Ni som är korta?

Jag är 158 cm lång och upplever inte det som du gör ts. Jobbar inom ett yrke där man natu4ligt har en ledarroll och jag har hittills inte känt mig nedvärderad eller inte tagen på allvar. Min röst har varit lika viktig som mina kollegors och från kunderna har jag bara fått respekt. Jag tycker det låter mer som att du ofta möter människor som har karaktärsproblem.

Det enda problemet jag upplevt och fortfarande upplever är när jag handlar kläder och skor. Byxor måste ofta sys upp och skor som sitter bra är svåra att hitta.

Har faktiskt hänt mig att folk varit jobbigt med att vilja känna på mitt hår men det var när jag var lite typ ca 10 år sedan, var typ minst/kortast i klassen då + hade även ganska långt hår och de flesta andra tjejerna jag gick i skola med hade kortare hår, då hände det att folk i skolan kunde börja känna på och hålla på med mitt hår, kommer ihåg att jag tyckte det var jobbigt och irriterande. Sen växte jag till mig och blev bland de lite längre ett tag, då hände aldrig detta. Men sen i högstadiet började fler och fler växa ikapp och förbi typ, så jag blev bland de minsta/kortaste på skolan igen och jag minns sen i högstadiet att andra tjejer ibland ville hålla på och pyssla och greja med mitt hår, gillade inte det alls egentligen men vågade inte säga ifrån. Så kanske kan det ha med längden att göra att folk vill hålla på med ens hår, har aldrig tänkt på det faktiskt men så kanske det är...

Så var det för mig också. Slutade växa i sexan-sjuan och sen spurtade alla andra om.

Som tjej känns problemet ändå hanterbart. Jag hoppas mina söner blir mer normallånga men då även deras pappa är kort (för att vara kille) har de oddsen emot sig.

Ibland tänker jag att jag ska flytta tillbaka till japan, där är jag i alla fall över medellång och det mesta inte är anpassat för tvåmetare.

Jag brukade också ha ganska långt hår, har nu kort hår då jag tycker att det får mig att se lite äldre ut, men hade nästan en liknande situation där ett barn helt plötsligt började ta i mitt hår bakifrån, hon hade inte förälder med sig men 2 st lärare. Så började barnet prata om min längd en massa och frågade t.ex om jag inte skulle växa mer osv, tillslut hade jag en hel klass runt omkring mig som skulle känna på mitt hår och "kolla" på mig. Lärarna gjorde ingenting så jag fick säga åt barnen att man får fråga först innan man tar.

Wtf? Seriöst? Så skulle jag verkligen inte ha uppskattat om nån gjort på mig, förstår verkligen att du blev irriterad.

Vad skönt att du aldrig upplevt det som jag! Sen tror jag att jag tar åt mig lite extra när folk slänger ur sig kommentarer som egentligen inte är menade som något elakt, fast ibland undrar man ju... för 2 år sedan ungefär fick jag konstant höra att alla trodde jag var yngre än vad jag var, vilket inte var någon nyhet. Men då skulle alla berätta hur gammal de trodde jag var, då kom det ofta kommentarer som "jag trodde du var lika gammal som min dotter, hon är 14". Inte jättekul att höra för självförtroendet.

Byxor och långklänningar känns omöjliga haha!

Får man fråga vad du jobbar med? :)