Bonusdotter 13år?

Tycker det låter som en rätt normal 13-årig tjej, ärligt talat. Känner igen mig i delar av det och jag hade världens tryggaste kärnfamilj. D.v.s. inget att protestera emot, men ibland var det bara hormoner eller oerfarenhet eller ålderstypisk obetänksamhet som ställde till det. Lägg då på i din bonusdotters fall, en ny partner i ekvationen, så är det normalt att hon protesterar sådär ibland. Tycker inte det låter det minsta oroande.

Och tycker inte att lösningen är att "vara hårdare"...

Citat: "Dom lärde sig ganska snart att det inte är lönt att missköta sig, och idag har dom jobb och egna boenden och sköter sig bra."

Jag är bortskämd med att ha vuxit upp med vad man nog idag skulle kalla curlande föräldrar (på min tid fanns inte det begreppet, och min typ av familj var inte minsta ovanlig heller) så jag är emot bestämmande och hårda regler, "det är inte lönt att..."-tänk o.s.v. Därmed inte sagt att t.ex. skolk inte ska ha konsekvenser, det hade det för mig med (fast inte bestraffningar - vi pratade om det och så såg de alltid min sida av saken eftersom jag precis som de flesta unga inte gjorde nåt "för å jävlas" utan det låg alltid nåt bakom, när de rett ut det, var de nöjda och jag behövde aldrig vara utan middag eller mina saker...)

Jag har eget boende och jobb och alltid skött mig bra, jag med. Lika så min bror som uppfostrades på samma sätt.

Jag tycker det är skumt att vissa verkar tycka att man som bonusförälder inte ska lägga sig i uppfostran. Alla ska ju ändå bo under samma tak. Om barnen beter sig illa så får man ju som vuxna prata igenom det och ha en enad front och visa att vissa beteenden inte är okej.

Jag är sträng mot mina bonusbarn, för deras skull

Jag vill ge dem alla verktyg de kommer behöva i det vuxna livet. Sen vill jag gärna ge dem mängder med roliga upplevelser och jag älskar att ge dem presenter eller laga deras favoritmat. Jag tror bara att allt handlar om en balans. Jag kan bara inte tänka mig att bo med någon som har barn om jag inte får behandla barnen som att de var mina egna. Min sambo vet inte alltid hur han ska tackla vissa situationer med sina barn, då diskuterar vi fram en lösning och försöker hålla oss till det.

Jag tror att ts behöver prata med sin sambo och berätta att han tror att hon ger efter för lätt till sin dotter och komma på en lösning för situationen tillsammans.

Inte läst hela tråden men låter väl som fullt normal 13 åring?

Min 13 åriga dotter och hennes bästis tror på riktigt att universum kretsar kring dem. Verkligen på riktigt.

Dock så KAN dottern uppföra sig fantastiskt bra och trevligt när hon känner för det. Hon gör det också när vi är tex bortbjudna.

Det räcker långt för mig. Det är tufft att vara tonåring.