Blöder vid ansträngning

Ikväll 18.30 gick vattnet och vi åkte direkt till akuten. Ett ultraljud visade ett hjärta som slog men inget fostervatten kvar så tyvärr kunde dom inget göra. Mitt hjärta blöder och jag kan inte förstå att det är sant. Det hade varit lättare att acceptera på något sätt om detta skett redan i vecka 12 eller tidigare..

Jag var inte öppen någonting och inga sammandragningar heller. Nu sitter vi bara hemma och väntar på att den lilla ska komma ut.

Ikväll 18.30 gick vattnet och vi åkte direkt till akuten. Ett ultraljud visade ett hjärta som slog men inget fostervatten kvar så tyvärr kunde dom inget göra. Mitt hjärta blöder och jag kan inte förstå att det är sant. Det hade varit lättare att acceptera på något sätt om detta skett redan i vecka 12 eller tidigare..

Jag var inte öppen någonting och inga sammandragningar heller. Nu sitter vi bara hemma och väntar på att den lilla ska komma ut.

Kanske dum och okänslig fråga men hur kan vattnet gå om man inte är öppen? Borde det inte vara stängt då?

Det har inte med varandra att göra. Spricker hinnorna så spricker de.

Beklagar, ts! :(

Vill skänka lite hopp genom att dela denna tråden där en tjej också fick vattenavgång i v 18. Den är lååång. Men slutar med att hon nu har en liten dotter som klarar sig bra.

Gå inte med på att ta något läkemedel för att sätta igång allt, bara om läget ändras så att du blir dålig och behöver få ut graviditeten för att bli bra. Men så länge du inte har någon infektion eller blödning så stå på dig! Ligg ner och ta det lugnt!

www.familjeliv.se/forum/thread/77527576-vattenavgang-v18

Vad ska jag säga och göra? Jag blev hemskickad för att bara vänta på att det ska sätta igång, gör det inte det i natt så sätter dom igång mig imorgon bitti. Ingen hade blivit lyckligare än jag om bebisen går att rädda, jag är helt knäckt :?( Jag har inte ont, men jag blöder lite. Vet inte om det är samma blödningar jag haft i en dryg vecka nu eller om det är för att bebisen är på väg.

Hemskickad? Blev du inte inlagd?!

Jag tycker att du ska åka dit imorgon och bara säga att du inte tänker påbörja någon behandling utan låta naturen ha sin gång. Om du börjar blöda oroväckande mycket (strötblödning) eller får infektion är det ju en annan sak. Men så länge fostret lever och du mår fysiskt ok så finns ingen anledning att sätta igång det. Dom borde istället ge dig antibiotika i förebyggande syfte om någon dag om du fortfarande har en levande graviditet då. Och strikt sängläge förutom att gå på toaletten.

Nej läkaren sa att jag fick välja själv hur jag ville göra, och då sa jag att jag ville åka hem. Jag känner ju fortfarande fosterrörelser, och jag blöder som sagt inte mer nu än jag gjort i en veckas tid nu.

Nu känns allting helt plötsligt väldigt olustigt.

Okej. Jag förstår att dom förutsätter att det kommer bli missfall inom några dagar för det är det absolut vanligaste. Men det finns en pyttepytte chans, precis som med tjej i länken som delades här ovan. Men då får man verkligen stå på sig i att avstå intervention för det är inte så rutinerna är, just pga evidensen.

Okej. Jag förstår att dom förutsätter att det kommer bli missfall inom några dagar för det är det absolut vanligaste. Men det finns en pyttepytte chans, precis som med tjej i länken som delades här ovan. Men då får man verkligen stå på sig i att avstå intervention för det är inte så rutinerna är, just pga evidensen.

Vad skulle mitt barn ha för förutsättningar om jag väljer att avstå behandling? Om det nu mot all förmodan skulle gå vägen, skulle det bli ett värdigt liv så att säga? Jag tänker mest eftersom att barnet idag inte har så stora möjligheter att klara ett liv utanför livmodern.

Det kanske låter dumt men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Kram och tack för stöd och uppmuntran

Hur går det ts?

Jag är inlagd på förlossningen nu, och efter ännu ett ultraljud fick vi se ett hjärta som nästan inte slår längre. Jag fick förklarat för mig att utan fostervatten kommer inte fostrets lungor och njurar kunna utvecklas som dom ska, och även om vi väljer att inte starta någon behandling så är chanserna otroligt små.

Min graviditet har inte varit så fantastisk som jag önskade att den skulle bli, och jag tänker att det helt enkelt inte var våran tur denna gången. Vi är otroligt ledsna, men hoppas att nästa graviditet blir bättre och att nästa gång vi kommer till förlossningen så blir det en gladare upplevelse.

Jag har fått första dosen med tabletter för 2 timmar sedan och nu väntar vi bara. Jag hoppas för våran skull att detta går fort så vi kan få åka hem och bara ta hand om varandra sen.