Anonym (Döm inte mig.)

Äldre 27 Oct 06:10

51 svar

Skäms men jag orkar inte

Hmm.. hur ska man skriva utan att detta kommer ut på fel sätt. Jag har en helt underbar sambo sen 2 år tillbaka. Jag har 2 barn sen tidigare och han har 1 barn sen tidigare.

Mina barn bor varannan vecka och hans barn för tillfället varannan helg då mamman krånglar något enormt med umgänget. Men det gör mig absolut ingenting. Jag älskar varenda sekund hans barn är hos sin mamma och vi får vara själva i "vår" lilla familj, jag, mina barn och han. Detta låter ju helt hemskt egentligen.

Men från start, vi flyttade ihop ganska fort och han flyttade i princip ut från exet och in till mig. Han träffade mina barn och han är helt underbar med dem. Såklart så skulle umgänget med hans dotter börja med. Till en början var det varannan vecka, och jag försökte gilla henne. Till en början lyckades vi nog skapa oss en relation. Trots att barnet slängde ur sig många kommentarer om att jag var ful, hade tunt hår osv. Vet att dessa ord var från den svartsjuka mamman så ignorerade det. Hon betedde sig iallafall någorlunda. Men med tiden blev det värre och värre. Barnet har blev värre och värre. Och jag är säker på att det inte är en fas eller att hon mår dåligt eller liknande utan att det bara är sån hon är.

Hon skriker och gapar absolut hela tiden, hon slår sin pappa när han ska lägga henne. Hon svarar inte på tilltal, hon säger aldrig tack och är väldigt otacksam. Väcker oss på nätterna ungefär 10 ggr om. Väcker oss varenda morgon, och då jag har en mindre så vill jag ta tillvara på sömnen jag får. Men när hon är hos oss är det omöjligt. Får inte sova en blund. Förra helgen när hon var hos oss kastade hon en leksak på vårt nya marmor bord så det gick sönder och sen hånskrattade hon. Min stora tjej tycker det är jätte jobbigt med henne för att hon bråkar hela tiden. Och min minsta slår hon och knuffar hela tiden. Det är ohållbart!

Jag har försökt hålla mig undan för att jag inte vill såra min sambo och när hans ex slog tag i saken att ungen bara ska vara varannan helg hos oss så kände jag tack!!!!! Men jag börjar också känna att jag inte klarar varannan helg heller. Mina *hat* känslor blir bara värre och värre. Jag mår dåligt bara av tanken att se hans dotter.

Hur ska jag kunna hantera detta? Jag vill inte lämna min sambo men jag vet inte om jag klarar av hans barn, och jag märker ju också att mina barn mår dåligt av henne med.. ska jag prata med sambon? Vill inte skilja dom åt. Min vi kanske ska bo särbo varannan helg? Hur hade ni löst detta? Snälla kom med råd.

Jag behöver tillägga att jag aldrig visat mina känslor för hans dotter. Håller dem inne för mig själv och det börjar bli frustrerande.

Ess

Äldre 5 Nov 20:09

#48

Anonym (Klöver) skrev 2018-11-05 18:51:52 följande:

Så tänker jag också.
Men sen kanske det kommer krav på vaktande av barnbarn.

Det får ju den som är farfar/morfar fixa, sen kan man alltid hjälpa till om man känner för det. Men huvudansvaret ligger på den vars barnbarn det gäller.
Sen märker man förhoppningsvis ganska tidigt i förhållandet huruvida de vuxna barnen ställer krav om barnvakt och andra grejer, och då kan man dra öronen åt sig.

Ess

Äldre 5 Nov 20:12

#49

Anonym (Klöver) skrev 2018-11-05 18:54:02 följande:

Ett skolbarn äter inte kladdigt om allt är som det ska.
En femtonåring som orkat cykla en km till träningen borde orka cykla hem igen, hon var inte "ett barn" utan en tonåring som minsann orkade cykla ena vägen. En lat j***a unge är vad hon var.

