• Anonym (Alibaba)

    Ni som har barn - hur fan orkar ni?

    Jag fattar inte hur folk kan orka med att ha barn samtidigt som dem jobbar heltid. Jag är 29 år gammal, men jag är inte det minsta intresserad av att skaffa barn. Att ha barn känns som bortkastade tid och inte minst bortkastade pengar. Mina kollegor som har barn är nästan aldrig tillgängliga utanför arbetet, dem har aldrig tid för sig själva utan all deras lediga tid går att ta hand om deras barn. Dessa kollegor som har småbarn är ofta väldigt stressade och man ser att stressen och uppoffringarna tär/förstör deras relation till sin partner(barnets andra förälder). 
    När jag kommer hem från jobbet så beställer jag typ en pizza som jag käkar, sedan går och gymmar eller hittar på något annat skoj som bio eller att spela tv spel eller något annat med min flickvän eller någon polare. Jag har en katt, och där går gränsen för vad jag orkar engagera mig i när det kommer till en annan varelse.

    Ärligt talat, hur fan orkar ni? Känns inte era liv meningslösa?   

  • Svar på tråden Ni som har barn - hur fan orkar ni?
  • Anonym (missm)

    Med,den inställningen du har tack o lov för att du inte har barn.Du verkar alldeles för omogen för att ha barn ändå.Jag har två barn o älskar dom över allt annat.När dom är hos sin pappa har jag min egentid.Annars är all min tid med barnen precis som jag vill ha det

  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Alibaba) skrev 2018-04-05 12:55:04 följande:

    Jag fattar inte hur folk kan orka med att ha barn samtidigt som dem jobbar heltid. Jag är 29 år gammal, men jag är inte det minsta intresserad av att skaffa barn. Att ha barn känns som bortkastade tid och inte minst bortkastade pengar. Mina kollegor som har barn är nästan aldrig tillgängliga utanför arbetet, dem har aldrig tid för sig själva utan all deras lediga tid går att ta hand om deras barn. Dessa kollegor som har småbarn är ofta väldigt stressade och man ser att stressen och uppoffringarna tär/förstör deras relation till sin partner(barnets andra förälder). 
    När jag kommer hem från jobbet så beställer jag typ en pizza som jag käkar, sedan går och gymmar eller hittar på något annat skoj som bio eller att spela tv spel eller något annat med min flickvän eller någon polare. Jag har en katt, och där går gränsen för vad jag orkar engagera mig i när det kommer till en annan varelse.

    Ärligt talat, hur fan orkar ni? Känns inte era liv meningslösa?   


    Ja du TS, dit liv låter ju väldigt meningsfullt...


  • Anonym (1)

    Jag har valt att bara skaffa ett barn. Nu blev det så att jag och pappan separerade så jag har barnet varannan vecka. Barnet är trevligt, har aldrig trotsat och det har vart väldigt sällan jag ens behövt höja rösten. Har en särbo sedan några år som jag inte tänker flytta ihop eller skaffa barn med, vi har det så otroligt bra som vi har det och jag vill inte riskera det. Han har dessutom egna barn. När mitt barn föddes fick jag plötsligt två barn då mitt ex förvandlades till en mansbebis som inte kunde ta några som helst egna beslut. Exet ska få barn nu igen, får se hur länge han och hans nya håller ihop efter det, om hon orkar med en mansbebis eller om han faktiskt steppar upp och tar lite ansvar den här gången.

  • Anonym (Hm)
    nernu skrev 2018-04-06 21:27:13 följande:
    Full respekt för att man gillar olika saker. Men jag tycker nog att det känns tveksamt att tycka att det är mer meningsfullt att äta pizza och spela tvspel än att skaffa barn... återkom när du är volontär för läkare utan gränser så kan vi ta ett nytt snack.
    Håller verkligen med
  • Anonym (stackars barn)
    Anonym (1) skrev 2018-06-20 14:38:20 följande:

    Jag har valt att bara skaffa ett barn. Nu blev det så att jag och pappan separerade så jag har barnet varannan vecka. Barnet är trevligt, har aldrig trotsat och det har vart väldigt sällan jag ens behövt höja rösten. Har en särbo sedan några år som jag inte tänker flytta ihop eller skaffa barn med, vi har det så otroligt bra som vi har det och jag vill inte riskera det. Han har dessutom egna barn. När mitt barn föddes fick jag plötsligt två barn då mitt ex förvandlades till en mansbebis som inte kunde ta några som helst egna beslut. Exet ska få barn nu igen, får se hur länge han och hans nya håller ihop efter det, om hon orkar med en mansbebis eller om han faktiskt steppar upp och tar lite ansvar den här gången.


