Hur ska jag sluta ljuga, visa att jag är något att satsa på?

Jag har bara ett tips för er relation och det är att du ska dumpa idioten. Vad ska du med honom till?

Det är jag som ljuger och ställer till det. Han ger mig chans efter chans och vill tro på mig. Jag får inte till det mer än några dagar i rad att visa honom att det är han jag vill ha. När han börjar visa mig känslor så ?stänger jag av? och han får ingenting av mig längre. Han kan visa känslor och uppmärksamhet, inte jag. Jag bara tror att jag kan få hela tiden

Alltså, när jag började läsa tänkte jag att det var du som var "boven" men ju mer jag läser förstår jag att din partner får dig att tro det men egentligen är det han som är kontrollerande! Dessutom vänder han situationer mot dig och säger att du ljuger när du inte ens gör det. Och det spelar väl ingen roll om du legat med en eller femtio stycken under tiden ni inte var tillsammans. Eller missförstod jag den delen? Han har ingen rätt att läsa sms och din dagbok någonsin, och absolut inte bli arg för saker som skedde innan han ens var med i bilden?! Du har inte "skött det dåligt" genom att skriva utmanande med någon om du ändå var singel då.

OM jag nu inte missuppfattat ditt inlägg så tycker jag varningsklockorna ringer och du ska inte låta honom försöka ändra dig eller manipulera dig till att tro att du är en lögnare och beter dig dåligt när du inte gör det.

Han läste dina mail, dina sms och din dagbok från tiden du var singel, han kallar dig dum/idiot och han kommer med en massa nedlåtande kommentarer om att din kollega är din älskare. Han tror att du ligger med vem som helst.

Sen kallar han dig "lögnare" för att ta bort uppmärksamheten från sina egna fel och brister och försöker lägga allt på dig trots att han är den enda som gjort fel här.

och tydligen lyckas han för du stter här och försvarar honom trots att han behandlar dig som skit.

Han läste mina mail/sms och dagboken för att jag ljög om relationen med den killen som skrev intima saker och han ville veta hur det verkligen var så jag lät honom läsa, dock lät jag inte honom läsa dagboken. Den tog han friheten till själv. Jag hade iaf bara sagt att vi var vänner.

Några månader tillsammans med min nuvarande så träffade jag han smskillen igen och efteråt skrev jag att jag borde kysst honom, vilket jag inte gjorde, men som min kille såg. Inte så smart av mig att skriva, tänka eller vara kvar i mobilen.

Sen skrev jag till mitt ex också att jag till viss del saknade honom. Han var en riktigt bra pojkvän men inte den jag vill ha. Jag skrev att vi kunde försökt mer och ändrat på vissa saker. Vi var bra kompisar och skildes åt som vänner, men efter allt det där kom fram fick jag avsluta allt med honom, blockera honom överallt och aldrig ha kontakt med honom igen.

Har gjort detsamma med smskillen. Blockerad överallt.

Utifrån det du skriver i TS framgår det att du inte riktigt håller med. Att du tycker det han gör är fel och att det faktiskt inte handlar om lögner. Det lyser igenom. Du ska hålla fast vid den känslan och analysera det som händer i er relation. Ta gärna hjälp av någon, utanför er relation, som du litar på.

Här kan du läsa lite mer om det som händer i er relation: www.polismuseet.se/Utstallningar/Webbutstallningar/Hem-ljuva-hem/Men-varfor-gar-hon-inte-bara/Normaliseringsprocessen/

Bjuder även på ett filmtips:

Ja

Jag tittade på filmen och kan känna igen mig. Jag har många gånger tänkt att jag är dum som stannar när han är elak mot mig. Jag kallar honom för min mobbare. Jag har aldrig tagit så mycket skit av någon som av honom. Trots det så vet jag att han vill gott.

Vi vill liksom samma sak men vägen dit är olika för oss. Olika definitioner av vad som är okej och inte.

Idag tog han ifrån mig nycklarna till lägenheten. Det är han som äger den. Men så fick jag en chans till. Inatt sover jag inte hemma med honom, hade redan bestämt det. Vi äger en båt ihop så där är jag, ensam såklart.

Jag vill vara med honom men jag själv tror inte på att jag kommer kunna vara allt som han vill ha. Jag tror att jag kommer misslyckas och så ska jag övertyga honom om att jag ska lyckas. Det känns ganska omöjligt och dömt att misslyckas och då blir jag bostadslös på en gång.

Jag brukar försöka svara nyanserat och analysera och what not, men är just nu lite för trött för att formulera mig. Så jag skriver såhär den här gången: din kille är ett jävla svin. Det är åt helvete att han kastar ut dig, det har han inte rätt att göra, men du ska bara vara glad att vara av med honom. Om du nu bara lyckas hålla huvudet kallt kanske du kan komma undan med blotta förskräckelsen.

Hur man vill leva sitt liv är en bra utgångspunkt för vilka människor man ska omge sig med. De flesta människor väljer att inte omge sig med sådana som behandlar en illa.

Det finns många omständigheter som kan sänka en människas självkänsla. De kan då börja tro att de inte förtjänar bättre eller att det är ett normalt beteende i relationer. Det är det inte. En del blandar ihop elakt och kontrollerande beteende med kärlek, trots att det i själva verket handlar om makt och beroende.

