Skriver med min kvinnliga kollega varje dag, även utanför jobbet.

Jo vi bor med varandra, och hon har frågat vem jag skriver med och har uttryckt att hon tycker att det är konstigt att en kvinnlig kollega till mig hör av sig på det där sättet. Vårt strul är lite svårt att gå in på, men det handlar väl i grunden om en slags förlust av känslor - och om det är möjligt att lösa vet jag inte riktigt än.

Okej, intressant att höra. Hur har era konversationer varit då? Brukade ni höras flera gånger per dag (båda hör av sig) och kunna hålla igång ett samtal om egentligen ingenting i timmar, eller var det mer vardagligt än så?

Tack!

Jag hade också en oskyldighet chatt en gång, sen vart det mer och mer, sen vart vi ett par, vi pratade också varje dag, har jag chattat med andra killar på jobbet har vi inte skrivit varje dag hela tiden.

Om du vill rädda din relation skulle jag nog dra ner på chattandet, skulle tyckte det var jätte märkligt att min sambo satt och chattade med en kvinnlig kollega dagarna i ända

Fast ärligt är det nog lätt att förlora känslor om man ser möjligheter öppna på andra håll också. Blir lätt att den nya i ens liv blir väldigt idealiserad och kanske mer ett symptom på något än lösning. Personen är ju också en person med negativa sidor du troligt inte vet om än. Jag borde ha avslutat min relation så snart jag började känna känslor (mest sexuella sådana, men det fanns ju ett skäl till att jag kände så)

Ja, jag pratar nog med killkompisar som jag gör med partners minus kärleksgrejen och sedan är jag kanske mer självsäker med en kompis jämfört med kärleksintresse. Sex kan jag prata om med båda, men jag undviker kanske om det verkar som den andre väldigt öppet vill ha mig, om det finns känslor bara från hans håll eller om det är någon med partner. Numera.

Fast ärligt är det nog lätt att förlora känslor om man ser möjligheter öppna på andra håll också. Blir lätt att den nya i ens liv blir väldigt idealiserad och kanske mer ett symptom på något än lösning. Personen är ju också en person med negativa sidor du troligt inte vet om än. Jag borde ha avslutat min relation så snart jag började känna känslor (mest sexuella sådana, men det fanns ju ett skäl till att jag kände så)

Ja, jag pratar nog med killkompisar som jag gör med partners minus kärleksgrejen och sedan är jag kanske mer självsäker med en kompis jämfört med kärleksintresse. Sex kan jag prata om med båda, men jag undviker kanske om det verkar som den andre väldigt öppet vill ha mig, om det finns känslor bara från hans håll eller om det är någon med partner. Numera.

[quote=79306964][quote-nick]Anonymdude skrev 2018-12-23 13:24:30 följande:[/quote-nick]Ja, visst är det så. Att det finns något annat som är spännande späder bara på det hels ytterligare, och därför hade det varit så skönt att veta vart min kvinnliga kollega stod någonstans. Du har en del viktiga poäng där, och det är absolut så att alla har negativa sidor.

Vad tror du, borde jag bara vara öppen och prata med kollegan om det här? Hur hade du reagerat om någon av dina killkompisar ?var som jag?, så att säga?[/

Tycker du ska vara modig och fundera på att avsluta din relation nu när du ändå känns ganska säker på vad du vill. Vad är det som kan hända om du lämnar din partner? Är du rädd att göra henne ledsen eller vill du bara ha kvar kakan och äta den? (eftersom hon inte blir svartsjuk kanske hon inte heller bryr sig så mycket.)

Är du en person som är rädd för att vara ensam?

Jag är för att avsluta din relation eller vara öppen med sambon om hur du känner.

Är det så konstigt att få känslor utanför sin relation, ibland händer det och ja man föder känslan. Vips så blev man förälskad och ja kanske även kär. Men vi är människor och vårat främsta intresse är väl att få uppleva kärlek! Säg att det uppstår kärlek mellan två personer, ja då är det så och antingen svarar man på det eller också undrar man.. Eller så glömmer man personen och raderar ur systemet!

Det du säger är rationellt och jag delar din åsikt. Det är lite sådär jag tänker, men problemet är att även om det där låter väldigt okomplicerat så blir det helt plötsligt superkomplicerat när jag väl ska ta det med min sambo eller prata med min kollega.

En stor grej av det här komplicerade är hur min kollega skulle ta det om jag tog upp ämnet. Om det visar sig att jag läst av henne helt fel så finns det en risk att hon blir väldigt obekväm av hela situationen, vilket hade gjort närmsta tiden på jobbet rätt... annorlunda.

Om hon verkar vara lätt stött så kanske det är bra att linda in det, annars fråga bara rakt ut

-Vad vill du med mig egentligen, känns lite som att du flirtar??

Handlar ju lite om hur pass viktigt det är för dig, därefter tycker jag att du ska formulera din fråga. Din kollega förstår nog att något händer och är hon kompetent nog så förstår hon själv att det ligger i luften att ett snack måste tas.

Det du säger är rationellt och jag delar din åsikt. Det är lite sådär jag tänker, men problemet är att även om det där låter väldigt okomplicerat så blir det helt plötsligt superkomplicerat när jag väl ska ta det med min sambo eller prata med min kollega.

