Jag avskyr att vara biomamma. Någon mer? :(

Jag avskyr att vara biomamma. Att lämna bort min dotter varannan vecka, att ha hundra procent ansvar varannan. Jag önskar så att jag hade en hel familj. Någon att komma hem till, någon att dela ansvar, sorg och glädje över min dotter med i vardagen. Att vara föräldrar tillsammans.

Jag är uppvuxen i hel familj, mina föräldrar är fortfarande gifta. Alla mina vänner har hela familjer. Visst kan de ha det jobbigt ibland. Men de har någon att dela allting med. Ha det jobbigt tillsammans med.

Jag saknar att ha en familj så det gör ont och jag avskyr mitt ex nya för att hon gör det omöjligt till en återförening. Hon är säkert en bra människa. Gör mitt ex glad. Men att hon finns gör det omöjligt för mig att någonsin få vara bara en mamma och inte en biomamma. Hon där som kommer på sidan av och är ett problem.

Ni kommer fråga varför det tog slut så svarar på den obligatoriska frågan. Exet tyckte jag var flirtig med andra män och han sa att han hade för dåligt självförtroende för att stå ut med det. Han kanske inte passade i förhållande, var för otrygg. Han gjorde slut, gick i terapi för svartsjuka och träffade henne. Nu är han mogen för förhållande, självförtroendet är på topp. Han "har fortfarande vissa känslor för mig men vill satsa på sin nuvarande relation". Vi kan inte ens vara föräldrar tillsammans på ett vänskapligt sätt. Smsar jag något svarar han bara "ok" för annars blir hans nya svartsjuk. Så det är nästan noll kontakt. Men han är en superbra pappa till dottern.

Jag var inte ens flirtig, bara glad och trevlig och brydde mig om folk. Aldrig varit i närheten att vara otrogen. Nu är jag mest bara sorgsen. Saknar honom och vår familj så det gör ont. Och nu är dottern hos honom i en vecka.

Nya relationer intresserar mig inte. Jag vill inte ha ett förhållandeliv separat från min dotter. Kan inte träffa någon som är intresserad av att vara bonuspappa och älska henne. Mitt ex nya älskar inte dottern heller men det gör honom inget tydligen så länge hon är snäll. Han kan separera de två sakerna.

Någon som känner igen sig lite och vill dela lite tankar och känslor? Kanske hjälper det att inte vara ensam?

Celaena

Äldre 24 Oct 16:33

#1

Är det längesedan ni separerade? För det känns som att du har en hel del oläkta sår och känslor kvar för exet. Och sånt tar tid. Det är svårt att ställa om sig från kärnfamilj till varannan vecka, men det är bra det också när allt fått lägga sig. Och när tiden är mogen så träffar man oftast en ny och det blir fint det också.

Jag är gift med en annan person än barnens pappa och för mig är det som att vi är kärnfamiljen, fast det kändes verkligen inte så när jag var nyseparerad. Då kände jag mycket som du beskriver, saknad, övergivenhet, agg mot exets nya osv. Men nu är jag bara glad att det blev som det blev, för nu är allt så mycket bättre!

Jag tror tiden kommer ge dig perspektiv och läka såren. :)

Anonym (Selma) Trådstartaren

Äldre 24 Oct 17:00

#2

Celaena skrev 2018-10-24 16:33:49 följande:

Är det längesedan ni separerade? För det känns som att du har en hel del oläkta sår och känslor kvar för exet. Och sånt tar tid. Det är svårt att ställa om sig från kärnfamilj till varannan vecka, men det är bra det också när allt fått lägga sig. Och när tiden är mogen så träffar man oftast en ny och det blir fint det också.

Jag är gift med en annan person än barnens pappa och för mig är det som att vi är kärnfamiljen, fast det kändes verkligen inte så när jag var nyseparerad. Då kände jag mycket som du beskriver, saknad, övergivenhet, agg mot exets nya osv. Men nu är jag bara glad att det blev som det blev, för nu är allt så mycket bättre!