    Kul att du har ett trevligt barn...
  • Anonym (Meningsfullt)
    Anonym (1) skrev 2018-06-20 14:38:20 följande:

    Jag har valt att bara skaffa ett barn. Nu blev det så att jag och pappan separerade så jag har barnet varannan vecka. Barnet är trevligt, har aldrig trotsat och det har vart väldigt sällan jag ens behövt höja rösten. Har en särbo sedan några år som jag inte tänker flytta ihop eller skaffa barn med, vi har det så otroligt bra som vi har det och jag vill inte riskera det. Han har dessutom egna barn. När mitt barn föddes fick jag plötsligt två barn då mitt ex förvandlades till en mansbebis som inte kunde ta några som helst egna beslut. Exet ska få barn nu igen, får se hur länge han och hans nya håller ihop efter det, om hon orkar med en mansbebis eller om han faktiskt steppar upp och tar lite ansvar den här gången.


    Trevligt barn? Mitt må vara snällare än genomsnittet men jag skulle aldrig kalla henne trevlig. Hon är fantastisk, mitt livs kärlek. Inte en random kollega dom jag kan kalla trevlig.
  • Anonym (Tess)

    har två barn, 4år och 1,5år 

    4åringen har dessuom språkstörning och ev. ADHD/AUTISM 

    det är skitpiss jobbigt vissa dagar, men fasiken vad fina dom är och gör saker hela tiden som bara gör det värt det
    och dom växer ju! 4åringen var jättejobbig som 2-3åring, nu när han lärt sig TAKK och är större så är det mycket roligare (och jobbigare stundvis) 
    1,2åringen kom ut som världens mest chill unge och det sitter i, hon skriker i princip aldrig, alltid glad och otroligt söt, precis lärt sig pussas/slängpuss, så hon skickar iväg pussar till bilar, fåglar, främlingar och myror! 

    jag älskar att amma, funkade inte med det äldre barnet pga. kort tungband men ammar fortfarande den yngre
    hormonerna och närheten är otroligt lugnande, bästa ångestdämpande jag någonsin provat

    sen är det jätteroligt och fint att se deras relation med sin farmor och farfar, farbror och moster, det är ju inte bara vi i deras liv

    och ja, dom är ju inte små för alltid, och sen kommer vi förhoppningsvis ha roligt tillsammans fram tills vi dör eller nåt

    i och med att vi har kontaktnät så kan vi gå på bio, restaurang och sånt, det kräver bara lite planering, pizza äter vi iaf 1 gång i månaden, vi köper alltid 3 så kan vi käka 3 olika eller varsin (barnen delar) 
    samlivet är det inget fel alls på, tvärtom faktiskt då jag blivit mer känslig och lättare för orgasm haha 

    barn är inte för alla, men det var något för oss. 
    förhoppningsvis har vi snart en 3a

  • Anonym (Pia)

    De orkar inte. Det är bara att se hur slitna och otränade många föräldrar är.

  • Anonym (Pia)
    Anonym (Ps) skrev 2018-04-05 13:03:29 följande:

    Om hela mitt vuxna liv bara gick ut på att jobba, gå till gymmet, gå på bio eller spela tv-spel skulle jag känna att det var rätt meningslöst. Jag gjorde sånt med min partner i tio år, sen valde vi att skaffa barn ihop. Att föda upp helt nya människor och se dem utvecklas är för mig oändligt mycket mer meningsfullt än att laja runt som en tjugoåring hela livet.

    Därmed inte sagt att alla borde skaffa barn! Vill /orkar man inte så bör man definitivt avstå.


    TS är inte 20, hen är 29.
  • Anonym (Pia)
    Anonym (ironisk) skrev 2018-04-05 13:17:50 följande:

    Japp, det är jättehemskt att se hur en liten hjälplös varelse utvecklas till att bli en helt egen individ framför ögonen på en. Totalt meningslöst. Förstår inte alls varför jag gör det när det är så mycket roligare att lägga tiden på meningsfulla saker som ett nytt tv/dataspel, fokusera på mitt utseende och bara vara ego och tänka på mig själv.


    Kränkt?
  • Anonym (1)
    Anonym (Meningsfullt) skrev 2018-06-21 16:05:57 följande:

    Trevligt barn? Mitt må vara snällare än genomsnittet men jag skulle aldrig kalla henne trevlig. Hon är fantastisk, mitt livs kärlek. Inte en random kollega dom jag kan kalla trevlig.


    Men snälla.
  • Anonym (Alice)

    Jag har inga barn själv och vet inte om jag kommer få några, men om nåt i känns meningslöst är det ju att beställa en pizza och sen gå och gymma. Du tror inte att du får bättre resultat från gymmet om du äter nåt lite bättre än deg med ost?