En stor grej av det här komplicerade är hur min kollega skulle ta det om jag tog upp ämnet. Om det visar sig att jag läst av henne helt fel så finns det en risk att hon blir väldigt obekväm av hela situationen, vilket hade gjort närmsta tiden på jobbet rätt... annorlunda.

Jag gillar ditt sätt att skriva, jag får lite vibbar från mina tidigare "chattrelationer". Och då lägger jag till ytterligare en aspekt, om jag tänker mig själv i hennes roll (alltså singel och intresserad):

Hade du fört din nuvarande tjej bakom ryggen hade det inte känts okej, varken mot henne eller mot mig själv. Once a cheater etc

Men hade du dumpat din sambo och sedan sagt att du varit intresserad så hade det känts lite för påfluget istället. Typ som att du har slängt bort allt du hade för att testa en produkt som inte ens provkörts.

Så alternativet hade typ varit att göra slut med din tjej och helt enkelt invänta kollegans next move. Jävla vuxet och riskabelt beslut, men i min värld det enda rätta (förutsatt att det inte är värt att rädda samborelationen istället).

Hade jag "tillåtit" (eller vad man ska säga, låter så douchigt) mig själv att öppna upp för den möjligheten, then sure, då hade jag nog varit intresserad av de jag haft såna timslånga konversationer med (haha vilket inte är den miljon av Sveriges befolkning som jag får det att låta som nu)... så jag skulle säga att dina chanser förmodligen är rätt goda, men att omständigheterna är desto lurigare.

God jul förresten, och lycka till! Uppdatera oss gärna, nu vill man ju veta hur det hela slutar för er!

[quote=79306964][quote-nick]Anonymdude skrev 2018-12-23 13:24:30 följande:[/quote-nick]Ja, visst är det så. Att det finns något annat som är spännande späder bara på det hels ytterligare, och därför hade det varit så skönt att veta vart min kvinnliga kollega stod någonstans. Du har en del viktiga poäng där, och det är absolut så att alla har negativa sidor.

Vad tror du, borde jag bara vara öppen och prata med kollegan om det här? Hur hade du reagerat om någon av dina killkompisar ?var som jag?, så att säga?[/

Det krävs ju att jag redan är attraherad för att reagera positivt i en situation som det du beskriver. Jag tror det märks när någon är det, men självklart om man är en normal och schysst person håller man sig nog borta om man är attraherad av en upptagen person av respekt för dennes relation och partner,

Jag gillar ditt sätt att skriva, jag får lite vibbar från mina tidigare "chattrelationer". Och då lägger jag till ytterligare en aspekt, om jag tänker mig själv i hennes roll (alltså singel och intresserad):

Hade du fört din nuvarande tjej bakom ryggen hade det inte känts okej, varken mot henne eller mot mig själv. Once a cheater etc

Men hade du dumpat din sambo och sedan sagt att du varit intresserad så hade det känts lite för påfluget istället. Typ som att du har slängt bort allt du hade för att testa en produkt som inte ens provkörts.

Så alternativet hade typ varit att göra slut med din tjej och helt enkelt invänta kollegans next move. Jävla vuxet och riskabelt beslut, men i min värld det enda rätta (förutsatt att det inte är värt att rädda samborelationen istället).

Hade jag "tillåtit" (eller vad man ska säga, låter så douchigt) mig själv att öppna upp för den möjligheten, then sure, då hade jag nog varit intresserad av de jag haft såna timslånga konversationer med (haha vilket inte är den miljon av Sveriges befolkning som jag får det att låta som nu)... så jag skulle säga att dina chanser förmodligen är rätt goda, men att omständigheterna är desto lurigare.

God jul förresten, och lycka till! Uppdatera oss gärna, nu vill man ju veta hur det hela slutar för er!

Jag håller till viss del med, med modifikationen, om ett intresse av något slag är ömsesidigt och man väljer att vara tyst, ja då försvinner kanske den laddningen som håller lite liv i känslorna.

Men å andra sidan håller fullständigt med om att han bör inte lämna sin fru för ?grisen i säcken? det är jävligt vågat och dumt.

Men i ts fall verkar hans känslor finnas kvar för hans fru men verkar ändå osäker på om relationen kan repareras och om den kan det kanske det är det han borde pröva först.

Tyvärr tror jag inte att den där flirtkollegan är så sugen på att ta upp detta där det slutade efter en tids försök att rädda hans förhållande.

Så han riskerar då att lägga tid på en relation (där hans känslor kanske är borta) för att efter ett halvår inse det som han redan känner vittringar om, att Nej det här gick inte att rädda.

Ja och då kanske inte få chansen att lära känna denna kollegan för hon har gått vidare och såg det endast som en lek.

Så enligt mig handlar det till viss del om hur pass viktig är flirten och vilka känslor spelar han på?

En flirt är öht inget man kan lämna en relation för, det måste vara ett uppvaknande och kanske en indikation på vad ts saknar i sin fru lr livskamrat. Det betyder väl inte i regel att det är kollegan som kommer att tillföra detta i ts liv.