Det tycker jag var rätt företagsamt av henne. Makens barn hade inte ens cyklat ena hållet, tvivlar på att de ens hittat dit med tanke på att de aldrig någonsin gjorde något själva.

Anonym (Klöver)

Äldre 6 Nov 05:06

#49

Ess skrev 2018-11-05 20:12:58 följande:

Det tycker jag var rätt företagsamt av henne. Makens barn hade inte ens cyklat ena hållet, tvivlar på att de ens hittat dit med tanke på att de aldrig någonsin gjorde något själva.

Det kan du ha rätt i, såklart hon inte borde orkat cykla till en fotbollsträning... hon måste ju orka träna också. Herregud så arg jag var där i min lilla, lilla bil fullpoppade med lata ungar och deras jä**a cyklar!

Det finns mycket att berätta om den ungen som får de flesta att tappa hakan.

Anonym (fan)

Äldre 6 Nov 09:14

#44

Ess skrev 2018-11-05 16:55:10 följande:

Älskar du själv alla människor?

Dig skulle jag nog ha mycket svårt att älska.

Men att sätta sig i situationen att leva med barn som man ogillar och behandlar illa det är riktigt dåligt beteende. Barn förtjänar inte att hamna i en sån situation under sin uppväxt.

På avstånd kan du ju ogilla vem f-n du vill, men i barnens eget hem! Har du själv blivit illa behandlad under din uppväxt eftersom du verkar så känslomässigt stympad? Skulle du vilja att dina barn behövde leva med en styvmorsa som dig?

Anonym (fan)

Äldre 6 Nov 09:17

#45

Ess skrev 2018-11-04 09:26:44 följande:

Nä en treåring hade inte varit någon höjdare direkt.
Tar det slut mellan mig och maken så är frågan om jag ens vill flytta ihop med någon igen. I så fall ska barnen va utflugna och ha stabila liv, så att det inte finns någon risk att de vill flytta hem till sin förälder.

Men om din man flyttar ihop med någon som avskyr dina barn då? Och behandlar dem som skräp varje dag de vistas i hans hem? Och anser att de borde försvinna ur hennes (och hans) tillvaro?

Inget som skulle röra dig i ryggen? Man får ju tycka som man vill? Och styvbarn kan man aldrig behandla för illa?

Ess

Äldre 6 Nov 17:15

#46

Anonym (fan) skrev 2018-11-06 09:14:48 följande:

Dig skulle jag nog ha mycket svårt att älska.

Men att sätta sig i situationen att leva med barn som man ogillar och behandlar illa det är riktigt dåligt beteende. Barn förtjänar inte att hamna i en sån situation under sin uppväxt.

På avstånd kan du ju ogilla vem f-n du vill, men i barnens eget hem! Har du själv blivit illa behandlad under din uppväxt eftersom du verkar så känslomässigt stympad? Skulle du vilja att dina barn behövde leva med en styvmorsa som dig?

Vad svamlar du om?
Vadå växa upp och behandla illa?
Vems hem?

De var nästan vuxna och bemöttes som de förtjänade. Ger man inget själv så får man heller inget tillbaks.
Detta har aldrig varit deras hem, de kom som gäster vh.

Ess

Äldre 6 Nov 17:19

#47

Anonym (fan) skrev 2018-11-06 09:17:59 följande:

Men om din man flyttar ihop med någon som avskyr dina barn då? Och behandlar dem som skräp varje dag de vistas i hans hem? Och anser att de borde försvinna ur hennes (och hans) tillvaro?

Inget som skulle röra dig i ryggen? Man får ju tycka som man vill? Och styvbarn kan man aldrig behandla för illa?

Jag räknar med att HAN tar allt som gäller barnen, annars ska de inte va där på umgänge. Så länge hon är artig och korrekt och bemöter dem som man gör med tex arbetskamrater, så får hon tycka och känna precis hur hon vill. Jag räknar knappast med att en utomstående älskar mina barn.