  • Anonym (Hm)
    Anonym (Alice) skrev 2018-06-23 14:16:29 följande:
    Jag har inga barn själv och vet inte om jag kommer få några, men om nåt i känns meningslöst är det ju att beställa en pizza och sen gå och gymma. Du tror inte att du får bättre resultat från gymmet om du äter nåt lite bättre än deg med ost?
    Håller med
  • Anonym (ironisk)
    Anonym (Pia) skrev 2018-06-21 16:53:12 följande:
    Kränkt?
    Inte ett dugg.
  • Anonym (ta det lugnt)

    Tur att man gillar olika! TS, om du inte vill ha barn så finns det ju bra preventivmedel, så man kan välja.

    Det stämmer att barn tar mycket tid och energi, och att man är mycket mindre tillgänglig för att gå ut och ta en öl eller träna. Samtidigt är jag jätteglad över mina barn, som jag älskar oändligt och som är värda det, lätt. Det är faktiskt en förmån bara att få känna den kärleken och jag ger dem gärna min tid och min energi. Om jag aldrig fått dem hade jag kännt att något viktigt saknades, jag hade aldrig kunnat fylla det tomrumet med hämtpizza.

    Men igen alla känner inte på samma sätt, och vill man inte ha barn utan hellre göra annat så kör på.

  • OlgaElvira
    Anonym (Alibaba) skrev 2018-04-05 12:55:04 följande:

    Jag fattar inte hur folk kan orka med att ha barn samtidigt som dem jobbar heltid. Jag är 29 år gammal, men jag är inte det minsta intresserad av att skaffa barn. Att ha barn känns som bortkastade tid och inte minst bortkastade pengar. Mina kollegor som har barn är nästan aldrig tillgängliga utanför arbetet, dem har aldrig tid för sig själva utan all deras lediga tid går att ta hand om deras barn. Dessa kollegor som har småbarn är ofta väldigt stressade och man ser att stressen och uppoffringarna tär/förstör deras relation till sin partner(barnets andra förälder). 

    När jag kommer hem från jobbet så beställer jag typ en pizza som jag käkar, sedan går och gymmar eller hittar på något annat skoj som bio eller att spela tv spel eller något annat med min flickvän eller någon polare. Jag har en katt, och där går gränsen för vad jag orkar engagera mig i när det kommer till en annan varelse.

    Ärligt talat, hur fan orkar ni? Känns inte era liv meningslösa?   


    Kommer katten att ta hand om dig när du blir gammal? Visst är det tur att det finns såna som skaffar barn så att det finns någon som kan ta hand om dig när du blir gammal eller sjuk. Att ha barn är jobbigt, stressigt, oroligt men alldeles fantastiskt underbart och ger livet en dimension jag inte visste fanns innan jag hade barn.
  • Anonym (Lisa)

    Ja du, jag har av olika omständigheter bara ett barn men valde att arbeta i förskolans underbara värld så förutom mitt eget barn har jag 18 till på jobbet. Fullständigt underbart! För mig berikar det livet. Och eftersom jag bara har ett hemma hinner jag både lägga rejält med tid på mitt barn och på mina hobbies.

  • Anonym (Det är det som kallas kärlek)

    Har aldrig gillat andras barn speciellt mycket när jag var yngre men jäklar vilken kärlek jag kände när jag fick mina egna. Nu är de 18 och 22 och de är de absolut underbaraste ungdomar som finns. Jag hade lätt kunnat dö för deras skull om det hade behövts. Hade nog inte velat leva om det hände dem nåt. Det är gränslös kärlek och det är synd om de som inte kan få barn och som gärna vill ha. Även synd om de som inte inser vad de går miste om när de frivilligt väljer bort barn. Hur ensam blir man inte på äldre dagar?

    Vi är tre syskon. Vår far har just gått bort och våran mamma har sagt många gånger redan sagt att vilken tur hon har oss och vi syskon har varandra. Och ja Gud vad glad jag är att vi har varandra som stöd och att vår familj/generation utvecklas med fler barn <3

    Har haft oändligt mycket glädje av mina barn genom åren precis som med mina syskon.

    Om några år hoppas vi få barnbarn :)

    Och du, de där snoriga ungarna man nästan ryser när man ser de.. du skulle älska dina egna även om man ibland ville sälja de på blocket när de var mindre haha.

    Men oj vad det är häftigt att se de växa upp. Första dagen i skolan, första skolavslutningen, studenten, när man nästan gråter av glädje när de får körkort, första kärleken, Känslan av gränslös kärlek o lycka när de kramas och säger hur mycket de älskar dig. Även bland kompisar.

    Helt oslagbart!

Svar på tråden Ni som har barn - hur fan orkar ni?