Överleva småbarnsåren? Tips m.m

Se till att få mycket egentid och träffa folk så ofta du kan. Jag har i princip gått in i väggen pga trötthet, isolering och NOLL egentid. Idag har jag fått två timmars sömn, yay. Somnar sittandes hela tiden, livsfarligt för bebis.. Förhållandet överlever men hamnar på paus, det är ju knappast prio ett nå mer. Bara acceptera och vänta ut det, allt blir bättre när barnen blir större.

För mig handlar det verkligen om att ÖVERLEVA småbarnsåren.. fast med bara ett barn är det förstås inte lika tungt men det är tungt ändå.

MEEEEN de första månaderna med bebis är lätta. Bebis sover mycket, man har all tid i världen för par saker, fara ut på stan med bebis och man är hög på hormoner och kan inte släppa bebis en enda sekund. Så njut av det.

Och som sagt, jag har fått runt 2-5 timmars sömn de sista månaderna så JA JAG ÄR BITTER! Men det finns många fina toppar och allt är värt det i slutändan.

Vi hade inga lätta första månader, tvärtom skulle jag säga att de var ett helvete. Barnet ammade 20 timmar om dygnet, ja jag satt på toa och ammade och hade aldrig någon paus. Jag satt upp och sov och ammade och fick aldrig vila.Men alla barn är olika.

Rent allmänt: ge varandra egentid ( jag får träna ett par gånger i veckan, han får träna eller träffa kompisar ett par).

Vara medvetna om att det kommer att bli gräl och slitningar när ni båda är trötta. Acceptera det, den värsta tiden går över.

Gläds åt miraklet tillsammans.

Kommunicera!

Båda gör lika mycket med hushållet, den som är föräldraledig är som sagt föräldraledig inte ansvarig för hushållet.

Se till att få egentid, både själv och som par. Om man har släktingar/vänner som vill ställa upp som barnvakt så småningom utnyttja det nångång ibland. Det är guld värt som par att få vara barnfria några timmar.

Se till att båda får nån sovmorgon ibland inte bara den ena.

Gå på promenader eller träna eller vad man nu trivs med. Det gör underverk för måendet att röra sig

Tyvärr lever jag inte riktigt som jag lär (vi har en som snart blir 3 år, en 6 månaders samt en 10-årig bonus). När vi bara hade den äldsta gemensamma gjorde vi nog alla fel vi kan göra + att jag fick biverkningar av preventivmedlet så jag var både deprimerad och hade noll sexlust. Så ett antal gånger var jag på väg att lämna. Efter andra barnet kom har vi äntligen börjat göra rätt, på en del grejer iaf Nu är förhållandet bättre än nånsin så det kan funka under småbarnsåren men det kan även vara katastrof, men så länge båda hjälps åt och man kommunicerar såg går det förhoppningsvis bra

Lycka till med bebisen <3

Tack alla för bra tips!
Det känns skönt att kunna ha några saker i åtanke om/när man väl kommer till en sån situation :)

Kommunicera. Släpp in pappan så mycket som möjligt. Sov när bebis sover. Hjälps åt med allt runt omkring. Våga be om hjälp från nära och kära.