Sagan om ringen (boken/filmen). Säger ni bara att ni gillar den eller gör ni verkligen det?

Fast även i fantasy brukar det ju förekomma kärlek mellan man och kvinna. Det brukar till och med vara ett viktigt tema. Och även i folksagorna, för den delen. Riddaren räddar prinsesan från draken och därefter gifter de sig. Svinaherden vinner prinsessan med sin klurighet och fiffighet. Den söta flickan blir kär i den fula besten för hans personlighet, och belönas med att han återvandlas till en snygg ung prins...

Jag kunde inte låta bli

Så uttjatat koncept , mannen ska alltid vara den starka och heterosexuella kan enbart vara med varandra 

Jag föredrar hjältinna räddar jungfrun i nöd sen kysser dom varandra 

Mycket roligare att läsa om tycker jag 

LoL, såg denna inte allt för länge sedan och så dyker denna diskussion om att fina flickan och fula besten måste ha kärlek.
www.youtube.com/shorts/0Dr7s8nq8bI

Sagan om ringen är inget drama, det är en saga om fighten mellan de goda de onda och deras liv fram till punkten där de slår tillbaka de onda.

Varför måste det vara kärleksdraman med är min undran, för det saknas ju inte såna i andra alster, kanske titta på dom.

Eller som Annies exempel, om nu det var tänkt på det jag säger här eller inte, så är GoT gått om dessa kärleksrelationer, som nästan alla sen även har intriger med sig som.
Och sen även fantasydelen, Sagan om ringen är inget sånt, man kan undra hur detta undgått vissa och med tanke på hur längre alstrena har funnits.

Sen här är mycket bättre än eran gammal tråkiga tjatiga saga om skönheten och odjuret 

Kan inte förstå hur nån vill se eller läsa om tråkiga heterosexuella förhållande när vi har underbar Yuri från Japan 

Berika er lite! Tack =) 

Det stämmer att det förekommer få kvinnor, å andra sidan är de som finns där både mäktiga och betydelsefulla, Galadriel, Arwen och Eowyn.

Jag är romantisk och gillar kärlekshistorier men det faktum att det knappast förekommer i Ringen är ovanligt och uppfriskande. I nästan alla berättelser och romaner finns det en eller flera kärlekshistorier och det är långtifrån alltid som berättelsen vinner på det... 

Jag började läsa Sagan om ringen och Sagan om de två tornen för att det började bli trendigt att gilla Tolkien under början av 2000-talet och lite innan dess. Men som du säger, jag blev trött i huvudet bara 20 sidor in i boken och kunde inte hålla reda på olika väsen och händelser. Det är väl för det mesta så att när något blir inne/ trendigt så hoppas många på utan att ens i grunden gilla eller förstå trenden. Samma sak med utseendetrender och klädmoden, vissa som tycker att det är fula moden kanske hoppar på det ändå för att de tror att det förväntas av dem.

Så är det med kultböcker, det finns ett tryck att läsa dem för att hänga med och att visa sig bildad. Finns hur många exempel som helst. Men det finns så många bra böcker, man ska inte tvinga sig till att läsa sånt man inte gillar.

Vad gäller Sagan om ringen går det i perioder, en sån period var 60-70-talet då det var trendigt att läsa trilogin. En annan var när filmen kom.

För det första, grattis till veckans trådlyft.

För det andra, 10 (som TS)  och 20 (som du) sidor in i Sagan om Ringen är det inte "massa väsen och händelser" att hålla reda på. 10 minuter in i Jacksons filmer ät det det, då har vi kommit igenom prologen med Maktens Ringars fördelning (3 till alverna, 7 till dvärgarna, 9 till människorna och en till Ringarnas Herre/Sauron), Vi har avverkat det sista slaget mot Mordor och namngett Isildur Ringens försvinnande och  upphittande av Gollum, och vi får höra Bilbos namn och hemvist Fylke/The Shire.

Och det är mycket. Jag kan även ha glömt något.

MEN.... Det är inte där BOKEN börjar

Om man börjar med prologen, och alla läser inte prologen för den är ganska lång, så börjar boken med att förklara HOBER/HOBBITS. Deras natur och leverne, om deras förkärlek till tobak (ja, Tolkien kallar det för "weed"/"pipe weed", men i boken är det glasklart att det handlar om tobak) och de många sorterna från olika delar av Fylke, om hur Fylke ser ut och fungerar, och några övriga anteckningar om Fylke. Prologen är flera sidor lång och på sidan 10börjar en kort sektion som i korta dragförklarar hur Bilbo hittade Ringen i Bilbo/The Hobbit, och förklarar de två versionerna "in universe" (Tolkien skrev om Bilbo/The Hobbit lite) vi är alltså på sidan 10 väl inne i hur Hober har det, och inte en rad om några andra väsen, platser, händelser eller personer, utöver Bilbo, Gollum och Gandalf.

På sidan 20 ligger försättsbladet till Sagan om Ringen.

Men om jag ska vara givmild och räkna 10 sidor in i Sagan om Ringen från första sidan med text, så är vi fortfarande i Fylke, och fortafarande med hoberna och Bilbo. Bilbo ska just hålla sitt tal på sin födelsedagsfest. Vi har här blivit upplysta om en del namn, de lesta kanske lite oviktiga, mest efternamn på hober. Men vi har även mött Gandalf och Frodo. Dvärgar har nämts för sina fyrverkerier (ja, det är dvärgarna som gjort fyrverrkerierna i böckerna).

På sidan 20, räknat, är vi inte bara kvar i Fylke, inte bara kvar med Frodo och Fandalf (Bilbo har dock gett sig iväg) utan till och med KVAR I SAMMA, FÖRSTA KAPITEL som för 10 sidor sedan.

Låt mig säga så här:
När folk klagar på att det är för mycket väsen och händelser och personer att hålla reda på 10-20-50 sidor in i Sagan om ringen, då VET jag att de inte läst en sida i boken. Möjligtvis började de titta på Jacksons filmer. OM någon klagar på att INGET HÄNDER och att det går långsamt, DÅ vet jag att den personen läst/försökt läsa.

Kanske finns olika upplagor av boken då. Detta är iallafall vad jag minns, jag försökte koncentrera mig men det blev riktigt grötigt i boken.

Mhm,,,,,

Efter det du skrev läste jag prologen igen och i historiebeskrivningen är det faktiskt många namn, händelser och platser som kan kännas tungt för den som är ovan vid fantasy och kanske tveksam till boken redan i förväg. Rent taktiskt, för att få med läsaren mer direkt, hade det kanske varit smartare att ha en kortare prolog och sen lägga in fakta och historien i texten, typ att Gandalf eller Bilbo berättar för andra, något som sker med andra historiska händelser av vikt.

Min exman hade dessa böcker från Tolkien. Skittråkiga. Boooring. Den enda magistory jag någonsin gillat har vart Harry Potter och det var för att jag läste med barnen när de var små. Annars gillar jag inte sånt larv. Likadant med vampyrer och varulvar och dylikt. Jag somnar på studs. 

Precis. Myckey fantasy-litteratur känns bara som onödig waste of time. Då läser jag hellre en faktabok, så jag lär mig något när jag läser.