Du har startat tråden och visat att du tvivlar på om det ska vara på det här viset. Du har kommit en liten bit på väg.

Berätta om vad som händer för så många som möjligt i din närmaste omgivning. Du kommer att behöva stöd. Ställ dig i bostadskö eller sök boende på annat sätt och stäm av i ditt nätverk om det finns någon du kan bo hos, om det skulle behövas. Etablera även kontakt med en kvinnojour i din närmaste omgivning för stöd.

Har du blivit ihop med mitt ex? Det låter läskigt likt!! Vet du TS, du är inte en dålig och ond människa och han är inte en god människa som låter dig stanna kvar och sen tar på sig att uppfostra och läxa upp dig för något du har ljugit om. Grejen är ju att du ljuger för att undvika att han ska reagera precis som han gör och ställa till ett helvete för dig. Du har kommit in i en giftig cirkel av skuld och skam. En liten fråga: när kände du dig senast helt nöjd med dig själv? När hade du inte tvivel om att du är en bra människa? Har du gjort det efter ni blev ihop?

Du kallar honom din mobbare, vilket du antagligen säger för att lätta upp stämningen och undvika att acceptera faktum att han är en misshandlare. Du blir psykiskt misshandlad TS! En människa som älskar någon annan gör inte detta. Det är inte heller en slump att dessa sidor kom fram efter ni flyttade ihop. Att bo ihop gör det så mycket lättare för honom att plåga och kontrollera dig samtidigt som det blir svårt för dig att lämna.

Du resonerar precis som jag gjorde. Allt är mitt fel, om jag bara hade vart på det ena eller andra sättet kommer han bli samma fina kille som jag blev kär i. Problemet här är dels att den där killen inte existerar och dels att jag faktiskt duger som jag är. Till slut när jag inte orkade mer (han hade hållt mig vaken varje natt i en vecka genom att bråka om saker han hittat på) så bröt jag ihop och berättade för några veckor vad som hände och de fick mig att inse och acceptera (det gjorde jävligt ont!) att detta inte var normalt. Efter satte jag mig ner och funderade på vilka områden i mitt liv som inte funkade och (surprise surprise) förhållandet var det enda ställe där jag inte var omtyckt. På alla andra ställen (jobb, familj, vänner) var jag uppskattad och älskad. Så då lämnade jag, men det var det svåraste jag nånsin gjort. Han bönade och bad att vi skulle gå i terapi (något han konsekvent hade vägrat under förhållandet eftersom terapeuten bara skulle säga att allt var mitt fel!) Och allt skulle bli så bra! Höll dock fast och efter någon vecka slutade jag svara på sms och telefonsamtal då jag inte ville prata med honom eftersom jag började inse vidden av hans misshandel. Efter ytterliggare någon vecka fick jag reda på att han hade vart otrogen fler gånger och att han redan hade flyttat ihop med en av dessa tjejer (stackars kvinna!).

Efter några års terapi mår jag rätt bra även om minnet av honom sitter som en tagg som då och då hoppar upp. Har börjat dejta lite igen men är inte samma optimist som jag var tidigare, men jag är åtminstone jag igen och inte en nedbruten skugga som jag var med honom.

Killar som dessa förändras inte ts, så spring åt andra hållet. Ta båten och åk iväg. Berätta för alla vad han gör mot dig. Skammen är hans och inte din. Jag håller tummarna för dig och jag vet att du är stark nog att ta dig ifrån honom. Läs boken The verbally abusive relationship, den öppnade verkligen mina ögon.

Men TS, det är ju INTE du som gör fel? Han FÅR DIG ATT TRO det!

Att han läst gamla sms och mail som är från din tid som singel är verkligen inget han har att göra med alls! Om han utifrån det format sin uppfattning om hur han tror att du är, så är det hans problem. Vad gjorde han själv när han var singel förresten? Träffade han ingen, hade inte sex med någon, skrev aldrig några sms? Det är som att han använder dina gamla meddelanden som en hållhake och så kommenterar han detta (dvs din "karaktär" så fort han är missnöjd med något) . En snubbe som man alltså inte kan lita på, man kan inte berätta något personligt för då får man det tillbaka i näsan sen, som kritik! 

Att inte i detalj ge honom en lista på vilka arbetskamrater som ska vara med på en tillställning är inte att ljuga. För typ 99% av befolkningen räcker det med att höra att ens partner ska på en jobbfest/AW, och inte vilka personer som ska dit. Det är ju jobbet, för sjutton!

Nej TS, det här är inte alls bra! Denna snubbe vill kontrollera dig och "göra om dig" så att du är så som han tycker att hans tjej ska vara, men det är ju besynnerligt att vilja ändra på något som inte ens är sant? 

Du skriver att han vill gott - för vem är då min fråga? svaret är: för sig själv. Han struntar i hur han sårar och trycker ner dg bara han får det som han vill. Du förstår väl det??

Det här låter helt stört.

Det enda som kommer att hända om du stannar är nog att han kommer att vara otrogen, för är man så fixerad vid vad den andre gör och hur de träffar andra människor så har man oftast inte rent mjöl i påsen själv heller.