Sonen har en dildo

Hejsan... Jag har ingen aning om var jag ska posta den här tråden, så ifall den är på fel ställe får admin gärna flytta den...

Men nu till saken... Sonen hade lånat en usb som jag behövde idag på jobbet, så när jag var hemma på lunch for jag upp till hans rum och sökte efter usbn. I en av skrivbordslådorna låg en stor dildo och kondomer. Och med stor menar jag faktiskt stor... Känns så tomt, och jag kommer inte på vad jag ska skriva. Är liksom bara helt paff.

Har svårt att tro att han är bög, för han ser inte alls bögig ut. Dock har han aldrig haft någon flickvän.

Har inte kunnat koncentrera mig alls på jobbet. Den där dildon har snurrat runt i huvudet hela dagen.

Jag kommit på tre olika möjligheter

1. Kan han va bög? (Jag har inget alls emot homosexuella, jag skulle stötta honom till 100%, men hans mamma har lite annan inställning)

2. Kanske det var dotterns? (Men vette fan varför hon skulle sätta den där...)

3. Något dåligt skämt från någon kompis?

Är det nått jag borde ta upp eller ska jag låtsas som ingenting?

- Anonym pappa

Ta INTE upp det med honom. Är han bög så behöver han sin tid att processa sina tankar ich känslor och bli redo för att komma ut. Att pusha på gör ofta mer skada än nytta. Och är han inte bög så blir det nog lätt pinsamt och fel.

Fundera på varför du vill prata med honom. Är det för att stilla din egen nyfikenhet eller för att du är orolig för hans hälsa och välmående?

Det finns många som tycker det är skönt att föräldrarna frågar och det är både hälsosamt och bra att vara nyfiken och engagera sig i sina barn.

Visst, men homosexuella går ofta igenom en period av förnekelse, utforskande av sin sexuella läggning, kanske skam och självhat (internaliserad homofobi), acceptans, tvivel etc. till vi kommer fram till en punkt då vi är redo att komma ut till våra närmsta och omvärlden. Att föräldrar frågar ?är du bög?? eller på annat sätt försöker påskynda processen är sällan till hjälp då det är olika svårt för olika personer och en måste få ta det i sin egen takt.

Självklart bör man som förälder vara engagerad och nyfiken på sitt barns liv, inklusive sexualitet, men det går att fråga på andra sätt. Vill man stödja ett barn som är hbt kan man tex vara noggrann att inte bara prata om tjejer med sin son utan om tjejer eller killar, och på så sätt visa att det är lika självklart och accepterat oavsett vem han är intresserad av. Man kan också se till att man pratar positivt och försvarar homosexuella och transpersoner, eller ser en film med hbt-tema och diskuterar med sitt barn. Är man där för sitt barn, pratar och är lyhörd så kommer han eller hon ut tids nog.

Det där är väldigt olika, du kan inte generalisera sådär, ts son är dessutom 18 år. Det ena utesluter inte det andra, man kan göra båda.

Så du har släktingar som medvetet springer och rotar i släktingars byrålådor?

Med eller utan dildo, så hade jag kört ut dem, med huvudet före, om de hade valt att rota i mina byrålådor, för de har inget där att göra över huvud taget.

Jag generaliserar inte, jag säger att hbt-personer OFTA genomgår en mer eller mindre lång process innan de kommer ut.

Att han är 18 betyder ingenting. En del kommer ut i unga tonåren, andra kommer inte underfull med sin sexuella läggning och/eller blir redo att leva öppet förrän i medelåldern eller pensionsåldern. Det är inget konstigt.

Hur kan man göra båda menar du? Jag skriver att man kan vara stödjande, engagerad och underlätta för dem, men att man inte bör ställa sina barn mot väggen genom att fråga dem om dem är bögar/lesbiska utan att respektera deras egna process.