Tips på hur man hanterar extremt kräsna barn

Man erbjuder det som ställs fram eller lagas. Antingen äter man eller går hungrig.

Vi har en kräsen 5-åring men jag gör ingen specialrätt till honom, han måste lära sig.

Till frukost finns det en sorts bröd, 2 pålägg, 1 yoghurt och en sort flingor.

Det låter mer som om de försöker köra med er än om att de inte gillar maten... de testar gränser och det finns tydligen inga hos er.

Här hemma har vi sagt att det är ok om det när några få saker man absolut inte vill äta, då slipper man det (jag äter t.ex. inte chevré och koriander, min man äter inte lever och dottern äter inte räkor eller broccoli). Men i övrigt äter man det som serveras och är det något man inte tycker är så gott så tar man lite mindre av just det, men man smakar på allt. Jag skulle aldrig acceptera att laga olika maträtter för att det ska passa alla (den enda anpassning vi gör hemma är att vi bara äter räkor när dottern är borta )

Jag kan förstå att det är svårt om barnen är extremt smala och de hellre verkar svälta än att äta något som inte är favoritmaten. Men förmodligen blir de ju ändå hungriga efter ett tag och äter åtminstone lite av det som serveras, så det måste ju vara värt att testa några dagar.

De får väl äta det som serveras, i alla fall smaka på det, och gillar de det inte så gör de inte det, då får de väl ta en macka senare eller något. Ni kan ju inte hålla på och laga trettiotre olika varianter av mat varje dag, det låter ju inte vettigt.

Två sorters yoghurt med två sorters flingor är välsuperenkelt. Ge dem tre sorters flingor att välja mellan. Skippa  brödet och pålägg.

Jag har ett extremt kräset barn, ett som är mer normal i sitt ätande och ett som äter i princip allt. Min metod är alltså inget som skapar en viss sorts ätare utan mer ett sätt att hantera verkligheten på.
Vi kör med att det finns ett alternativ för folk som inte kan tänka sig äta dagens mat. Alternativet ska vara nyttigt, ganska tråkigt och ska kunna fixas med minimal arbetsinsats (helst av barnet själv) och det är samma sak varje gång (för att undvika diskussioner och förhandlingar). Jag gillar det för det avdramatiserar matsituationen. Jag personligen tycker inte att det ok att låta någon svälta eller gå hungrig och vill inte heller tvinga någon att äta. Vi pushar för fint bordskick - eller kanske mer sanningsenligt lite matro med trevlig stämning. Det är alltså helt ok att säga nej tack till något som serveras, men inte göra äcklade miner och upprepade negativa kommentarer. Vi uppmuntrar småfolk att titta på/röra vid/lukta på/smaka/beskriva nya maträtter men det gäller att ha lite fingertoppskänsla så att man inte hamnar i en låst situation eller en som känns obehaglig.
Vi diskuterar vikten av att äta bra mat i rätt balans för att orka leka och växa och vara frisk. 
Vi försöker involvera barnen i att planera och laga maten. För min son som har svårt för att äta ser jag alltid till att han är väl förvarnad om vad som kommer att serveras så att det inte kommer som en överraskning och chock för honom.
Jag tror att det skapar gemenskap att kunna delta i måltiden så jag försöker alltid sätta något på bordet som han kan äta - även om det är en skål frukt.
Ett problem som alla mina barn har är att de blir väldigt sura och griniga när det är hungriga. Det gör det ibland lite extra svårt att få alla att börja måltiden på ett trevligt sätt. Ett sätt att undvika det på är att sätta fram lite grönsaksstavar någon halvtimme innan middagen så att de kan knapra på dem utan press eller ta med en smoothie in när man väcker dem på morgonen. 

Låt din man handla och laga maten.

?Får ont i magen varje gång min man frågar vad vi ska äta för jag vet inte vad vi ska våga servera. ?

Du ska inte servera någonting utan svara din man att det beror på vad du lagar.

Växer barnen som de ska? Jag har två kräsna barn här hemma. Den ena växer som han ska men den andra tappar lätt på sin kurva och är kort för sin ålder så därför anpassar vi maten mer efter honom. Det är inget vi säger men vi försöker oftare servera saker som vår korta kille gillar. 
Om barnen växer som de ska behöver man inte anpassa så mycket tycker jag. 
Vi ger aldrig en massa olika alternativ för det spårar bara ur. Gillar man inte maten så får man äta knäckemacka med smör. Vi tvingar aldrig någon att smaka på mat men vi uppmuntrar det och ibland mutar vi. Typ du får mer bacon om du smakar på bönan först. 

