Är allt i livet en lögn?
Kom på min man förra veckan med att ha varit otrogen mot mig i ca 4 månader. Hade jag inte pressat ur honom sanningen hade det kanske ännu fortsatt. Till saken hör att han varit hemma pappaledig och jag har jobbat och den han träffade var en annan föräldraledig mamma så de har kunnat träffas och har haft kontakt dagligen sedan i höstas. Vi hade ett bra förhållande och älskade varandra. Vi försökte aktivt att utöka vår familj då vi båda ville ha fler barn ihop. Han har alltid älskat mig och inte vart kär i henne men erkänner en attraktion och en slags bekräftelse. Det blev också en spänning och en spiral som var svår att bryta. Detta är första gången under vårt 11 år långa förhållande som han vart otrogen mot mig. Jag har inte heller varit otrogen mot honom. De har aldrig haft sex men legat nakna och hon har smekt honom. I vårt hus. I vårt tilltänkta barns rum. Jag har vetat om att han träffade en annan förälder och att det var en kvinna men när jag frågat har de bara varit vänner. Pratat, druckit kaffe och lekt ihop med barnen. Vilket bara låtit kul så jag har uppmuntrat och köpt grejer till dem då de skulle ut å grilla eller lånat ut badbyxor till hennes barn när de skulle bada. Har aldrig kollat i min mans mobil, de hade kontakt via Snapchat så allt försvann. Men över snap har de skickat nakenbilder och sexfantasier till varandra dagligen och haft telefonsex. Det mesta har skett under dagtid då jag jobbat. Han gråter och ångrar sig så, vill bara ha mig och ingen annan. Och säger att det aldrig kommer hända igen då han älskar mig och vill ha familj med mig och att han mår dåligt över det som han gjort mot mig och vår familj. Vi var på familjerådgivning tidigare i veckan och det enda tips var att inte ta några förhastade beslut. Och inte prata med för många då det man kunde ångra sig sedan OM vi ville fortsätta ihop. Han vill inget hellre men jag vill aldrig mer se honom. Han lockar fram sidor i mig som jag inte visste jag hade. Jag säger fula ord, kallar honom saker, förstör sakar i vårt hem och slår honom. Hårt. Soffan ska eldas upp och sängen de låg i lika så. Jag har ingen att prata med i detta. Försökt ringa hjälplinjer men behöver mer stöd. Sover inget, äter knappt och kan inte koncentrera mig på jobbet. Vill bara försvinna bort med min son. Jag har träffat den andra kvinnan nu och konfronterat henne. Hon menade på att det inte hänt något av betydelse och att det mesta bara vart fantasier samt att han alltid älskat mig, men varför hon inte lämnade honom ifred då hon visste att han inte var intresserad av henne på samma sätt eller han fortsatte med henne är det ingen som har svar på. Hon sa att hon var kär i honom och fantiserade mycket om min man. Den andra kvinnan hade ett dåligt förhållande med sin sambo och påstod att hon även använde min man som en slags hämnd mot sin. Fast att han å andra sidan inte skulle bry sig? Jag/vi bad henne berätta allt för sin man nu så att det inte skulle komma fram senare om något år om vi lyckats reparera vårt. Hon hotade mig och påstod att allt skulle bli värre för oss, sen skulle det bli värre för henne, sen skulle hon berätta för alla, sen för ingen. Hon messar mig och ringer för att hon mår dåligt?! Det är jag som mår dåligt! Hon hatar min man för att han berättat, vad jag tror är allt. Det låter även så på henne. Jag litar inte ett dugg på någon av dem. Allt är bara en mardröm och jag vill bara vakna upp. Jag känner mig dålig och svag om jag lämnar och jag känner mig dålig och svag om jag stannar kvar och försöker igen.
