Finns det någon mer här som önskar få tillbaka sitt ex?

Tack, jag vet. Det hjälper att tänka så och att många har varit och är i den situationen och har klarat sig igenom den. Det gör lika ont ändå men man känner sig mindre ensam <3 

Jag tror att det beror på varför det tog slut. Oavsett så tror jag att det är bra att den andra vet att man fortfarande har känslor men att man inte visar det eller påpekar det ofta. Så inga gåvor och sånt. Skriva eller säga en gång hur man känner och sedan vet dem det och då behöver/bör man inte säga det igen. Varje gång man säger det utan att den andra känner likadant så påminns den om att den inte känner likadant och då är det mindre chans att känslor uppstår igen. Så tänker jag. Dock tycker jag att det är svårt att veta om man ska vara kompisaktig och höra av sig ofta eller få till mer "spänning" och ses sällan. Där tänker jag att om det tog slut pga att den andra tappade känslor eller man blev mer som vänner, då är det bättre att inte höra av sig eller göra det väldigt sällan, för då blir det mer spännande och intressant. Man kan satsa på att utveckla sig själv istället. Men tog det slut pga svartsjuka/bråk eller liknande så är det kanske bättre att vara kompisaktig och visa att man är stabil och pålitlig. Så är det kanske i mitt fall. Jag började med att försöka ta vara på den spänning som fanns när vi sågs men bröt ihop en gång och bedyrade mina känslor så där som man inte borde och det var efter det som han sa att han inte längre hade känslor för mig. Så nu försöker jag på det andra sättet, att vara kompis helt enkelt. Det kanske är urdålig strategi, jag vet inte. Vi har inte setts som vänner än... men känns som att det skulle kunna hända, att ses tillsammans med vårt barn i alla fall. 

Det har jag också tänkt försöka. Jag vet att han tyckte om att jag var rolig och lekfull och busig fast jag är 29. Så det kan jag ju visa även fast vi är vänner. Jag har försökt visa det lite när vi smsat men om jag skämtar om något så svarar han inte på det. Känns konstigt eftersom han sade att vi bör vara vänner. Man kan ju alltid hoppas på att det beror på att han då märker av hur han saknar mig och det blir jobbigt... men knappast. Suck. 

För mig beror det på. Han har ju förstås legat med en hög andra innan mig men de hade inte så nära kontakt utan vara kortare grejer eller kks och han älskade inte dem. Den här nya flickvännen... om han älskar henne och de haft sånt sex så kommer det bli svårt att komma över det, men det vet jag ju inte. Känslolöst sex kan jag ta, det är ingen fara att han haft. 

Var var det som hände som gjorde att det tog slut? Jag kanske kan hjälpa... 

Jo jag förstår hur du tänker. Hade det tagit slut för att hans känslor tagit slut så hade jag inte velat fortsätta kämpa. Nu känns det som att det tog slut pga en fånig lögn från min sida och jag kan utveckla mig som person och skulle aldrig ljuga för honom igen på det sättet. Så jag tycker att det var en dålig anledning att det tog slut och onödigt. Sen finns det nya anledningar att hålla ihop, som Beatrice tex. Nu säger han att han har kommit över mig och inte har såna känslor men att han älskar mig som hennes mamma... och ja, det känns som att det finns något där, kanske. Kanske att han förtränger sina känslor för mig pga att han tänker att det blir enklast så. Och då vill jag inte ge upp för att jag faktiskt inte vet helt säkert. Han kan vara så att han får för sig något och ska hålla det till varje pris fast han själv mår dåligt av det. 

Jag kan vänta tills jag känner att jag har lyckats släppa honom och misstänker att det kan ta lång tid. Hade ett ex jag hade starka känslor för och honom tog det tre år att släppa trots att jag inte alls kände lika starkt som för min nuvarande. Var olyckligt kär i en kille som inte kände likadant i fem år som tonåring. Jag är nog dålig på att släppa helt. Men det är ju skillnad på att acceptera att det aldrig blir vi men ändå känna som man gör och att ha kvar något slags hopp, vilket jag har nu. Hoppet kan gå att släppa. Så länge han säger att han älskar mig som person och så länge det finns mer att göra (han har ju inte ens träffat Beatrice än) så vill jag inte ge upp. Men skulle jag träffa någon annan längs vägen så blir jag ju inte ledsen för det heller. Jag försöker leva för mig själv och min dotter samtidigt.

Och jag tänker inte säga till honom att jag fortfarande har hopp för det är, som du skrev, väldigt oattraktivt. Ska försöka fokusera på att han och Beatrice får lära känna varandra och hoppas i smyg på att hans känslor för mig ökar eller kommer fram och försöka spela mina kort rätt. Men svårt, det är det. Jag vet också att det inte kommer bli samma sak om vi blir ihop igen men tänker att det också är bra. Våra liv är ju annorlunda redan nu pga Beatrice så klart att det inte blir samma sak. Jag vill bara att vi ska vara en del av varandras liv och att jag ska få sätta guldkant på hans som jag gjorde innan. Jag har ändrats som person sedan vi var ihop och är vuxnare idag och det är förhoppningsvis han också. Så kanske det kan bli bättre än det var. Eller så blir det ingenting och hans känslor är verkligen borta och då är det så :/ 

 

Jo men i mitt fall tycker jag att anledningen var dålig. Det var mitt fel pga att jag ljög men jag ljög om en helt oviktig sak. Han tror att jag är helt opålitlig och det stämmer inte alls, så det var egentligen ett missförstånd. Sen finns ju en extra omständighet i och med vår dotter. Hade hon inte blivit till så kanske jag inte hade hoppats utan bara gått vidare. Men vill försöka för hennes skull också så att hon kan få växa upp med båda sina föräldrar. 

