Lämnad med spädbarn

Jag förstår att du känner dig ledsen. Jag själv har mått skit ett halvår efter att jag lämnat mitt ex, som var ett svin. Har legat och gråtit konstant. Men nu är jag bara så tacksam att jag äntligen kan börja ta hand om mig själv. Du har ju ett barn och ingenting att vara ledsen över... Det suger att man gråter och mår dåligt, men better must come :). Det löser sig...

Du är mitt inne i en chock och sorg! Det kommer att bli bättre med tiden.
Det är ett konstigt och omoget beteende som din sambo visar. Förstår att hans diagnos kan vara orsaken till detta. Därför tycker jag att du ska inse att det kanske var det bästa som hände ändå. För det hade förmodligen inte gått undvika. Försök att fokusera på ditt barn och inse vad betydelsefull du är för det. Du har mycket att glädjas åt! Dessutom tycker jag att du ska söka stöd hos familj och vänner. Om du inte har det så sök hjälp hos psykolog. Du fixar detta själv!

Förstår att det gör ont, det är inte bara själva relationen som brister det är också drömmar och alla förväntningar på livet som föräldrar. Det är en sorgeprocess du måste igenom, inte olik den dom man går igenom när någon anhörig dör. Det är en förlust och processen har sina stadier.

Föreslår, om du orkar, att du läser på lite om sorgeprocessens stadier. Det underlättar, lite i alla fall, om man förstår vad som händer i kroppen och själen. Gråt om du behöver det, gråt gör att vi gör oss av med stresshormoner. Du vet talesättet att gråt lättar, det stämmer. Se till att äta och dricka, åtminstone dricka annars får du ovanpå allt en blixtrande huvudvärk. Det är lätt att glömma sina fysiska behov när livet är i kaos. Man fryser lätt, se till att hålla dig varm, gärna lite för varm. Om du har möjlighet be någon anhörig eller vän komma och bo hos dig några dagar. Varma tankar till dig och du ska veta att ingen dag stannar, ingen smärta eller sorg varar för evigt.

Det går över. Svårt att se när man är uppe i det men har man varit med om smärtsamma uppbrott ett par gånger så vet man att man inte dör, att smärtan kommer att försvinna och faktiskt framöver kännas ganska likgiltig. Så eftersom du ändå kommer att komma dit så småningom så kan du lika gärna hoppa över lite smärta redan nu och snabbspola lite tills det inte gör ont längre.

Min sambo lämnade mig när jag var gravid trodde jag skulle dö, han försökte även kasta ut mig på gatan, men det löste sig till slut, men det var tufft, hade det bra ensam med dottern, fick barn igen För 3 månader sig, dock tror jag att han också är Påväg bort, Känner mig helt förkrossad igen men jag tänker jag klarade mig förra gången jag kommer göra det igen,

Håller med

TS! Det kommer att bli bättre, du kommer att må bra igen. Jag förstår att det är jätte tufft just nu, alla drömmar, planer och förväntningar har gått i kras. Men du kommer tidsnog finna glädjen igen.

Varma kramar

Å så fint med detta stöd. Vad vore man utan sina vänner o familj. Jag har så många som klivit fram (mycket för att de också tycker situationen är så sjuk) o varit så stöttande. Grannar som ringer på o släpar ut mig på julmarknad. O till dig som var gravid: herregud. Jag tänkte vad som hade kunnat va värre o det skulle väl va det. Jag bävar för natten. Jag kommer vakna innan mitt barn, o bara vara förtvivlad igen.. tusen tack för all pepp o förståelse det lättar faktiskt mycket

Vad är det för jävla kräk som vill kasta ut sin gravida kvinna på gatan?!!

Han tyckte det var hans lägenhet, jag är inte så bra på att välja dom