Varför tog ditt senaste förhållande slut?

Det var mindre saker som fick snöbollen att rulla. Om jag då förstått vad det var frågan om och gjort något åt saken skulle förhållandet kanske ha gått att rädda.

Min ex gillade inte att jag gick framåt i min karriär när han själv stod på stället och stampande. När han förbjöd allt prat om arbete hemma tänkte jag bara att det berodde på att han inte ville att jag skulle ta med mig hem mina arbetsbekymmer. Det här kanske inte låter som en stor sak men redan efter ett år av att inte prata om något som hänt under dagen börjar man sakta glida ifrån den andra. Man vet inte vad som händer i den andras liv.

När min ex sedan blev arbetslös blev situationen ännu värre. Han var konstant arg på mig. Jag trodde det bara berodde på att han var stressad när han inte hittade nytt arbete men egentligen var det svartsjukan som bara blev värre. Efter tre år av detta fanns det inget kvar i förhållande att rädda. 

Rätt förståeligt att man inte vill vara nr 2 i en relation där relationen till exet värderas högre. Ibland kan man inte både äta kakan och ha den kvar.

Hoppas du inte ta detta som oförskämt, men varför skulle någon vilja ha "djupare aspekter av vår problematik" av dig? Är du utbildad psykolog? 

Han var kontrollerande, svartsjuk, minimerade mig. Det blev mer tydligt ju längre förhållandet pågick.

Efter det så var jag, frivilligt, singel i 4 år.

Min nuvarande relation har snart varit i 25 år och är respektfull och kärleksfull

Mitt senaste förhållande som varade i 16 år tog slut på grund av att hans känslor för mig hade tagit slut. 

Han var nr 2 efter mitt barn (såklart!). Mitt ex var nr 3 på samma nivå som alla mina andra vänner och betydelsefulla personer i livet. Det är möjligt att han missuppfattade det som att exet var före pga sin egen osäkerhet men så var det verkligen inte.

Jag lovar att om hans närmaste vän hade blivit svårt sjuk så hade han åkt dit och det hade varit helt ok med mig. Jag hade inte tolkat det som att jag var mindre viktig. Sen är ju förstås exet viktig också pga vårt barn pga att allt han gör påverkar barnet. Men nej, min dåvarande pojkvän var ju tusen ggr viktigare än mitt ex. Men det betyder inte att han är den enda i världen jag bryr mig om även fast jag bryr mig mest om honom. Förstår du?

Jag tror dock att han trodde att jag var otrogen med mitt ex, han kunde ringa 30 ggr på en kväll om vi sågs (med barnet, vi sågs aldrig själva!). Men det var jag givetvis inte. Känslorna för exet (förutom vänskap) var döda sedan många många år och jag har aldrig känt så starkt för någon som min dåvarande. Men det kunde han inte se.

Till saken hör att en av hans närmasta vänner var en tjej han varit kär i under en lång lång tid tidigare. Försökte jag förhindra det? Givetvis inte, han hade ju valt mig. Vi hade valt varandra. Trodde jag.

Mycket som inte funkade nu när man ser det i backspegeln men en bit var sexlivet. Han ville aldrig på mitt initiativ och de få gånger han var kåt skulle det ske på studs, i kaninracerfart, tills han kom. Han tog på mig enbart för att kontrollera våthet.

Sen var han ju likadan med allt, aldrig kunde vi göra något jag föreslog för mina idéer var alltid dumma. När jag vill få något gjort fick jag föreslå det gå en av hans vänner dom i sin tur kunde föreslå det för exet (låter helt rubbat idag). Han jobbade dessutom borra och fixade inte att delta i vardagen med ansvar för hemmet när han väl var hemma. Ofta hade han åkt och köpt någon snabbmat till sig själv innan jag kom hem från jobbet och var sen "Inte hungrig" när maten blev klar. Stödningen fick jag sköta trots at han var hemma på dagarna. Han hade en annan dygnsrytm (såklart) och valde hellre att sova på soffan än komma in och lägga sig hos mig.

