ensamstående tonårsförälder
eftersom jag inte är helt anonym på mitt vanliga konto så skapade jag faktiskt detta för att kunna skriva om det här utan att lämna ut min dotter. för det är hennes privatliv det handlar om.
Min dotter har just fyllt 14 år. hon har en pojkvän sen några månader och igår kväll berättade hon att de dagen före haft sex för första gången.
jag tror vi hade ett rätt lugnt bra samtal. frågade med lite öppna frågor, ville försäkra mig om att hon var okej, att de både hade valt, att det inte fanns tvång eller press eller något... har svårt att uttrycka mig kring det här. i vanliga fall är jag nog rätt cool men det här var svårt. jag tänka jag borde sett det komma, legat steget före. men... jag vet inte vad jag skulle gjort då heller liksom. hon säger och verkar klar över att hon ville, de ville, de pratade med varann, stämde av, allt var ok och de var båda nyktra, hade skydd osv. det var däremot ingen höjdarupplevelse, men det förstår jag ju. hon känns liksom lugn och öppen då vi pratar om det. jag föreslår att om de ska göra det igen så behöver hon gå till ungdomsmottagning för p-piller också så hon inte riskerar bli gravid. (att de kan gå tillsammans, hon kan gå själv eller jag kan följa med osv) vi pratar (som vi gjort förut före det här med) om hur viktigt det är att ha koll på sina gränser, följa känslan. att ja kan bli till ett nej plötsligt och då backar man. dialog och lyssna på varann och vara rädd om sig.
men. jag är skraj. jag är ensamstående, mina vänner känner min dotter så jag vill inte prata med dem, det är ju om hennes privatliv.
vad borde jag tänka på? något jag borde göra säga förutse...jag vet liksom inte. mellan mig och min dotter känns det ok och lugnt men inom mig rusar oron.
jo och en sak till, det verkar som tt de inte behåller det för sig själva, utan kompisar i klassen vet och rykten lär gå och det känns inte bra? min dotter ser lätt på det och menar att jo de var överens oma tt låta andra veta och de har koll på vad de berätta och inte... är det så det går till?
förlåt jag förstår att jag ställer skumma frågor, jag är skraj och vilse och behöver andra kloka föräldrars råd och tankar så jag hanterar de här på bästa sätt.