Varför så många med delad ekonomi?

Ja, alla tar vi med oss olika lärdomar... Det jag lärde mig efter de åren var att pengar inte är så viktiga; för dig tvärtom. Inget fel i nån av dem, om man kan stå för sina värderingar (och helst kunna respektera andras med, även om man inte håller med).

Bra skrivet. 

Lite det jag menar med ett oss. Då är man beredd att dela på sitt liv helt och fullt med någon annan. 

Någon skrev att gå ner i arbetstid ska man få göra helt utan sin partners inblandning. Men i min värld så är ju allt som påverkar familjen en familjeangelägenhet. 

Relation för mig är att helhjärtat gå in en sådan. Inte att jag lever mitt liv och vi är inneboende hos varandra. Nä det är ett oss vi är tillsammans och då är vi tillsammans med allt vad det innebär. 

Inte att pengar var viktiga, utan vad bristen på pengar ställer till det. Men vi bråkade inte, vi fixade det, men vi säger båda, aldrig mer i en sådan situation.

Där är nog den stora skillnaden, jag är inte ett av oss, jag är och förblir en egen person, även om jag lever med min sambo.
Hade en man sagt "vi är ett", då hade jag lagt benen på ryggen och sprungit därifrån.

Håller med! ^
Innan jag träffade min sambo var jag redan nöjd med mitt liv: jag såg verkligen inte att en man behövdes för att "komplettera" mig eller fylla ut nåt hål. Var och är i allra högsta grad min egna person. "Vi är ett" stämmer inte alls in. Däremot är vi ett "oss". För mig är det en skillnad där.

Jag vill inte ha ett eget liv längre, jag vill ha VÅRT liv. (Det utesluter inte på nåt sätt att man har egna hobbys t.ex. men mina dagar (och nätter) vill jag spendera med min sambo, varje dag i veckan.)

Det där är bra beskrivet. 

Man lever liksom inte sitt eget liv längre och håller på alla gränser där. Utan man skapar ett vårt liv. Mycket bra sagt. Ett vårt liv är ett "nytt liv" med nya gränser, nya sätt att tänka, ett vi tillsammans liv som har nya sätt att förhålla sig till omvärlden på.

Men varför skriver du hur alla ska leva. Sambon och jag har vårt liv och även egna liv. Vi har gemensamt ansvar över gemensamma kostnader, men utöver det så ansvarar vi själv över våra egna utgifter.

Det som stör mig i dessa debatter, det är att en del anser att det bara finns ett sätt, det är deras sätt.
Om andra har gemensam ekonomi struntar jag fullständigt i, däremot verkar det störa de som har gemensam ekonomi ofantligt, för det är ofta dessa som startar dessa trådar.
Jag har nog aldrig läst någon trådstart där folk stör sig på att andra har gemensam ekonomi.

Nu är vi ändå flera som svarat som har separat ekonomi.,
Vi som svarat är eniga om följande
*Vi grälar sällan om pengar
* Vi sitter inte och räknar kronor och ören och jagar millimeterrättvisa
* Vi är flera som har långa relationer (med gemensamma barn ibland) och sunda, harmoniska relationer
* Vi ser inte gemensam ekonomi som kittet som håller ihop relationen

OK, låt folk lägga upp sin familjs ekonomi som det fungerar bästa för dom, så länge båda mår bra av den uppdelningen så är allt OK:

Vart står det alla i mitt inlägg?

En sammanfattning av vad som brukar stå.

Inte i dina inlägg.

Men bryr dig du om hur andra lägger upp sin ekonomi i familjen?

Du frågade uttryckligen mig om varför jag skrev hur alla ska leva.

Det blev nog lite fel där, men du måste väl ändå hålla med om att de som har separat ekonomi så är det de som kritiseras.

Personligen tror jag att det är skillnad på vilket liv man söker tillsammans.
Om man är ung och vill satsa på barn, villa och hela den biten. Eller om man är äldre och redan har gjort det där.

Jag hade gemensam ekonomi som gift villaägare.

Nu är jag skild sedan länge och sambo, vi ska inte ha några gemensamma barn. Han är barnlös, mina barn är vuxna.
Vi har helt och hållet varsin ekonomi, delar gemensamma utgifter 50/50 och behåller och spenderar resten av våra inkomster helt och hållet som vi själva vill.

Jag hade inte flyttat ihop med någon som krävt gemensam ekonomi.

Samma här!

Inte kritiseras utan ifrågasätts eftersom det är personer som undrar varför och hur man tänker och inte själva förstår sig på det. Då skapar det även en intressant diskussion om vad det är för faktorer som driver en till att vilja ha delad vs gemensam ekonomi. 

Vi har vars en ekonomi, dock uppdelad utifrån vad vi tjänar. Man betalar det gemensamma utifrån vad man tjänar.
Jag tror det handlar om hur man är som personer och vad man har för bagage. 
Som i vårt fall där hon kommer från ett annat land och har en familj där som hon försörjer, jag har två barn sen tidigare.  Sen har vi idag ett barn tillsammans.

Jag tror det är lättare om man är två personer utan bagage som träffas och bildar familj, det blir lättare att lägga alla pengar i en hög, men även där krävs det att man är hyfsat kalibrerade gällande konsumtion. 

Jag är en spara, köper det jag behöver, går inte igång på lyxprylar,min sambo kan utan problem köpa en väska för 10 000:- kr och gillar väskor skor m.m  jag är den som tjänar mest så det handlar inte om att jag inte kan köpa dyrt det handlar bara om att det ger mig inte de där kickarna. 

jag kan inte föreställa mig hur det skulle fungera när högen pengar går till en dyr väska medans jag köper nått på kappahl, jag hade känt att mina pengar rinner iväg på löjlig lyxkonsumtion. 

För mig känns det mycket bättre att man dela på det det som är gemensamt sen får man kladda för det man själv har över, vem vill ringa sin sambo och fråga om man kan köpa de där skorna. nej tack låter jobbigt och som tappad frihet.  

Men kredd till er som bara kan lägga alla pengar i en hög och man får köpa hur man vill för det, djupt imponerad av er.

Vi har både gemensamma och egna konton, och en fördel med att inte ha allt gemensamt tycker jag är att vi kan välja hur länge vi vill spara våra ?egna? pengar. Min man vill gärna använda pengarna som blir över till att köpa en ny golfklubba (eller något liknande) varje månad medan jag hellre sparar en del varje månad och kanske gör en resa med en kompis en gång om året. Visst skulle det gå att lösa om vi bara hade ett enda gemensamt sparkonto, men jag tycker ändå det känns bra att veta hur mycket pengar jag kan spendera utan att ha dåligt samvete  

Separat ekonomi behöver ju inte betyda att man håller på med milimeterrättvisa. Vi har helt separata ekonomier men bidrar procentuellt till gemensamma fasta utgifter. Varje år sätter vi oss ner och kollar över vad saker kostar, vilka inkomster vi har och räknar med viss marginal fram en summa vi vardera ska föra över till ett konto varifrån räkningar dras varje månad. Matpengar sätter vi in på Coopkortet därifrån. I övrigt så håller vi inte på och swishar fram och tillbaka om vi gör något som kostar eller köper något till hemmet utan det får bli som det blir, vi tror det jämnar ut sig i längden. Större inköp som soffa och dylikt betalar vi från överskott på det räkningskontot.