Utökat umgänge - veckodag?

Fast faktum är att barnet tycker det funkar utmärkt med söndagarna. Måndagen är enbart för pappans skull.

Jag kan förstå att andra barn kan uppleva det annorlunda men mitt barn säger att söndagen funkar fint.

Har barnet testat fredag till måndag då alltså?

Man behöver inte tjaffsa om småsaker i absurdum. Du har barnet mest och bestämmer det mesta över barnet och gör det mesta med barnet. I vissa lägen måste man faktiskt ge den andra föräldern lite också och inte bara ta eller köra över.

DU vill byta på söndagen för att DU vill ha det så.

Om det inte krockar med ditt jobb eller liknande så du får problem så är det bara en löjlig sak att tjaffsa om. Låt barnet få en hel helg med dig och en hel helg med sin pappa, och senare kan ni på ett moget och icke-egocentriskt sätt utvärdera om det funkade eller inte.

Du vet uppenbarligen inte vad mainsplaining är och betyder. Du har heller inte tänkt till och här visar du mycket tydligt att även kvinnor kan. Det känns riktigt onödigt att konstruera ett nytt ord bara för att du tjafsar och inte kan ta till dig kritik. Men visst kan jag skriva 'womensplaining' om det får dig att må lite bättre. Inga problem.

Jag splainar inte utan förutsätter att du kan ta reda på vad det betyder.

Man ska aldrig tvingas förklara ALLT man vet och kan bara för att slippa 'womensplaining', det är bara en fruktansvärt dålig ursäkt du har. Dina argument för att du har rätt att använda 'womensplaining' är pinsam och visar en fruktansvärd brist på insikt och oförmåga att ta kritik.

Jo, du argumenterar enbart med det som gynnar den vuxna. Du har ändock undgått vad du själv skrivit. Jag föreslår att du läser vad du själv skriver och tänker till lite. Kanske, kanske att även du ser det. När man gör som du gör, argumenterar för den vuxnes bekvämlighet saknar man barnperspektiv. Men visst förstår jag att det är jobbigt att kännas vid det, speciellt om man är övertygad om att man har det. Svårt det där, att se brister hos sig själv och acceptera dem.

Som sagt har jag konstaterat att du mansplainar och du har bestämt dig för att du inte gör det för du har bestämt att det bara är män som gör det och att det minsann inte är en form av maktspråk.

Visst har du rätt till din upplevelse men det betyder inte att du inte mansplainar och använder maktspråk för det är precis du gör oavsett vad du upplever. Jag tar inte ifrån dig din upplevelse men berättar om hur du omedvetet agerar. Sen tror jag inte att det är ditt syfte men likväl, trots ditt kön, din upplevelse och ditt syfte så mansplainar du.

Du bör ta reda på vad det betyder innan du tjafsar mer om det.

Ska du diskutera måste du sluta konstruera halmdockor och påstå att jag säger att du säger och annat lika förvirrat och feltolkat utan läsa det jag skriver utan att lägga in dig själv hela tiden. Det är så man för en konstruktiv dialog. Det är heller inte konstruktivt att anklaga människor för sina egna feltolkningar på det sätt du gör.

Visst har du argument men de håller inte. De är heller inte tunga i ett barnperspektiv utan tvärtom så saknas det nästan helt och hållet. Du koncentrerar dig helt på läxläsning och alla vardagliga måsten och bortser från allt annat. Att du inte tycker att umgänge är viktigt eller är ett hållbart argument framgår mycket klart. Likväl är det vikltigt, hållbart och mycket tungt vägande i ett barnperspektiv. Något du saknar i och med att du säger att du inte tycker att mina argument är tunga eller hållbara.

Så sluta med dina rent korkade argumentation som bygger på halmdockor och att anklaga andra för att tolka dig fel utan stå upp för dina egna 'tungt vägande argument' istället.

Hur man har varit och gjort är en sak, det som är viktigt är hur man är och fungerar idag. Alltså, folk kan och ska få ångra sig.

