Jag är ingen toffel, men jag tycker vissa saker som hon tycker om. . .
Det kanske beror på att sakerna påminner om henne, men samtidigt så njuter jag av själva saken också och inte bara själva påminnelsen av henne.
Jag är ingen toffel.
Hon gillar lyssna på en vis typ av musik, det fick mig till en början bara vilja prova lyssna lite på det. Det övergick till att jag började gilla den sortens musik.
Djur och natur har jag egentligen alltid gillat, jag älskade det när jag var ett barn. Men det tonades ned vid vuxenålder.
Hon gillar verkligen katter. Vilket det har fått mig att tycka att katter är otroligt söta och gulliga. Inte så pass att jag själv skulle vilja skaffa katt. Men när jag ser en katt, så tycker jag de är väldigt gulliga.
Är det något i mitt inre i psykologin att jag i själva verket njuter av sakerna just för att det påminner om henne i mitt undermedveten. Och därför blir musiken och katterna extra trevliga?
Tack för svar!