Mrn ni förstår nog. Jag fascineras över hur föräldrar ( läs mammor) fasar och raljerar över andras föräldraskap när de snor åt/ pusslar till sig egentid på något vis. Jag älskar mina barn och att vara mamma. Men i bland vill jag vara själv också eller med en kompis eller min man.
Jag har sällan egentid, min man jobbar väldigt långa dagar är borta 7-19. Så det blir inte mycket egentid över. Men ibland på helgen brukar jag åka iväg och träffa en kompis eller åka och handla själv.
Jag har också börjat att ha heldag på dagis ibland. Då jobbar jag på morgonen och är ledig på eftermiddagen och tar tid för mig själv. Hon går bara 20 timmar i veckan så om hon går en hel dag ett par dagar i månaden tycker hon bara är kul.
Men oroa er inte jag bor i USA och betalar för varje timme hon går, så era skattepengar går inte till min lediga tid.
Är man två föräldrar så kan man väl turas om att gå och träna eller vad det nu är man vill göra? Att utnyttja förskolan som barnvakt är ett modernt fenomen.
8 och 10. När de var under fem så fick man givetvis organisera det hela lite mer och stämma av med varandra om att ta över rodret en stund :)
Egentid är en bonus tycker jag. Får jag det så är det skönt, får jag det inte så går jag inte ner mig. Jag har valt att skaffa mina barn och jag visste att det skulle betyda att skära ner på mina egna intressen, inte eliminera dem men helt klart omprioritera. Sedan har jag väldigt få intressen, kanske är ett plus när det gäller småbarn.
Så tänker jag i alla fall.
Inte eliminera dem säger du - så du har egentid?
Mrn ni förstår nog. Jag fascineras över hur föräldrar ( läs mammor) fasar och raljerar över andras föräldraskap när de snor åt/ pusslar till sig egentid på något vis. Jag älskar mina barn och att vara mamma. Men i bland vill jag vara själv också eller med en kompis eller min man.
Jag vill ha min egentid jämt. På morgonen, på kvällen, på dagen, på helgerna..
Min sambo är likadan. Därför blir det inga barn.. Får panik av att se barnfamiljer, det bara gnatas och bråkas och tjatas, på restaurang skriks det och klättras. Kan inte fatta att folk ger sig in i det frivilligt....
Jag har mycket egen tid. Varje kväll när barnen lagt sig kring kl20, jag brukar lägga mig mellan 22-23. Nu när barnen är äldre och går ut och leker med kompisar, brukar jag och mannen ta oss tid för varandra. På helgen vaknar jag tidigt och tar en morgonkaffe i solen, eller kollar nyhetsmorgon innan resten av familjen vaknar. I perioder går jag på gym på eftermiddagar. Ibland träffas jag tjejkompisar på lunch eller sen middag. Några gånger per år går mannen och jag ut själva, då har barnen lyxen att slippa oss och få busa hos mor/farföräldrar.
Jag lever efter filosofin att vi är som bäst föräldrar när vi mår bra, och barnen är glada att få komma iväg när mamma och pappa går på dejt, det är bra att barnen ser att vi fortfarande älskar varandra och trivs ihop.
Jag vill ha min egentid jämt. På morgonen, på kvällen, på dagen, på helgerna..
Min sambo är likadan. Därför blir det inga barn.. Får panik av att se barnfamiljer, det bara gnatas och bråkas och tjatas, på restaurang skriks det och klättras. Kan inte fatta att folk ger sig in i det frivilligt....
Jag vill ha min egentid jämt. På morgonen, på kvällen, på dagen, på helgerna..
Min sambo är likadan. Därför blir det inga barn.. Får panik av att se barnfamiljer, det bara gnatas och bråkas och tjatas, på restaurang skriks det och klättras. Kan inte fatta att folk ger sig in i det frivilligt....
Japp det var synd att dina föräldrar gav sig in i det...
Självklart!
Både jag och min man har egentid i lite olika utsträckning. Vi har egna intressen, umgås med egna vänner, reser på egen hand med vänner eller syskon, after work etc.
När barnen var yngre och krävde mer passning hade vi lite mindre egentid för att det inte funkade så bra med familjen. Nu är barnen större och egentid fungerar utmärkt.
Mina föräldrar (jag och syskonen födda 70-80-tal) hade också egentid. Mamma gick på studiecirklar och var fritidspolitiker. Pappa tränade innebandy med ett korpenlag och brukade åka skidor eller gå i skogen ensam när han var ledig. De båda jobbade heltid och lyckade ändå vara hyfsat närvarande föräldrar. Vi hade också barnvakt rätt ofta när våra föräldrar var på fest eller reste.
Jag har aldrig förstått det här med att man måste sitta klistrad till barnen för att vara en fullgod mamma (för papporna finns sällan samma krav). Mina ungar klarar bra av att vara med en förälder ibland och helt ensamma också under lagom stunder.
Även när vi är hemma med barnen så umgås vi inte med barnen hela tiden. De grejar med sitt och vi grejar med vårt.
Åker man på semester utan sina barn? Skulle vi aldrig klarat.
Varför ska man ha egentid då?
Lite större barn då förstår jag? Jag tänkte mer hur det var när man lämnade småttingarna en helg när de var små och man skulle iväg på ngt som inte var barnvänligt. En vecka och vi skulle suttit och grinat och tittat på kort hela tiden
Nu har jag bara ett barn men jag känner att perioden då jag var låst till barnet var ganska kort. Länge var det bara jag som dög och det var intensivt och ibland jobbigt, men såhär i efterhand handlade det bara om 2 år.
Sen spelar såklart våra omständigheter in, både jag och min man kommer vara lediga hela sommaren tillsammans och har också resten av året ganska mycket fritid. Så vi kan utan besvär ge varandra mycket egentid och ändå få väldigt mycket tid tillsammans som hel familj. Som idag t ex var jag uppe till kl 2 inatt och hade sovmorgon till 11, sen i eftermiddag drar vi iväg på en utflykt tillsammans.
Jag tror inte på att man som förälder varken för sin egen skull eller barnen avstå egentid under barnens uppväxt, iaf inte om det blir en uppoffring för en. Vissa har inga behov av att göra egna grejer, men de som plågar sig själv för att "det hör till" gör nog både sig själv och barnen en otjänst. Dels så hindrar man sig själv av att njuta av perioden som är barnens uppväxt och dels så lär man sina barn att göra detsamma i framtiden.