allt går åt helvete

Går du fortfarande hos psykolog enskilt? Annars börja med det nu. Där får du hjälp att bli stabil nog att få jobb och egen bostad. Du behöver inte bo ensam, du kan skaffa en inneboende. Vet att det är jobbigt. Men är det bostadsbrist kommer du säkert hitta ngn trevlig student eller ngt som vill bo hos dig. Du får sällskap och lite extra pengar.

Håll bra och nära kontakt med barnen så mkt du kan. Jag vet inte varför de omhändertog dem, dvs motiveringen, men jobba med att förändra det och bisa det.

Ignorera ditt ex. Flytta ifrån så fort du kan. Var hemifrån så mkt du kan. Han är inte mannen i ditt liv, i alla fall inte just nu. Fokusera på dig själv, ditt liv och ditt mående och dina barn och relationen till dem.

När du ordnat upp ditt liv så får du dem tillbaka om ni haft bra kontakt hela tiden.

Kan du inte börja plugga förresten? Du får studiemedel då och behöver inte söka jobb. Med studiemedel har du råd att hitta egen bostad. Och du får vänner och ett kontaktnät i klassen.

Ok, varför soc tog dina barn är ju inte så svårt att räkna ut.

Jag föreslår att du går till arbetsförmedlingen och ber att få arbetspröva. Berätta om dina problem så kan dom säkert hitta något som passar dig.

Jag tycker du ska försöka få kontakt med någon du kan nolla med, altså ingen som har som mål att reda ut dig, utan någon som kan hjälpa dig tänka. Jourhavande medmänniska eller präst tänker jag spontant. För barnens skull måste du hålla ihop och sköta alla kontakter och umgängen, såklart kommer allt lösa sig och du får hem dem, sluta aldrig tro det, då kommer du bara bli destruktiv.

För det första behöver du må bra, sen ordna så att du kan försörja barnen och ge dem tak över huvudet, sen fokusera på orsakerna bakom omhändertagandet för att i slutändan få hem dina barn. Sen kan även du och sambon fundera över hur ni ska gå vidare med er relation.

Vadå inte svårt att räkna ut?

Innan barnen omhändertogs så fanns inte dessa problemen.

Tack för svar, ska kolla på de alternativen. Svårt dock att kunna ta sig hemifrån, har inget körkort.. ja jag går fortfarande hos en psykolog, men vill byta då hon erbjuder mediciner enbart, vill ha samtal, inga tabletter.. :(

Det med att ignorera sitt ex är lättare sagt än gjort, jag önskar så att jag var stark nog till att inse att jag får det bättre ensam, älskar ju honom något enormt mycket

Förstår. För när barnen blir omhändertagna, knäcks man. Givetvis! Inget konstigt med det alls..

Är så trött på deprimerade människor som sätter sig över en psykologs professionella bedömning för ?jag vill inte äta tabletter?. Det är så JÄVLA dumt rent ut sagt. Man käkar huvudvärkstabletter och tar febernedsättande men ångestdämpande eller antidepp ska man inte ta, nähädå, man vet så klart bättre än expertisen och tabletter är ju en SÅ enkel lösning som man inte ska ta, bättre att gå omkring som i dimma och inte orka ta några initiativ till att förändra sitt liv...????? Jag äter sådana tabletter och mår bra och är helt normal. Inte alls lobotomerad eller känslomässigt stum utan normal, till skillnad från folk med ångest och depp och panik hit och dit. Mina barn lever i ett fint hem med två fungerande och heltidsarbetande föräldrar. Medicinen bidrar till ett fungerande liv. Testa. Du har inget att förlora på det. När du är stabil kan du kanske studera, få jobb, få tillbaka barnen etc.

Ser att du har det jobbigt. Mina bästa tips är när allt känns skit aktivera dig fysiskt. Ut och spring, ta rask promenad etc. Drick 1-2 liter vatten om dagen. Ät mer ekologisk eller kravodlad mat som är ekonomiskt befogade. Det behöver inte alls vara dyrt. Du får mycket mer näring av det. Undvik godis, alkohol. det gör bara så att kroppen blir obalanserad och du får extra kronor åt annat.
Detta kommer garanterat bygga upp din kropp som kommer att ge dig god energi. När kroppen mår bra så mår psyket bättre och du får mer kraft att orka med saker. 

Börja lära dig något nytt. 

Att få nya vanor är nog bland det svåraste att genomföra. Men om man klarar av det så gör man sig en mycket god tjänst. 

Du kanske inte ser detta som ett svar till den situation du är i nu men jag lovar det kommer göra dig till en mer "stabil" människa.

Vad menar du? Att hamna i kaos och chock om man blir av med sina barn är normalt. Eller är du av en annan åsikt? Man ska inte bli dömd för vad ens föräldrar gjort och man ör INTE olämplig förälder för att man är ung (jag var själv 30 när jag fick mina och har aldrig haft med soc att göra). Det där är ju allas mardröm. Vi vet inget om hennes fall. Vi vet inte om det funnits bra grunder. Om soc gjort sitt jobb och erbjudit ordentliga stödinsatser i samråd med föräldrarna och om just dessa socionomer jobbar med barnens bästa främst. Barnens bästa är nästan alltid att vara med en eller båda föräldrarna så länge föräldrarna inte är i aktivt missbruk, tydligt förståndshandikappade eller elaka.

Så vad menar du med att det inte är svårt att räkna ut varför?

Til ts: våga testa ångestdämpande i alla fall. Sertralin är milt och bra i min mening. Annars kanske något du kan ta bara vid behov ifall du i vanliga fall aldrig brukar ha ångest? Ångest gör att man får svårare att se saker ur ett större perspektiv och det tar SÅ mycket energi från en. Gör det inte det för dig?

Jag önskar dig lycka till och tror det kommer reda ut sig om du tar en sak i taget.

Kan säga såhär mycket iallafall, de erbjöd INTE oss hjälp till en början, vilket de ska göra, de tog de på väldigt svaga grunder, skapade sin egen sanning, vred och vände på allting. Vi varken tar droger, dricker, är våldsamma eller elaka.