Mår så illa, lergigan hjälper inte.

Måste ringa/mejla henne imorgon. Står inte ut :/

Nej, det är ju bara söndag imorgon! Får vänta tills på måndag antar jag. Suck!

Jag mådde i stort sett lika illa under alla graviditeterna. Speciellt i början. Jag började spy redan från v 3. Första graviditeten spydde jag bort 5 kg i början, de andra 9 kg. Ingen medicinering hjälpte. Jag blev fruktansvärt urlakad och trött. Jag kom på att det ofta gick att somna ifrån illamåendet och kräkningarna, men när jag vaknade var jag tvungen att ha en hink nära till hands för då var det akut kört direkt igen. Ständigt jättehungrig, men inget smakade mig, så jag kunde knappt äta alls. Fick tillslut primperan-suppar, vilka gjorde att maginnehållet tömdes snabbare ut i tarmen, så att jag iaf fick i mig viss näring. Men det hjälpte marginellt. Tillslut spydde jag grönt på tom mage. Alla gånger har det slutat med att jag blivit inlagd på lasarett och fått dropp för att häva den onda spycirkeln. ... Det enda för mig var att härda ut. ... Jag kan bara säga att det vänder, TS, och att det är mödan värt. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Tack för dina stöttande ord! Känns på något vis skönt att läsa om andra som också mått pyton. Känner mig ensam och ynklig just nu bara. Ska försöka kämpa på och tänka på det positiva som kommer med illamående till slut :)

Ah. Vet du vad det beror på att man bara kan få som inlagd? Känns konstigt att alla tabletter man får för kräkningar är via munnen. Jag kräktes liksom upp det om jag tog en klunk vatten så hur ska man kunna ta tabletter :S

Här är en till som mått konstant illa och spytt dagligen. För mig började det v 6+0 och jag är nu i v 11+1, och det är lika illa fortfarande. Är mitt första barn så förstår att det måste vara mkt jobbigare om du redan har en liten dotter att ta hand om <3 

Här är det som hjälpt för mig:

- Äta minst 1ggr i timmen. (T ex delar jag upp middagen i små portioner och äter lagad mat 3-4 ggr om dan). Jättenoga med att äta knäckebröd/skorpor/frukt med jämna mellanrum för att om jag blir tom imagen är det som att trycka på spy-knappen. (Är dock sinnessjukt trött på att äta...men bättre än att spy iaf). 

- Tar postafen eller lergigan 25mg (ej comp) till kvällen och om jag vaknar och spyr mitt i natten. (eftersom jag blir trött av dem så blir det win win)

- Tar Lergigan Comp var 3-4 h när jag är vaken. Brukar bli 3-4 tabletter per dag. Comp innehåller koffein och efedrin (typ adrenalin) som dels har en symbioseffekt som förstärker lergigans effekt och som dels håller en pigg. 

- Efter några veckors spyende fick jag problem med sura uppstötningar som jag i sin tur spydde av, så nu äter jag en Omeprazol-tablett varje kväll, hjälper mkt. 

- Acceptera att vissa dagar är värre än andra. Vissa dagar är illamåendet vidrigt och jag spyr flera ggr. Andra dagar är det mildare och inte samma grad av lidande. Jag försöker vara tacksam för de mildare dagarna och acceptera de jobbiga dagarna.

- Om du behöver spy: spy. Ofta lättar det lite ett tag efteråt och om du får i dig något efteråt så kan det lägga sig i några timmar (iaf för mig). 

- Sitta utomhus i skuggan kan lindra. 

- Lämna över allt ansvar för mat på min sambo eftersom jag blir illamående av att gå i mataffär eller av att laga mat. Har ätit mycket färdigrätter (typ Gooh! har bra).

- Sänka kraven! Jag har inte behövt jobba (sommar nu, o är student) men vet att om jag haft ett jobb hade jag behövt bli sjukskriven. Ligger mycket i soffan och får helt enkelt acceptera att lägenheten inte städas eller den bästa maten lagas just nu (iaf inte i den standard jag helst vill). 

- Fantisera om bebisen. Googla namn :) Påminna om det positiva i det lidande jag just nu genomgår.

- Tänka att så länge jag mår illa behöver jag inte oroa mig för missfall iaf (har läst att det är ett tecken på livskraftighet i graviditeten att må illa, typ korrelerar med goda hormonnivåer). 

- Tänka att det kommer gå över. Det är inte för alltid. 

- Läsa om andra som mått pyton och haft det ännu värre än mig brukar också hjälpa :) 

Vill också säga att jag, särskilt i början, fick panikkänslor av att må illa. Panik av känslan att jag liksom inte "kom undan" det. Men började skriva ned mat som lindrade, rutiner som hjälpte, bad om läkemedel från bm, ber sambon om hjälp med saker ofta. Helt enkelt utarbeta min egen lilla plan för att uthärda och lindra. 

Men jag känner med dig! Kämpa på! 

Jag fick Lergigan comp. men fick öka dosen. Det gäller att ta den hela dygnet för att möta skiten i grund. Har man väl börjat må illa sä hjälper det inte att ta dem.

Jag fick även Primperan utskrivet. Det får man inte ta i tredje trimestern, men fram tills dess. Dom hjälpte mig.

Jag stavar som en kratta... För att mota skiten i grind, skulle det stå.

Ja det är just att vårdgivaren måste ha licens för att få ha läkemedlet.

Zofran/ondansetron är ju munsönderfallande, det är lite bättre i alla fall även om smaken är blä.

Åh, lider med dig! Har inga bra tips men kämpa på! Började också må illa och kräkas nästan dagligen i vecka 6. Lergigan comp funkade inte på mig och andra tabletter blev jag sååå trött av så det kändes inte värt. Händer fortfarande att jag har kräkdagar även nu i vecka 16, men livet började bli mer normalt någonstans runt vecka 13 vilket är vanligt. Vet att man får panik av att tänka på att man ska må dåligt i så många veckor, men håll ut! Allt känns så värt när man ser det lilla livet på ultraljudet tillslut :)

B6