Vi är inte ens skilda ännu, bor fortfarande ihop och han dejtar!
Känner mig så enormt sviken och överkörd av min snart exmake.
I april sa han att han ville skiljas. Jag blev förkrossad men insåg ganska snabbt att jag nog ville detsamma. Det vara bara illusionen av oss som höll oss ihop. Vi har levt som bästa vänner de senaste 3 åren.
Jag tyckte vi skulle prova terapi, för sonens skull, han tyckte det var meningslöst och ja, då är det knappast någon idé.
Skilsmässoansökan lämnades in och den går igenom först i november.
Jag har ännu inte flyttat för att jag inte har ett boende. Kommer förmodligen att ha det i september.
Han dejtar redan hej vilt och jag känner mig så jävla vilsen, sviken och sårad. Han är singel rent tekniskt men jag tycker väll att man med respekt för varandra kan vänta tills åtminstone skilsmässan är igenom och jag har flyttat ut.
Det tycker inte han. Jag är bara jobbig, tar hem dålig energi och sprider negativitet omkring mig när jag försöker förklara för honom att det han gör är respektlöst.
Tänker jag fel? Vad tycker ni andra?
Vi var överens om att vara vänner. För vi har ju alltid varit varandras bästa vän. Men vår vänskap verkar inte vara värd något för honom och för mig känns han som en främling.
