mest kunna älta och analysera och hoppas tillsammans med andra. Sen blev jag nog missförstådd. Jag tror inte jag är den enda exet kan älska. Men så länge som han har känslor för mig innerst inne så kanske han har svårt att börja älska nån annan och att han antytt det gav mig ju hopp. Även det han sa nu.