Jag tror tiden kommer ge dig perspektiv och läka såren. :)

Det är länge sedan beroende på hur man räknar. Nästan två år sedan. Jag har absolut känslor kvar för honom och tror att jag får lära mig leva med det. Har svårt att släppa känslor för någon jag tycker om. Men det är nästan värre att sakna kärnfamiljen som jag gör. Det känns så onödigt också och det är därför jag känner ett agg mot henne. Det är ju inte hennes fel och hon vet säkert inte ens om det. När exet var i sin "är inte redo för förhållande"-fas så träffade han några tjejer bara för sex. Hon var en sådan och de hade en kk-relation i över ett halvår utan känslor från exets sida. Men sen ville hon fördjupa det och då kände han sig redo för att testa en relation och gick därför med på det. Och då kom väl känslorna av det antar jag. Och det känns nesligt därför, för det hade kunnat vara jag.

Men jag försöker hantera det så gott jag kan. Vill gärna ha en bra relation till henne och är trevlig men det är otroligt stelt och hon tycker inte om mig och är svartsjuk och det är nog för att hon känner att jag vill ha honom tillbaka.

Han du gifte dig med, ser han ditt barn som sitt eget, älskar han henne? Hur mycket är hon hos ditt ex?

Hur kan det vara bättre än innan? Jag förstår om du trivs bättre ihop med din nya partner men hade du inte önskat att han var ditt barns riktiga pappa? Känns det inte jobbigt att lämna bort barnet? Jag tror ju tyvärr att jag och exet hade kunnat ha en jättebra relation nu, det är värre därför.

Mitt barn är bara 3 år. Hade hon varit tonåring eller liksom självständig och ändå varit ute mycket med kompisar och så så hade det nog känts bättre. Men det är länge dit. Tungt vara själv med en 3åring som sover dåligt. Tungt vara utan henne :(

Anonym (Lili)

Äldre 24 Oct 17:14

#3

Alla mammor är väl "biomamma"? Biologiska mammor behöver ju inte vara separerade...

Jag har själv varit i din sits, men inte samma känslor. Såklart var det inte roligt att lämna sonen varannan vecka, men jag saknade inte familjelivet alls, då jag och mitt ex hade det så pass dåligt de senaste åren.

Jag trivdes mycket bättre med mitt liv efter seperationen.

Nu har det gått ett antal år, jag har ny sambo och vi har två gemensamma barn. Helst hade jag ju velat ha min äldsta på heltid, men nu blev det inte så. Han har en jättebra pappa, som också har ny familj nu.

Anonym (Hmm..//)

Äldre 24 Oct 17:19

#4

Jag tror snarare att hon är svartsjuk för att hon känner att HAN fortfarande har känslor för dig. Vad du känner vore ju helt oviktigt om inte han brydde sig menar jag.

De träffades på ett dåligt sätt så det är nog inget långvarigt eller seriöst.

AnnaSthlm

Äldre 24 Oct 17:26

#5

Håller med föregående. Du har oäkta sår och för dig är relationen inte riktigt slut. Dessutom är det lite rosa skimmer över ditt ex och du ägnar dig åt önsketänkande. Det du behöver är att komma åt din ilska. Han är faktiskt varit en ansvarslös skitstövel som valde "the easy way out" och lämnade dig innan han började i terapi. Ert barn var bara året! Genom att hitta ilskan och tillåta dig att vara arg kommer du att bli fri. Sök terapi själv!

Anonym (Gör det bästa)

Äldre 24 Oct 17:47

#6

Du menar att du inte gillar att vara varannan vecka mamma antar jag. Biomamma kommer du ju alltid att vara.

Du behöver inte ha en relation med ditt exs nya kvinna. Lägg ner all energi på att göra din vecka med ditt barn till den bästa.

Jag fick uppfostra mina 2 barn helt ensam på heltid och det var inte heller så lätt alla gånger.