Anonym (fan)

Äldre 6 Nov 17:39

#48

Ess skrev 2018-11-06 17:15:00 följande:

Vad svamlar du om?

Vadå växa upp och behandla illa?

Vems hem?

De var nästan vuxna och bemöttes som de förtjänade. Ger man inget själv så får man heller inget tillbaks.

Detta har aldrig varit deras hem, de kom som gäster vh.

Du verkar ha lite svårt att separera dig själv från andra i ett allmänt hållet exempel. I det första stycket menar jag i allmänhet, att tvinga barn växa upp med någon som ogillar dem i sitt eget hem. Förälderns hem är barnets hem oavsett hur du anser.

Hur du behandlade dina styvbarn är en helt annan och mycket sorglig sak, men det är ju knappast allmängiltigt. Alla barn är inte nästan vuxna när nya frun äntrar hemmet, alla barn bor inte varannan helg, alla barn ses tack och lov inte som gäster i sin egen förälders hem.

Och sen undrar jag ju hur DU har blivit såhär känslomässigt stympad? Upplevelser från din egen barndom eller bara din egen personlighet/störning?

Anonym (fan)

Äldre 6 Nov 17:41

#49

Ess skrev 2018-11-06 17:19:35 följande:

Jag räknar med att HAN tar allt som gäller barnen, annars ska de inte va där på umgänge. Så länge hon är artig och korrekt och bemöter dem som man gör med tex arbetskamrater, så får hon tycka och känna precis hur hon vill. Jag räknar knappast med att en utomstående älskar mina barn.

Så du skulle inte ens bry dig om hur dina egna barn behandlas. Det är verkligen skrämmande att läsa det du skriver. Hur kom det sig att du ens kom på tanken att ha barn?

Ess

Äldre 6 Nov 19:28

#50

Anonym (fan) skrev 2018-11-06 17:41:35 följande:

Så du skulle inte ens bry dig om hur dina egna barn behandlas. Det är verkligen skrämmande att läsa det du skriver. Hur kom det sig att du ens kom på tanken att ha barn?

Fattar du inte att det är skillnad mellan att känna något och att behandla någon?
Hur kan det komma sig att du verkligen inte ens fattar skillnaden däremellan?

Ess

Äldre 6 Nov 19:43

#51

Anonym (fan) skrev 2018-11-06 17:39:34 följande:

Du verkar ha lite svårt att separera dig själv från andra i ett allmänt hållet exempel. I det första stycket menar jag i allmänhet, att tvinga barn växa upp med någon som ogillar dem i sitt eget hem. Förälderns hem är barnets hem oavsett hur du anser.

Hur du behandlade dina styvbarn är en helt annan och mycket sorglig sak, men det är ju knappast allmängiltigt. Alla barn är inte nästan vuxna när nya frun äntrar hemmet, alla barn bor inte varannan helg, alla barn ses tack och lov inte som gäster i sin egen förälders hem.

Och sen undrar jag ju hur DU har blivit såhär känslomässigt stympad? Upplevelser från din egen barndom eller bara din egen personlighet/störning?

Du skrev DU, och det tolkar jag som att du menar mig och inte någon "du" i allmänhet.
Barnets hem är där det bor, det är gäst hos den andra.
Vad vet du om hur jag behandlat dem?
Jag har inte behandlat dem överhuvudtaget för det är förälderns sak att göra.
Hade inte föräldern velat passa upp och roa dem, så hade de inte behövt komma för min skull i alla fall.

Sitta och kräka ur sig pk åsikter och kalla andra stympad osv säger mer om din fantasivärld där du anser dig allsmäktig, än vad det gör om mig som står för vad jag anser. Tycker jag inte om någon så springer jag inte runt och låtsas för att framstå perfekt som vissa andra inte drar sig för att göra...?..

Skäms men jag orkar inte

INNEHÅLL