Hur tar vi hand om förhållandet med en nyfödd?

Ni bör bestämma hur ofta ni ska ha sex! Mycket viktigt att det varken blir för mycket eller för lite

Han bör veta i förväg, att amningshormonerna är erotikdödande. Det är mycket vanligt att sexlusten hos mamman är borta i minst ett halvår.
Han bör också komma i håg att aldrig någonsin yttra en åsikt om amning. Jag har sett par splittras just för att pappan yttrade sig en gång för mycket om just amningen. Det är en extremt känslig fråga.

Hon bör komma i håg att hon måste veta när beskyddarinstinkten slår till i onödan. Det är fort gjort att rycka babyn från pappan, för att pappan gör något som mamman uppfattar som fel. Ge pappan lite utrymme och skilj på instinkter och sunt förnuft.

Tack så mycket!

Hormonerna rusar rätt mycket redan nu under graviditeten och det har han tagit hänsyn till (eller gjort väldigt bra försök till i alla fall).

Blir det värre efter man fött?

Hur mycket är lagom sex egentligen? Förstått att det inte går i början pga avslag, men när bör man (cirka) börja försöka på sig det igen?

Ska verkligen ta till mig om beskyddarinstinkten.

Se till att ta er tid till att kramas och vara nära varandra en stund varje dag, även om ni är trötta och jävliga. Ge varandra sovmorgonar så ni får chans att sova ikapp. Dela på föräldraledigheten så att ni får större förståelse för varandra. Lej bort så mycket ni har råd med (tänker på typ städning och handling). När barnet blir lite äldre och ni kan få barnpassning så gå ut på dejter.

Kom ihåg att det går över! Barnen växer (jätte)fort

Amningshormonerna innehåller en massa bra saker. Många mammor håller sig t ex ovanligt friska under amningstiden (själv hade jag aldrig en förkylning och aldrig ont i huvudet). Men de där hormonerna är också ett av de effektivaste lustdämpande medlen som finns. Naturens sätt att se till att mamman inte blir gravid för fort igen.
Det finns ett fåtal som inte märker av någon dämpad lust, men de är inte många ...

Jag har haft ungefär noll sexlust så länge jag ammat. Vi kanske fick till det totalt ett par tre gånger på hela året efter en förlossning, med vart och ett av våra tre barn. Det är ju inte så för alla men det verkar vara relativt vanligt bland de jag känner. Kan vara bra att bara beredd på så att det inte leder till frustration och besvikelse, det går ju över förr eller senare.

Kan vara bra att veta, bör nog prata med min sambo om detta så vi stället in oss på det och inte har för höga krav kring sex.

Tack för att ni delar med er!

Tror detta lätt kan leda till besvikelse och frustration om vi inte förstår att vi inte kommer gå tillbaka till "hur det var innan" på ett tag.

Båda känner lite frustration redan nu att vi inte har så mycket sex. Båda är sugna men när vi väl kommer dit så känner jag mig väldigt klumpig och osexig och han är lite rädd för att skada mig och barnet, även om han säger att han vet att han egentligen inte gör det.

Grattis till graviditeten!

Ja som alla skrivit typ, var beredd på eventuellt väldigt lite sexlust, det är jättebra om framförallt pappan fattar det i förväg. I min bekantskapskrets är det riktigt vanligt att inte ha fått till sex alla det första året... (men det behåller folk som en hemlighet såklart, det är man ju inte stolta över) Jag var helt chockad efter första barnet hur mycket det påverkade mig överlag, jag hade verkligen försökt förbereda mig mentalt och fysiskt, och var väldigt inställd på att det blir vad man gör det till , det gäller bara att avsätta tid för sex och närhet etc.... Sen var jag helt avstängd på den fronten huuur länge som helst, ville bara få vara ifred och kolla på Netflix när dottern väl sov en stund !! För mig höll det i sig efter avslutad amning också, jag ville gärna ha närhet , kramar och bli hållen, men hade liksom ingenting att ge, precis all fysisk kärlek gick åt till bäbisen. Jag ville typ bara få massage och se på en film ;)

Och det där tror jag papporna lider av överlag, att mammorna drar ett sånt totalt hästjobb med barnet första tiden så de har liksom inget kvar till sin man, mamman behöver typ bara stöd och omsorg. Och då kan pappan känna sig utanför och bortglömd, och så känner sig mamman jävligt missförstådd och ouppskattad och så rullar det på :)

Men vand klokt att ni pratar innan, fortsätt med det även sen är mitt bästa tips! Och var beredda på att framförallt du som mamma kan bli extremt fysiskt påverkad och förändrad ett tag. Se till att ni båda har kompisar eller familj att ventilera irritation med så ni kan spara era bästa, mest kommunikativa grejer till varandra.

Med allt detta sagt så är det såklart helt underbart , och allt kommer också bero väldigt mycket på hurdan bäbis ni får, det blir ju olika med en kolikbäbis som aldrig sover jämfört med en sån liten Buddha som sover fyra timmar i stöten och sen vill äta en kvart och sen sova igen.... Får ni en sån liten en kan ni ju sitta med ostbricka och prata om livet på kvällarna !! Hoppas ni får det :) (men det blir toppen hur som helst)

Bortsett från sexbiten så vill jag också slå ett slag för att planera föräldraledigheten i god tid. Dela så lika ni kan, för förhållandets, barnets och era relationer till barnets skull.

Vi var lediga varannan månad, och kommer göra likadant nästa gång, och det var fantastiskt! Vi hade väldigt bra förståelse för att vissa dagar enbart gick till ren överlevnad, plus att det var skönt att varva föräldraledighet med jobb hela tiden. Lagom tills man var trött på det ena så var det dags för det andra.

Fortsätt ha bra kommunikation! Var öppna och ärliga mot varandra och släpp alla tankar på ett rent hem och mat på bordet efter jobbet osv osv! Och kramas mycket!

Det låter som att du har en pappa till barnet som vill vara engagerad. Låt honom vara det. Här kommer överbekyddarinstinkten att få arbeta. Även om du ska amma så kan mannen ta hand om barnet och skapa egen anknytning. Bada, byta blöja, trösta, rapa, sova med osv. Det bygger en otroligt vi känsla mer än intimitet i föräldralivet. Partnerliv vet ni att ni har. Nu ska ni bygga familjeliv. Det tar tid. utmaningen blir som störst när han börjar jobba och du får 9h försprång i umgängestid varje dag.

Sen det vanliga som det låter som att ni redan gör idag. Prata om när ni behöver hjälp (även om ni inte vet vad), närhet (en kram kan släppa många knutar) och om hur ni mår. Båda två.

Sista att tänka på: våga lägga ner bebisen själv så du och sambon de en kort stund utan bebis mellan er. Krama färdigt (behåll fokus vid varandra) innan ni går till barnet vid första lilla gnydd. 5 sek fördröjning gör mycket för er och väldigt lite för ert barn.

Lycka till på stora resan. Försök lägg alla förväntningar, måsten och bör åt sidan. Gör något eget av det hela, eget ni två som nyblivna föräldrar.