Blöder vid ansträngning

Det enda jag kan göra idag är väl att ringa 1177 för rådgivning? Sitter i kö dit nu.

Min moderkaka är inte så lågt placerad att blödningarna skulle bero på den.

Har pratat med en barnmorska på gyn nu, och hon trodde att blödningen mest troligt kommer från tappen. Har rul 8/8 och hon tyckte jag kunde avvakta tills dess om jag inte får en kraftig blödning.

Hej! En liten uppdatering och även en ny fråga. går in i vecka 19 imorgon. Har haft blödningar till och från ett tag nu och var senast igår på gynakuten efter en större blödning. Efter ett ultraljud fick jag veta att jag har en lättblödande livmodertapp, precis som bm trodde, men bebis mår bra och är helt opåverkad. Tänkte att nu ska jag slappna av och äntligen försöka njuta av graviditeten.

Vaknade i natt av att jag hade fruktansvärt ont i magen och tänkte att nu är det kört, det måste vara missfall på gång. Efter en stund kunde jag lokalisera vart smärtan satt mer exakt och tyckte den kom från höger sida bak i ryggen som strålade ner i magen typ. Jag kunde inte ligga ner utan var tvungen att röra på mig för att inte kräkas. Smärtan släppte efter ca 20 min, och jag blöder inget idag så jag tänker att missfall kan det inte vara.

Efter att jag läst runt lite tänker jag att det kanske kan vara ett njurstensanfall jag fick, och undrar därför om någon varit med om liknande? Bör jag söka vård eller ska jag avvakta? Kan tillägga att jag känner bebisen röra på sig för fullt i magen så jag är inte orolig att det skulle vara någon fara för bebisen.

Ikväll 18.30 gick vattnet och vi åkte direkt till akuten. Ett ultraljud visade ett hjärta som slog men inget fostervatten kvar så tyvärr kunde dom inget göra. Mitt hjärta blöder och jag kan inte förstå att det är sant. Det hade varit lättare att acceptera på något sätt om detta skett redan i vecka 12 eller tidigare..

Jag var inte öppen någonting och inga sammandragningar heller. Nu sitter vi bara hemma och väntar på att den lilla ska komma ut.

Vad ska jag säga och göra? Jag blev hemskickad för att bara vänta på att det ska sätta igång, gör det inte det i natt så sätter dom igång mig imorgon bitti. Ingen hade blivit lyckligare än jag om bebisen går att rädda, jag är helt knäckt :?( Jag har inte ont, men jag blöder lite. Vet inte om det är samma blödningar jag haft i en dryg vecka nu eller om det är för att bebisen är på väg.

Vet inte om detta har med saken att göra men jag nönber det ändå. Igår när jag var på ultraljud togs även ett cellprov och vävnadsprov då jag tidigare haft förändringar. Läkaren som tog provet var otroligt hårdhänt och jag har aldrig tidigare gått från ett cellprov dbbelvikt av smärta. Det kändes som han bokstavligen slog mig på livmodertappen när han skulle dutta på ättika och jod.

Det var tom. så att min sambo reagerade och frågade om dom brukar vara så hårdhänta.

Tror ni att den behandlingen in ha påverkat den tidiga vattenavgången?

Nej läkaren sa att jag fick välja själv hur jag ville göra, och då sa jag att jag ville åka hem. Jag känner ju fortfarande fosterrörelser, och jag blöder som sagt inte mer nu än jag gjort i en veckas tid nu.

Nu känns allting helt plötsligt väldigt olustigt.

Vad skulle mitt barn ha för förutsättningar om jag väljer att avstå behandling? Om det nu mot all förmodan skulle gå vägen, skulle det bli ett värdigt liv så att säga? Jag tänker mest eftersom att barnet idag inte har så stora möjligheter att klara ett liv utanför livmodern.

Det kanske låter dumt men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Kram och tack för stöd och uppmuntran

Vad skulle mitt barn ha för förutsättningar om jag väljer att avstå behandling? Om det nu mot all förmodan skulle gå vägen, skulle det bli ett värdigt liv så att säga? Jag tänker mest eftersom att barnet idag inte har så stora möjligheter att klara ett liv utanför livmodern.

Det kanske låter dumt men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Kram och tack för stöd och uppmuntran

Jag är inlagd på förlossningen nu, och efter ännu ett ultraljud fick vi se ett hjärta som nästan inte slår längre. Jag fick förklarat för mig att utan fostervatten kommer inte fostrets lungor och njurar kunna utvecklas som dom ska, och även om vi väljer att inte starta någon behandling så är chanserna otroligt små.

Min graviditet har inte varit så fantastisk som jag önskade att den skulle bli, och jag tänker att det helt enkelt inte var våran tur denna gången. Vi är otroligt ledsna, men hoppas att nästa graviditet blir bättre och att nästa gång vi kommer till förlossningen så blir det en gladare upplevelse.

Jag har fått första dosen med tabletter för 2 timmar sedan och nu väntar vi bara. Jag hoppas för våran skull att detta går fort så vi kan få åka hem och bara ta hand om varandra sen.