Gravid vecka 7 men ljusbeiga flytningar

Vickan I - Jag förstår precis vad du menar, springer oxå på toa var och varannan minut för att kolla nu och tycker liksom till med pappret bara för att kunna se ordentligt.

Så snart blir rosa p ga just den anledningen :)

Mitt är inte heller hela tiden men växlar oxå lite färgmässigt och syns endast vid torkning.

Ja ibland tror man att man är så cool, jag var väldigt lugn när jag hade bröstcancer men det här gör mig 10 resor oroligare :) Så ingen cooling här heller.

Håller både tummar och tår för dig!

Med sonen blödde jag färskt som krävde binda v.7 en dag och sen rosa en vecka till. Snacka om nervös efter 4 tidigare m.f! Blödde igen brunt v.18. Men det gick bra!  Denna gång rosa v.22- gått bra hittills. Håller en tumme för dig!

Jag är bara jag - Tack för ditt svar och OJ vad jag kan tänka mig att du varit nervös! Gör mig glad att höra att allt ändå gick bra till slut. Måste vara så jobbigt att gå igenom 4 MF. Jag tycker ju att bara detta är jobbigt.

Jag har rätt mycket mensvärk till och från nu oxå som skiljer sig lite från den molvärk man blivit bekant med den sista tiden. Så jag tänker att det nog är ett MF på G tyvärr.

Men glad och tacksam över varenda tumme som hålla och alla solskenshistorier man ändå får höra!

Jag trodde inte på sonen förrän efter v.30 faktiskt. Man blir luttrad efter så mycken motgång.
Man kan ha rejäl molvärk utan att nåt är fel/m.f. Vid mina m.f har jag haft vansinnesont och vid de sena riktiga värkar. Plus blödit extrema mängder och fått ut klumpar. Allt under det anser jag t.v. som goda tecken hos dig.

Ts-hur har det gått för dig? Håller tummarna!

Så jäkla trist attityd när en person frågar om hjälp/är orolig. v 7 är självklart en graviditet. Sluta förminska folk eller strunta i att svara.

Håller tummarna för att du som startat tråden får ett positivt besked efter du varit hos BM!

Vickan I - tyvärr gick det inte så bra. Började blöda en del i lördags och åkte in till gynakuten. Dom tog prover och kollade med vul och då satt pyret kvar och allt såg fint ut, förutom allt blod då. Jag fick en ny tid om en vecka för att följa upp men i lördags kväll fick jag väldigt ont, på söndagen hade det onda lagt sig och när jag skulle gå och kissa kom allt ut. Gjorde inte alls ont då. Allt kom ut helt och fint, en ljusbeige hinna som var ca 5*5cm, en lite tråd som löpte ut 1cm och längst ut en liten kokong. Trodde inte man skulle kunna se allt så tydligt... Men hoppas det innebär att det inte finns något kvar så kroppen återhämtar sig snabbare? Någon som vet?

Nu blöder jag inte alls och bortsett från lite ömma bröst och lite öm livmoder så känns kroppen fysiskt bra. Men hjärtesorgen tar nog lite längre tid på sig att läka <3

Hur vågar man försöka igen liksom...?!

Beklagar så vad som hände. <3

Du behöver läka psykiskt och fysiskt men man vågar. Det är värt det.

Vi förlorade vår son 10 dagar efter jag födde honom i v.24+3. Saknar honom nå så fruktansvärt varje dag. Otroligt nog blev vi gravida igen 2 månader efter jag födde vår son. Vi är jätteglada men det är svårt att slappna av. Man är rädd och orolig till och från samtidigt som man är jätteglad och samtidigt då vi fortfarande sörjer vår son.

Önskar dig lycka till och hoppas att ni vågar igen

Ebo88, så otroligt sorgligt och mitt hjärta värker med er. Kan inte tänka mig något svårare men din styrka ger även mig hopp. Och att man faktiskt vågar igen! Har läst så många historier här inne om folk som fått många mf eller förlorat barn och jag är full av beundran för alla. Efter att jag hade bröstcancer så skyddar jag mig lite för allt som riskerar att göra ont, men vågar man inte vinner man aldrig heter det ju :)

Hoppas så att allt går vägen för er denna gång <3

Beklagar verkligen!  Man vågar faktiskt försöka igen. Och igen och igen och igen om det behövs. Längtan efter barn ger en kraft. Minnet av de små man förlorat finns alltid kvar, men bleknar. Låt kropp och själ läka nu och ta sen nya tag.

Beklagar verkligen!! ?

Jag gick igenom ett MA (missed abortion) i januari och har precis fått tillbaka min mens som slutade igår.. Jag undrar också hur vågar man att försöka igen..

Blev helt förkrossad.. Åkte in till akuten för hade ont i magen och de kom lite bruna flytningar. Visade sig att bebben var död i magen. Var i vecka 10+4. :(

Jag åkte hem och lät kroppen ta hand om allt själv och två veckor efter att jag åkte in så slutade jag blöda och allt såg bra ut närvi har vart på kontroll efteråt.

Men åter till frågan.. Hur vågar man att slappna av igen?

Hej!

Jag under 2015 fick jag MA vilket upptäcktes på rul i v20. Der var så oerhört jobbigt och ledsamt.

Det tog ett antal månader innan min mens kom igång normalt igen och att kroppen återhämtat sig. Nu ca 2år sedanre är jag gravid igen v37 och känne att set var väldigt skönt att låta kroppen och sinnet läka.

Jag har totalt varit gravid 4 gånger med ett MA som sagt och man blir nog aldrig avslappnade. Hör liksom till graviditeten och som beskyddande mor. Mn får helt enkelt förska slappna av och försöka njuta så gott man kan. Man tjänar inget på att gå att oroar sig konstant (jag vet...lättare sagt är gjort).

Önskar dig all lycka!

Ånej så skulle det ju inte bli. Så hemskt ledsen för er skull. Men vad bra att kroppen verkar sköta det helt själv iaf. Usch vad tungt. Men ni kommer våga försöka igen. Man gör det på något sätt eftersom längtan är så stor.