Hur tar vi hand om förhållandet med en nyfödd?

Kan vara bra att veta, bör nog prata med min sambo om detta så vi stället in oss på det och inte har för höga krav kring sex.

Tack för att ni delar med er!

Tror detta lätt kan leda till besvikelse och frustration om vi inte förstår att vi inte kommer gå tillbaka till "hur det var innan" på ett tag.

Båda känner lite frustration redan nu att vi inte har så mycket sex. Båda är sugna men när vi väl kommer dit så känner jag mig väldigt klumpig och osexig och han är lite rädd för att skada mig och barnet, även om han säger att han vet att han egentligen inte gör det.

Såklart kan kvinnor påverkas i olika grad, men man vet ju att generellt så minskar sexlusten (och möjligheten att själv bli våt) rätt signifikant. Det betyder inte alla, men majoriteten. Då är det ju bättre att förbereda sig på det och prata om hur man hanterar det, så kan det få bli en trevlig överraskning om det visar sig att man inte påverkades särskilt ändå. 

Kritiserar alltså inte ert upplägg, man ska göra så som funkar! :) Men menar bara som råd till ts helt enkelt, för många spelar det ingen roll hur mentalt inställd man är på sex under amningstiden, utan det har så mycket med hormoner och göra.

Såklart kan kvinnor påverkas i olika grad, men man vet ju att generellt så minskar sexlusten (och möjligheten att själv bli våt) rätt signifikant. Det betyder inte alla, men majoriteten. Då är det ju bättre att förbereda sig på det och prata om hur man hanterar det, så kan det få bli en trevlig överraskning om det visar sig att man inte påverkades särskilt ändå. 

Kritiserar alltså inte ert upplägg, man ska göra så som funkar! :) Men menar bara som råd till ts helt enkelt, för många spelar det ingen roll hur mentalt inställd man är på sex under amningstiden, utan det har så mycket med hormoner och göra.

Vårt förhållande tog slut när vi fick barn.

Sexet försvann. Jag var beredd på att det skulle bli mindre sex och tjatade inte om det utan lät henne ta initiativ när hon kände sig redo. Det tog 1 år.  Det gjorde att vi gled isär något och försämrade relationen. Innan vi fick barn hade vi sex varje dag så jag kände mig som en spermadonator som gjort sitt. Kan tycka att en avsugning nån gång ibland inte borde vara omöjligt att få till.

Respekten försvann. Jag som pappa blev ständigt kritiserad och tillrättavisad när jag gjorde något med barnet. Jag kände att jag inte var betrodd att sköta något med barnet utan övervakning, så även om jag inte fick någon kommentar kände jag ändå alltid att det låg en tillrättavisning i luften vilket gjorde att jag inte kunde slappna av. Det blev ojämställt och jag kände mig underordnad.

Jag var pappaledig i ett halvår och hanterade det bra, men när barnet blev lite större ville mamman inte att jag skulle bara ensam med barnet eftersom hon var rädd att jag skulle utsätta barnet för sexuella övergrepp. Det blev spiken i kistan.

En annan viktig sak som tydligen är tabu att nämna men som faktiskt är viktigt: Håll hygienen och var fräsch. Det finns inget mer förödande för förhållandet än att sunka ner sig med stripigt hår och sambons uttöjda gympabrallor dagarna i ända hur bekvämt och mysigt det än må vara.

Hej!

Jag och min sambo väntar vårt första barn i juni.

Vi ska få en liten flicka och vi ser verkligen fram emot detta.

Vi har varit tillsammans i 8år och har en väldigt bra och stark relation. Vi pratar ofta om hur vi mår och om det är något som tynger oss. Samlivet är bra (lite mindre nu under senare delen av graviditeten, så vi myser på andra sätt istället).

Men jag undrar hur vi kan vårda vårt förhållande efter att vi fått barn så att vi inte tappar bort varandra?

Finns det något vi bör göra/prata om nu innan bebisen kommer?

Förstår att det inte kommer bli detsamma som nu, men vill inte tappa bort oss och skapa distans pga trötthet och irritation (som jag förstått en nyfödd kan medföra). Allt kommer ju kretsa kring vårt barn men mitt i detta tycker jag det är viktigt att vi även tar hand om varandra.

Verkligen tacksam för alla svar och tips ni har!

Eeeh? Det behöver inte vara det MINSTA viktigt. Vi är många som har förhållanden som inte går i graven för att den nyförlösta, ammande, sömnberövade kvinnan "sunkar ner sig" genom att göra det som är mest bekvämt. Jisses, vilken människosyn. :-O

Visste att det var tabu att skriva så.. Jag menar inte att det ska vara ytlig sexighet eller så utan att faktiskt bry sig om att ta hand om sin personliga hygien. Finns många (däribland jag) mammor som liksom "glömmer" det där med att duscha och ha något annat på sig än pyjamas.

Ville min man kramas och gosa i soffan på kvällen var det inte trevligt för honom att ständigt mötas av flottigt hår och svettiga armhålor. Hur mycket han än älskar mig gick hans gräns nånstans. Han undrade givetvis lite oroligt hur det var hemma på dagarna om jag inte ens kunde duscha. Var vårt barn så jobbigt? Var jag deprimerad?

Vår dotter var en ängel men jag glömde bort att prioritera min egen hygien och det gick ut över vårt förhållande.