gömmer alkohol=alkoholist?

alltså han gömmer det till sig själv DET vet jag men alkoholist betyder att han har att dricka alkohol som sjukdom...

Eftersom det varken ingår i den juridiska eller den medicinska definitionen av missbruk/beroende/substanssyndrom så kan man inte sätta något likhetstecken mellan dem, nej. Men det är vanligt att alkoholister gömmer alkohol, och det är vanligt att man har någon form av alkoholproblematik om man gör det. 

Har din pappa missbruk, det är inget som går missa överhuvudtaget om man lever tillsammans, det är omöjligt.
Ungefär ålder på pappa?

Kan vara svårt för ett barn att veta dock, antar att Ts är ett barn. Åldern har väl ingen betydelse?

Jo, då det inbilla sig att han var ung.

Annars hör man i så många trådar att barn alltid vet och mår illa.
Men inte tydligen när argumentet ska vändas.

Vad pratar du om? Barn mår givetvis dåligt om en vuxen missbrukar men de kanske inte alltid vet vad ett missbruk innebär.

Och då vet man redan från början, och denna fråga blir obsolet.

Uppenbarligen vet inte Ts om pappan är alkoholist eller inte.

Och då faller även att barn vet när en förälder dricker, tack det var hit jag ville komma.

Eh nej. Jag menar att de inte nödvändigt vis vet vart gränsen går. De har bara levt i en familj.

Mamma som är snudd på nykterist vann whisky på Stenafärjan när hon tog lotter f.a vinna choklad (flera olika vinster i samma lotteri). Hade jag inte känt henne hade jag känt klar alkisvarning när hon långt senare drog fram flaskan från bakom tvättkorgen (där den varit minst i vägen )

Min pappa var/är alkoholist och ja, han kräktes och jag torkade upp, han vinglade, pratade självmord, hade mig att dansa med mig och han pratade med mig om obegripliga och osammanhängande saker. Så ja, jag visste att något var väldigt fel och jag mådde dåligt. Men jag visste inte att han var alkoholist. Jag visste inte ens att han var full. Mamma sa att han var trött bara. 

Men du visste nått var fel, eller?

Ts skulle aldrig ha ställt frågan om hen inte insåg att något var fel.

Och hur ska vi veta detta när det inte är berättat?
Det är endast en spekulation om allt, tom den ställda frågan.
Och massor av teorier dyker upp.

Mamma sa att inget var fel, så nej, jag visste inte om det var mig det var fel på eller om något verkligen var fel, men jag mådde inte bra. Min mamma kunde till exempel säga att jag hade drömt saker. Och jag hade trott att det var verkligt. Jag visste inte vad jag skulle tro. 

Men alla flaskor jag hittade hällde jag ut. 

Det är ju extra svårt att förstå att en anhörig är alkoholist, om den dessutom dricker i smyg. Man ser den inte dricka öppet. Min pappa har även lurat andra vuxna: fan han är den enda nykteristen på den här festen och ändå är det han som dansar på bordet! Jag trodde ofta att min pappa hade en sjukdom i hjärnan, som gjorde honom till en annan person då och då. Jag kopplade inte hans beteende till flaskorna  som jag och min bror hällde ut.