Växer inte barnen som de ska så blir det klart klurigare. Då gäller det att servera saker de gillar ofta nog för att de ska få i sig det de behöver men utan att hamna i en ond cirkel där de äter färre och färre saker. Därför kan man inte enbart servera det de gillar även om det är lockande när man är orolig. Man måste variera menyn och utmana barnet och låta det gå hungrigt ibland. Jag tänker att det är ok om de vägrar äta en måltid så länge de äter vid nästa.

Mina barn på 5 och snart 8 har inte varit så tjuriga med maten innan, men nu under semestern har det eskalerat att de inte vill ha det eller det, men då får de helt enkelt låta bli. Det som serveras är det som bjuds, annars får man vänta till nästa mål. Vi serverat det vi vuxna gillar så vi får variation på pasta, ris, potatis, nudlar med korv, köttfärs, kyckling, kött, fisk, räkor till. Sedan är det självklart att barnen oftare får korv än kött och att spaghetti med köttfärssås, tacos, fläskgryta mm serveras oftare än sådant de ogillar. Här ogillas burkchampinjoner, lax och räkor genomgående. Dock har den yngsta börjat ogilla både potatis och ibland pasta utan anledning till och med när hon plockat potatisarna själv i landet.

Helt seriöst.

Inget barn svälter sig till döds.

Barnen kommer därför att äta när de blir >tillräckligt!< hungriga.

Därför lagar ni den vanliga maten.

Till slut kommer barnen att äta.

Svårare än så är det inte! :)

(Se till bara att mannen är med på det, så du inte blir onda styvmor!)

Bättre att ta tag i det direkt. Förstår inte varför barnen ska få bestämma vad familjen ska äta när som du skriver de gnäller oavsett om det är rätt eller ej.

Det är barnen som behöver lära sig äta nytt, testa och utveckla smaker. Att låsa in sig vid endast 3 rätter och sedan en specifik frukost låter som grunden för ätstörningar.

Om de skriker och grinar över att de inte gillar maten, so what ?

Bortskämda snorungar. Pappan får såklart laga maten.

Lämna över matlagningen till pappan så får han lösa det. Varför är detta bara ditt problem? Låt det vara bara hans problem nu. 

Som flera skriver: låt pappan ta matlagningen! Hans barn, hans problem. Frågar han vad ni ska äta så kan du svara ?jag vet inte, du får väl hitta på nåt?.

Din man får ta hand om matsituationen själv , det är hans barn inte dina. Du ska inte behöva ha ont i magen över detta.

Ni får ha separat ekonomi så matsvinnet inte kostar dig någonting.

Sen kan du föreslå att han ska undersöka om det finns någon problematik bakom, sjukdom, diagnos eller så.

Finns inget problem så får din man börja bli hårdare och säga "nej, det är detta som serveras till den här måltiden, duger det inte får ni vara utan.". Han får vara beredd på en jobbig första tid, eftersom barnen är vana att få som de vill.

Finns det något slags problem så får din man läsa på om hur man hanterar situationen utifrån den problematik just hans barn har så situationen inte förvärras.

Dags att sluta med daltandet och visa vart skåpet ska stå! Skulle bli vansinnig!

Förstår dock att det är klurigare när det är bonusbarn det handlar om. Till att börja ned måste du och pappan vara överens om hur ni ska gå till väga. Om inte han vill få till en förändring lan han stå för idéer och matlagning själv.

Vi har 4 barn, 1 gemensamt, 1 är mitt och 2 hans. Vi flyttade ihop för 5 år sen och minsta var då 3, äldsta 10. Kan lova att vi haft diskussioner om maten, har varit allt från ett visst sorts bröd som måste köpas till särskild korv. Precis som hos er har vissa av barnen ibland fått för sig saker med jämna mellanrum, kan plötsligt bara äta grapefrukt till frukost eller kaos om inte en exakt juice funnits hemma.

Det har tagit tid, mest för oss vuxna att enas vilka gränserna ska vara, men funkar idag utmärkt.

Frukost: Vi har alltid rostbröd hemma + nånting mer oftast grovt bröd. Ost, ibland skinka, kaviar. Naturell/vaniljyoughurt. 1-2 sorters flingor. Ibland juice på helgen, varierande smaker.

Mat: vi lagar 1 rätt, tycker man inte om så kan man alltid äta något, salladen eller potatisen tex. Skulle det vara något speciellt att man absolut inte kan äta ärtsoppa så kan man få något annat i undantagsfall.

Barn ÄR kräsna, men skulle aldrig acceptera att de suckar och stönar över mat som jag/vi stått och slitit med, och verkligen inte sitta och säga att det är äckligt. Då skulle de få gå och sova direkt-utan mat.

Er situation låter inte hållbar. Vansinnigt bortskämda barn, och då inte bara med maten utan hur de tillåts bete sig.