Fast tänk så här - du får bevis för att din kille är otrogen och du dumpar honom. Men sen tre månader senare så får du nya bevis för att det inte alls var så utan ett missförstånd. Hade du inte kunnat försöka igen då? Det var ju inget med -er- som var fel. Eller om det var tvärtom. Eller något i den stilen. Som sagt, har någon bara tackat nej till en som person och man är samma person så håller jag med dig. 

Du kan ha rätt i att det är lönlöst men det känns ändå som att du svarade generellt till nån som vill ha tillbaka sitt ex och inte till mig. Han har ju sagt till mig alldeles nyligen att han älskar mig (på nåt sätt i alla fall). Han sa till sin killkompis för en månad sen att han inte hade rätt känslor för sin flickvän och funderade på att göra slut. Och han kysste mig medan han var ihop med henne. Så det finns saker som antyder att han har någon känsla kvar för mig. Kanske är det inte så och kanske är det inte tillräckligt men det är inte så svartvitt som du skriver. Sen är han säkert jättegullig mot henne oavsett för så är han som person men han kan ändå vara osäker i känslorna.

Du säger att alla är utbytbara. Är din nuvarande kärlek och du utbytbara för varandra också? Vilken tråkig syn på kärlek.

Sen kan jag ha ett liv även om jag är olyckligt kär. Jag har spännande hobbies, bra vänner, en underbar dotter och (snart) ett intressant jobb. Jag träffar nya människor och har roligt med dem, gör mig fin och är öppen för en annan kärlek om den slår till. Men jag kan inte hjälpa att jag fortfarande älskar mitt ex och önskar det vore vi. Sedan om jag kan få bättre... kan säkert få någon snyggare, yngre, rikare och intelligentare... men det är mitt ex jag älskar med alla hans fel och brister.

Det känns ganska tråkigt med de meddelande som skrivits i slutet i tråden. Jag tänkte den här tråden som ett ställe där vi som önskade våra ex tillbaka kunde prata och stötta varandra. Man hör tillräckligt mkt från folk i allmänhet att det inte går att få tillbaka ett ex och så vidare. Jag VET att chansen att det kommer bli bra är liten. Jag vet att man kan betrakta det som att greppa efter halmstrån. Men jag tror att för mig och kanske även andra så är det en viktig del av processen att få hoppas och älta detaljer. Tanken med tråden var att få göra det med likasinnade tills vi hittar tillbaka till exen eller kommer över dem och hittar nya kärlekar. Inte att få höra hur dum man är som tror nåt och att man minsann inte är speciell. Jag ville hoppas och drömma även om det skulle falla platt och kanske det hade funkat för nån av oss. Självklart är man två om kärlek men det finns också saker man kan göra för att väcka eller ta kål på kärlek hos andra.

Mitt ex ringde mig nyss och sa att han ville prata idag. Så det är mkt möjligt att ni får rätt och att han ska berätta hur seriös han är med sin nya tjej och att det inte funkar att vara ens vän med mig. Det har jag varit med om tidigare.

Nu har det hänt mkt saker. Först så blev jag utbjuden av en kille på nya jobbet. Han arbetar inte på min avdelning utan i en annan byggnad och vi har väl ingen kontakt angående jobbet egentligen. Har skilda lunchrum. Så hade kunnat tacka både ja och nej utan att det blir konstigt på jobbet. Han är väl min typ. Ser bra ut och trevlig. Men han är inte exet.

Sen pratade jag med exet som berättade att han gjort slut med sin flickvän för att han inte kände rätt för henne och han ville fokusera på att lära känna Beatrice och umgås med mig och henne. Han sa att han inte var kär i mig men älskade mig som hennes mamma och kände sig varm när han tänkte på mig/oss och att han ville att varken jag eller han skulle dejta någon nu utan istället ta det lugnt och fokusera på att umgås och kanske växer nåt fram då.

Så frågan är vad jag gör nu? Som han föreslår men ni verkar tro att det är kört och kärlekskänslor inte kan komma tillbaka och då är det kanske dumt att inte ge jobbkillen en chans. Vad ska jag göra?

Jag är 28 år (en person frågade). Och jo jag vet att man får skriva vad man vill men jag riktade ju tråden till andra som vill ha tillbaka sitt ex och är i samma "fas" som mig så hoppades väl mest kunna älta och analysera och hoppas tillsammans med andra. Sen blev jag nog missförstådd. Jag tror inte jag är den enda exet kan älska. Men så länge som han har känslor för mig innerst inne så kanske han har svårt att börja älska nån annan och att han antytt det gav mig ju hopp. Även det han sa nu.

Alltså exet vill umgås som vänner om det var oklart. Men exklusivt.