Han har allt jag har inget

Du skrev att dom skulle gifta sig ...

Ja men va kul för dem.

Varför måste du känna att du behöver säga något till dem om det. Du lär ju inte bli bjuden.

Nej forstsätt med det du börjat med ...lägg focus på dig själv vad vill göra framöver och fortsätt med det. Bra start.

Du är definitivt inte ensam. Jag har också en snart tvååring. Trots att det var jag som gjorde slut med pappan känns det väldigt tungt, han har gått vidare och det har inte jag. Så kommer han med sin nya tjej och hämtar vårt barn och åker till sina vänner som förut var våra gemensamma vänner, men som tog hans parti. Så har dom middag och myser med min son, och jag är helt ensam och har ångest hemma. Det känns inte bra. Men någonstans försöker jag tänka att det är det bästa i längden. Som det är idag, behöver det inte vara för alltid. Mitt barn är en del av mig, och vi har vår egna familj  

Visst känns det ensamt! Speciellt när barnet är hos pappan och alla ens vänner har typ familjetid på helgen och så är man helt själv. Låter som att du är rätt positiv ändå. Jag tror ju att det är bättre att vara ensam än i en dålig relation, både för en själv och barnet. Tråkigt att era vänner tagit parti. Jag hoppas du iaf har några vänner att umgås med som finns kvar!

Har du några ensamstående vänner? Känns som att det skulle vara trevligt att ha nån vän som var i samma sits som förstod lite hur det är.

Visst är det så! Mycket hellre en singelmamma som är glad, än en förtryckt mamma som lever med sitt barns pappa för barnets skull/för att hon inte orkar genomgå separationen. Jag umgås mest med min familj, mina syskon. Det är tur att jag har dom. Jag har få vänner som har barn tyvärr, så känns inte direkt som jag har någon som förstår situationen. Hur är det för dig?

Det berör väl henne i högsta grad...hennes dotter får ju en styvmamma i och med äktenskapet, det är ändå något som berör TS. Det skulle inte alls vara fel att säga som någon tipsade att "jag hörde att ni ska gifta er, vad kul, jag ville bara gratulera". 

Någonstans måste man ju bryta en negativ relation och försöka se mer positivt på tillvaron. 

Jag tror du kommer se ljusare på livet snart TS! Livet har verkligen sina ups and downs, men när man är på botten kan det bara bli bättre. Den enda vägen är uppåt! Lycka till.

Det blev inte som du trott och du blev besviken. Nu har det gått "bättre" för exet än för dig och det känns bittert eftersom du inte är nöjd med hur DU har det. Lätt hänt och bra att du har självklännedomen att se det.

Ett annat(?) perspektiv. Du verkar väldigt fast i hur saker "ska" vara och mäter ditt liv mot det. Lite tillspetsat, en typisk arbetartjej: Ett gott liv innefattar: Villa, vovve, volvo, hon jobbar i kvinnodominerat låglöneyrke, jobbar deltid efter barnen, man åker på solsemester en gång om året och träffar familjen på helgerna.

Släpp de "måsten" du har med dig hör till i ett gott liv. Känn efter vad just du trivs med. (OK, det KAN vara just ovanstående, men vet du egentligen det?). Behöver du den där risiga bilen eller kan du vara utan? Byta till jobb närmare om den behövs för jobbpendling? Kan du se fördelar med att du har en mindre (och billigare?) bostad? Inreda den mer praktiskt? Har du funderat i termer av frivillig enkelhet och att satsa din /begränsade/ inkomst på sådant som ger annat mervärde för dig och dottern än konsumtion? Har du gjort något allvarligt försök att se över din ekonomi och fundera över den? Byta yrkesbana ville du väl inte eftersom du trivs bra i nuvarande jobb.

Gör sånt du tycker om, gärna saker som är svårare i en relation. Utnyttja att du är fri! Åk på den resan du alltid velat, gå på föreställningar som bara du vill se! Våga vara egoistisk i ditt liv! Just nu har du chansen, imorgon kanske du träffat någon och då blir det de som blir prio istället!

Finns ett pm bort om du vill bolla lite tankar!

Problemet ligger ju hos dig och det är där du kan förändra. Du ser dig själv som ett offer på alla plan just nu vilket säkerligen inte gör dig mer attraktiv heller. 

Så istället för att bittra ihop över det som blev eller inte blev, eller hur det var då så behöver du ju ta tag i ditt liv och jobba på din självkänsla. Du är säkert inte fulare eller gråare än andra, men du kanske känner dig så. 

Bara du kan ta dig ur situationen du är i nu.

Det blir nog bra till slut - är det inte bra betyder det att det inte är slut än.

För det första: skit i exet och hur han har det. Du behöver hitta dig själv! Och det gör man inte när man mår dåligt. Köp lite hårfärg och täck över det grå, så får du en liten ego-boost! Använd den till att gå lite promenader och komma igång med sundare vanor som ger dig mer ork. Skit i vikten, det viktiga är hur du mår! Är du fortfarande ledsen över hur det blev med exet kan du förmedla det när ni ses någon gång i framtiden. Berätta då kort att du insett att du var knasig just när separationen skedde, men att du hoppas det ska bli enklare framöver. De kommer inte tro dig, så du behöver hitta ett fotfäste där du kan stå stark även när du får lite surblåst på dig. Skaffa hund, katt, höns, någon hobby att grotta in dig i när det övriga känns för kämpigt att ta tag i - var med på sådana forum, kurser etc kanske möter du nya vänner på det sättet också. Var glad att du insett att du faktiskt är bitter och behöver Kämpa! Lycka till!

Instämmer i andemeningen i rådet, fast just hund bör man kanske vänta med om man redan tycker ekonomin är knaper. Om man slår ut det går den trots allt på 1500-2000 per månad.

Jag har en del vänner som har barn men inga som är ensamstående. De förstår verkligen inte alls! Vissa kan till och med säga såna sårande saker som att man "lever drömlivet" för att man har barn men ändå mycket fritid. Som att det är drömmen att missa nästan halva barnets liv och att inte ha en familj när det är det enda man önskar sig. Och att på "fritiden " är man alldeles ensam och deppig och saknar sitt barn..

Hade en riktigt deppig natt inatt och låg bara och grubblade och grät. Känns som att jag knappt minns det som var dåligt i min och mitt ex relation och bara ser allt i ett rosenskimmer....och saknar "oss"

Du har inte legat sedan separationen, vad har du gjort för att få ligga, någon ansträngning eller försök?

Håller med, gör sånt du tycker är kul.