När han ville ha barn skrattade jag honom rakt i ansiktet och undrade 1. Hur fan skulle det gå till? 2. Tänker du ta hand om det, eller blir det ytterligare ett ansvar som hamnar helt på mig (ifrågasatte föräldraledighet mm)? Han blev sur...

Jag förstår vad du menar. Men samtidigt är det ditt ex. Någon som du haft en intim relation med och levt väldigt nära. Det är klart att det finns en större antydan av hot från ett ex än från andra vänner där relationen alltid varit vänskaplig. Jag tror tyvärr att det är svårt att bevara en nära, vänskaplig, relation till sitt ex när man är i en ny relation. Det sätter press på den nya relationen och kan leda till att den inte håller. 

Jag håller inte med, jag tror att det är jättebra att vara vän med sitt ex om man har barn ihop och det är en vettig person. Kan ju nämna också att detta är mitt enda ex som jag är vän med och känslorna tog slut för många år sen från min sida vilket jag berättar för nya partners så de inte ska känna sig hotade. Jag hade snarare dragit öronen åt mig om en ny partner inte klarade att vara vän med sitt ex trots barn. Då tänker jag att det finns något oavslutat där. Jag tänker inte ens på denna personen som ett ex utan som mitt barns pappa.

Jag tänker att om detta blir ett problem i en relation så är personen väldigt osäker; om den kräver att jag ska stöta bort en okej vänskap med barnets pappa för att inte känna sig hotad.

Sedan i detta fallet var det ju dessutom en dubbelmoral eftersom han själv var nära vän med en tjej han haft starka känslor för i många år och förmodligen hade haft fortfarande om hon visat intresse. Och var bekant med ons från tidigare.

Nu när det tagit slut så tog det ca ett halvår innan han träffade en ny tjej och glömde mig helt och jag har fortfarande känslor för honom och inte en tanke på någon annan man så där ser man ju vem som värderade vår relation högst.

Hon hade slutat tycka om mig på det sättet man ska göra när man är tillsammans. Det hela började med att hon blev intresserad av en kollega, jag är osäker på om hon bedrog mig men jag misstänkte det då.

När det var en månad kvar på betänketiden på skilsmässan så ville hon att vi skulle försöka igen. Då var flörten med kollegan över sedan länge och hon hade hunnit ha ett kort förhållande. Men jag hade insett att det fanns många kvinnor som passade mig bättre än hon. Dessutom började jag för stå att en av dessa nya kvinnor passade mig bättre än någon annan människa. Många år senare är jag fortfarande lycklig och kär i henne.

Ni vet att utländska tjejer generellt har bättre värderingar och en annan syn på relationer samt oftast ser bättre ut än svenska tjejer. Dock vill ni oftast inget seriöst och vågar inte bete er så som ni vill bli behandlade.

Inget elakt men har fått höra denna story gång på gång av svenska killkompisar som är trötta på svenska tjejer men som ändå inte vågar vara tillräckligt seriös med en utländsk tjej som också är född och uppvuxen i Sverige.

// utländsk

Eh, du är ju inte utländsk om du är född i Sverige.

Jag tände inte på jättebäbisen efter 9 år ihop, borde gått mycket tidigare. Tacka vet jag singelivet!

Nej verkligen inte. Svenska kvinnor är snyggast i världen! Dröm vidare ..

Jag är född i Sverige men är inte etnisk svensk utan har rötter från Östeuropa. Är dessutom tredje generations ?invandrare? men känner mig ändå inte svensk och kommer aldrig göra det. SD samt annat rasismskit har tyvärr förstört det

/ utländsk

Enligt vem? Undersökningar?

Är själv ursprungligen från Östeuropa och vet vad jag pratar om.

Vi alla vet vad alla slags män tycker om svenska kvinnor, bara att alla inte vågar vara tillräckligt ärliga med det.

Menar inget dåligt nu utan säger bara sanningen..

Tråkigt att höra. Jag som ?etniskt svensk? ser dig absolut som en svensk dock, det är förjävligt vad SD förstör. Men håller inte med dig angående kvinnorna, tycker kvinnor från hela världen är både vackra och fula :)