Annita

Äldre 24 Oct 17:53

#7

Anonym (Selma) skrev 2018-10-24 17:00:25 följande:

Det är länge sedan beroende på hur man räknar. Nästan två år sedan. Jag har absolut känslor kvar för honom och tror att jag får lära mig leva med det. Har svårt att släppa känslor för någon jag tycker om. Men det är nästan värre att sakna kärnfamiljen som jag gör. Det känns så onödigt också och det är därför jag känner ett agg mot henne. Det är ju inte hennes fel och hon vet säkert inte ens om det. När exet var i sin "är inte redo för förhållande"-fas så träffade han några tjejer bara för sex. Hon var en sådan och de hade en kk-relation i över ett halvår utan känslor från exets sida. Men sen ville hon fördjupa det och då kände han sig redo för att testa en relation och gick därför med på det. Och då kom väl känslorna av det antar jag. Och det känns nesligt därför, för det hade kunnat vara jag.

Men jag försöker hantera det så gott jag kan. Vill gärna ha en bra relation till henne och är trevlig men det är otroligt stelt och hon tycker inte om mig och är svartsjuk och det är nog för att hon känner att jag vill ha honom tillbaka.

Han du gifte dig med, ser han ditt barn som sitt eget, älskar han henne? Hur mycket är hon hos ditt ex?

Hur kan det vara bättre än innan? Jag förstår om du trivs bättre ihop med din nya partner men hade du inte önskat att han var ditt barns riktiga pappa? Känns det inte jobbigt att lämna bort barnet? Jag tror ju tyvärr att jag och exet hade kunnat ha en jättebra relation nu, det är värre därför.

Mitt barn är bara 3 år. Hade hon varit tonåring eller liksom självständig och ändå varit ute mycket med kompisar och så så hade det nog känts bättre. Men det är länge dit. Tungt vara själv med en 3åring som sover dåligt. Tungt vara utan henne :(

Ditt ex verkar ha berättat alldeles för mycket om aitt sex- och kärleksliv för dig, inte undra på att det blir jobbigt och känslosamt för ditt. Att du ens vet att de var kk från början, att han gav det en chans etc... det är too much info, varför pratar ni om sådant? Det är inte snällt av honom, håller med ovanstående som sa att du borde leta upp ilskan inom dig.

Först var han svartsjuk och anklagade dig, lämnade dig pga inbillningssjuka, gick i terapi, började ha sex med andra OCH BERÄTTADE OM ALLT FÖR DIG?!

Alltså va?? Ni måste hitta ett nytt sätt att kommunicera på, att ha det så här knäcker dig och det blir jättesvårt att gå vidare.

AnnaSthlm

Äldre 24 Oct 18:06

#8

Annita skrev 2018-10-24 17:53:38 följande:

Ditt ex verkar ha berättat alldeles för mycket om aitt sex- och kärleksliv för dig, inte undra på att det blir jobbigt och känslosamt för ditt. Att du ens vet att de var kk från början, att han gav det en chans etc... det är too much info, varför pratar ni om sådant? Det är inte snällt av honom, håller med ovanstående som sa att du borde leta upp ilskan inom dig.

Först var han svartsjuk och anklagade dig, lämnade dig pga inbillningssjuka, gick i terapi, började ha sex med andra OCH BERÄTTADE OM ALLT FÖR DIG?!

Alltså va?? Ni måste hitta ett nytt sätt att kommunicera på, att ha det så här knäcker dig och det blir jättesvårt att gå vidare.

Exakt! Gränslös, ansvarslös och inte värd något medlidande från din sida TS. Han har hållit dig ansvarig för sin skit! Nu måste du säga ifrån inom dig! Börja med en lista på allt han gjort som du tycker varit ansvarslöst. Bli rejält förbannad! Skriv ett argt brev till honom, utan att skicka såklart. Du klarar det!

Anonym (A)

Äldre 24 Oct 18:08

#9

AnnaSthlm skrev 2018-10-24 17:26:57 följande:

Håller med föregående. Du har oäkta sår och för dig är relationen inte riktigt slut. Dessutom är det lite rosa skimmer över ditt ex och du ägnar dig åt önsketänkande. Det du behöver är att komma åt din ilska. Han är faktiskt varit en ansvarslös skitstövel som valde "the easy way out" och lämnade dig innan han började i terapi. Ert barn var bara året! Genom att hitta ilskan och tillåta dig att vara arg kommer du att bli fri. Sök terapi själv!

Håller med

Jag avskyr att vara biomamma. Någon mer? :(

INNEHÅLL