N85 skrev 2018-08-08 08:25:35 följande:
+1 med samma oro som ni.
Jag har läst ALLT, om tecken man ska titta efter - tragiska öden - metoder för att hjälpa dessa individer osv. På kuppen har jag själv fått ågest & orosbesvär, jättejobbigt. Väntan på utredning & hjälp är enormt lång. Inte ens privat tar de emot barn utan fastställd diagnos. Inte konstigt att man som förälder blir helt förstörd.
Vår tjej är 26 månader, prematur med stökig förlossning. Fortf. väldigt bebisig i sätt att vara.
Men har under sommaren lärt sig +25 ord, mycket substantiv. Väldigt lite verb, 1-2 st.
Upprepar ord, liksom smakar på ordet - vettetusan om det är eco tal. Börjat peka (igen, slutade ett tag men kom igen). Precis i dagarna börjat svara ?ja? vid enkla frågor, t.ex. vill du ha den här bananen? Nej dyker upp i protestsammanhang.
När vår blir glad så viftar hon med händerna, hoppas det är ett uttryck för hennes lycka men det kan ju vara stimming, högst troligt även om hon inte verkar fastna i det.
Precis som ni beskriver så ?ser inte vårt barn andra personer?, hon liksom struntar i dom.
Även om hon ibland identifierar släktingar på långt håll och blir superglad. I detta ämne ligger en av våra största orosdelar.
Hon svarar inte till hennes namn, reagerar 60-70% av gångerna. Kommer oftast när jag ber henne osv. Men somni beskriver Ofta i sin egen värld.
Radar gärna upp sina babblare-gubbar, leksakskoppar på bordskanten. Detta har iofs avtagit nästan helt.
I affärer, på junibacken, utomhus så kutar hon bara iväg, ingen som helst tanke på vart mamma o pappa är, ibland inser hon att hon är själv och blir ledsen.
Ögonkontakten va jättebra, sen blev den jättedålig - vi tog då bort ipaden, telefoner (dels från oss föräldrar och barnet) - nu märker vi skilnad i vilja att söka kontakt. Den är ju inte som ett hos ett typiskt barn men ändå bättre - Prova, tydligen finns det stora misstankar kring autismliknande tillstånd och för mycket skärmtid, finns jättemycket googletrådar om det. Om det är sant, vet ej.
Vår har ganska nyligen börjat leka telefon med fjärren, leka att mata gosedjur, köra de i barnvagn osv.
Lider med er i er oro, hemsk åkomma i kombination med läkare som säger att det inte går att bota. Sen finns det solskenshistorier med personer som inte märker av autismen längre pga. intensiv terapi eller alternativa metoder.
Stamcellstransplantation verkar dock vara något som kanske kan bli något hoppfullt i framtiden.
Det kan absolut ligga något i sen utveckling pga prematuritet men jag tror också att prematuritet ökar risken för autism. Dock är det väl mer kognitiv utvecklingsstörning som oroar mig eller kombinationen. Ren autism med normal kognition känns inte så farligt.
Sedan är det väl också det att tidiga interventioner oftast har stor effekt på autism som gör att det känns viktigt att få veta fort så ens barn får bästa möjliga förutsättningar.
Mitt barn kan också en del ord (10-15 ord) som kommit de senaste två månaderna men så gott som bara substantiv här med. Hon kan tänd/släck men tror att hon ser det mer som händelser än som verb. Hon kan inte ja/nej och härmar ytterst sällan.
Viss handviftning men nästan enbart när hon lyssnar på musik så det kan ju vara en dans-grej men jag tänker också det kan bli så om man är glad och inte har ord att uttrycka det. Det känns inte intuitivt som stimming men kan ju ha fel.
Går era barn något på tå? Min flicka gör det ibland men oftast när hon är på väg till något som är lite högre upp tex tvn som vi har på väggen. Inte alltid.
Hon radar upp leksaksdjur ibland men det är något hon börjat med nyligen. Tidigare staplade hon ofta klossar i torn men nu lägger hon dem ner och pekar på dem i tur och ordning och säger vad det är för bild på dem, så även med djuren. Så jag vet inte. Hon har inte den där klassiska autismgrejen att snurra på hjul och fastna i det eller i saker som blinkar/skimrar.
Hon springer dock aldrig iväg utan är ganska orolig utomhus och vill stå nära/hålla i handen/bli upplyft. En gång har hon sprungit iväg i affären men då tittade hon med jämna mellanrum var jag var. När vi varit på förskola är hon ängslig och mammig och vill helst sitta i knät.
Det var samma sak för oss att ögonkontakten var jättebra när hon var liten - hon höll ögonkontakt hela tiden då hon åt och kunde sitta i famnen och bara se in i ens ögon och le långa stunder men sedan blev den sämre. Hon använder inte ipad etc särskilt mkt men storebror gör det och då händer det ju att hon också tittar. Hon tröttnar dock fort och går iväg och leker och komner tillbaka, tittar lite, går iväg etc. Jag tycker också det blir lite bättre när man själv verkligen försöker ha jättemycket ögonkontakt men då blir det bara med mig och ingen förbättring med andra.
Idag ville hon för första gången mata ett gosedjur :) Hon har inte alls förstått grejen innan.
Vad jag förstår ang autism så är de två ledande teorierna att det skulle ha dött för få hjärnceller i hjärnans utveckling och att det är en inflammation i hjärnan så ser inte riktigt hur stamcellstransplantation kan fungera men hoppas man hittar något bot för det blir ju fler och fler som lider av det :/
