Anonym (Undrar) skrev 2018-07-30 15:30:38 följande:
Jag skulle gärna vilja höra från er som har varit med om otrohet. Eller varit det själv. Nu menar jag inte en kväll på krogrn utan en otrohetsaffär.
Du som blivit bedragen, hur kom du på det? Hade du misstankar eller kom det som en chock?
Hur beskriver du känslan?
Till dig som bedragit din partner, hur gjorde du, hur höll ni kontakten med varandra, hur ofta sågs ni? Blev du avslöjad? Vad hände sen? Ångrar du det?
Jag försöker bara se om det finns ett mönster bland otrogna eftersom jag börjar tvivla i min relation.
Jag hade tidigt misstankar men avfärdade dem som paranoia i nästan ett helt år.
Sedan började hans beteende ändras rätt drastiskt; började vara som en hök över sin telefon, tog med sig den in på toaletten långa stunder, hade plötsligt nya hobbies, lögner och historier som inte gick ihop, var plötsligt inte nåbar på samma sätt längre. Exempelvis svarade inte i elefon när jag ringde. Det var massor med saker. Men när han började bli sjukligt svartsjuk och anklaga mig för att vara otrogen så började jag nog på riktigt fatta att något inte stod rätt till å n dag när han var bortrest kollade jag hans dator. Där fanns ett tiotal tjejer han pratat med länge, bjudit hem till oss, haft sex när jag inte var hemma, dejtar när jag varit bortrest. Sexuella samtal när jag låg i sängen bredvid och sov. Tom när vi var på middag hos mina föräldrar och pratade om giftemål och barn. Detta hade pågått under hela vår förhållande. Den första dagen.
Ringde upp honom och konfronterade men han blev så egentligen och ljög så bra att jag var tvungen att titta efter en gång till för att säkerställa att jag inte sett i syne. Skickade skärmdumpar till honom när han kom hem var hans saker packade och han flyttade ut ett par månader. Han jobbade stenhårt på att återfå min tillit och tillbaka mig men jag kände mig död inuti. Till slut var jag så ambivalent till allt och vår relation att han fick flytta hem igen. Han lovade mig att det aldrig skall hända igen och blev plötsligt drömpojkvännen men jag kunde aldrig riktigt släppa honom nära inpå igen, tilliten var grusad. Relationen trasig.
Efter ett par månader började jag förstå att han träffade någon igen men jag orkade helt enkelt inte bry mig eller ta tag i det. Det var först något halvår senare när jag upptäckte att någon sovit i min säng, använt min hårborste och när ett smycke jag fått öva av min mormor försvunnit som jag en dag helt sonika sa "att du låter ditt luder använda mina grejer är bara äckligt. Jag ska ha tillbaka halsbandet och när jag fått det flyttar jag och vill aldrig se dig igen". Han svarade inte ens utan tittade bara sorgset på mig. När dagen kom och jag skulle flytta, gav tillbaka nyckeln sa han bara stilla att det blivit såhär för att jag inte ville ha sex med honom efter otroheterna, att han känt sig ensam och därför fallit de någon annan. Tanken att det var hans eget fel att min sexlust var obefintlig tycktes aldrig ha slagit honom och det faktum att han var för feg för att avsluta vår relation trots att han redan var kär och tillsammans med någon annan fick mig bara att känna mig äcklad av honom. Jag föraktade honom helt enkelt.
Vi har aldrig sagt ett ord till varandra efter det och idag är de gifta.
Glad att jag blev av med honom men alla lögner, manipulationer och respektlösheten satte djupa spår i mig. Detta var 2013 och jag har inte varit kär sedan dess medan han nu har allt. Tycker inte ens synd om henne, de förtjänar varandra.