Jag tycker att han var en stor klant som flyttade så långt och som du säger så ställer det till problem och att man indirekt avsäger sig mycket kring barnet. Men i vilket fall är det då bra att han nu försöker att komma tillbaka och då tycker jag att du ska försöka underlätta det, för barnets skull. För det ligger i barnets bästa att ha en sån bra kontakt som möjligt med bägge föräldrarna.

Rutiner är bra men de måste inte vara ristade i sten, de går att ändra och ändå bli rutin efter ett tag. Den långsiktiga planeringen kan tex vara att försöka flytta aktivitetterna från måndagarna, eller att ha samtal på tisdagar, att du kan gå en timme tidigare från jobbet på säckihopknytningsdagarna. Det är bara exempel men jag tror att du gagnas av att tänka utanför boxen om du förstår vad jag menar.

När vi ändå diskuterat mansplaining så är just det här 'du har rätt till din åsikt och upplevelse men...', följt av ett långt irrationellt och grundlöst resonemang att man inte får argumentera på ett visst sätt, intimt förknippat med mansplaining och det är ett mycket fult men vanligt maktspråk.

Kvinnor kan det också och vissa är jäkligt bra på det och gör det ständigt.

Nog om off topic.

Jag inser att ditt intresse främst är att tjafsa så jag återgår till sakdiskussionen i tråden. Du får helt enkelt hitta någon annan att tjafsa med.

Har läst alla dina inlägg, framkommer tydligt att du inte vill samarbeta med pappan,du tänker inte på barnens bästa utan en mer egoism att du är enda föräldern, ditt ex har försökt mötas upp, men du verkar vägra.

Fast ditt ex vill försöka vara en god förälder så släpper du inte in han.

Verkar mer fastna i att han har en ny, verkar vara en vilja att straffa han, får en o undra vad är det för fel på dig?

Varför hjälper du inte barnen o få en bra pappa? är det egoism som styr?, inte barnens bästa att ha tillgång till bägge föräldrar, villet är det absolut bästa för dina barn? 

Om du kunde släppa din bitterhet och tänka på barnens bästa så skulle barnen få en bra uppväxt.

Det är väl en bisak och hör inte hemma i tråden riktigt, men som lärare/förälder anser jag att varje familj lägger läxläsning där det passar bäst. Vissa familjer har helt tomma söndagar medan andra har fullt upp med aktiviteter och då är söndagen inget bra för dem. Man måste se till helheten och kan inte stirra sig blind på "vad tycker skolan". Skolan lägger sig inte i om du gör läxor söndag eller en annan dag. De flesta skolor ger läxor en vecka innan så man vet tex att to-to har vi läxa i matte osv. Då kan familjen lägga det där det fungerar. Blir något enkelspårigt om du ska försöka göra det här till en issue om att inte läsa läxor på helgtid. 

Nej och inte torsdag till söndag heller.

Jag håller med dig i grunden. Men inte jag som har tagit något alls i övrigt utan pappan som genom sina val har avstått. Även om han nog inte insåg det när han flyttade till sin nya när han var nykär och inte tänkte på att barnet kommer sluta på fritids...

Hade vi kunnat testa och utvärdera hade det varit det bästa. Så fungerar tyvärr inte pappan utan det viktiga är att det funkar för hans nya familj. Det är tyvärr inte mina ord utan den prion förklarade han även för familjerätten.

Det är det som gör det så svårt, att jag vet att hans agenda inte är barnets bästa utan något annat. Sen kanske det blir bra för barnet det också.

Men jag försöker verkligen fundera på vad som är bäst för barnet. Upplever att hen har behov av planering, struktur, gå igenom veckan på söndagen och på kvällen innan plockar man fram och gör klart inför nästa dag.

Vi har också väldigt långa samtal när hen kommer hem på söndagen då hen berättar om vad som hänt under helgen och så. Det är som att vi knyter ihop världarna på så sätt och det verkar viktigt för barnet. På måndagar är det aktiviteter så då finns inte det utrymmet riktigt.