• Wishy

    Vill inte vara ensam resten av livet...

    Hej,

    Lång historia men jag, kvinna i 30-års åldern, vill inte vara ensam resten av livet. Har levt ensam de senaste åren och undrar om jag någonsin kommer kunna träffa någon igen.

    Jag har en psykisk diagnos och jobbar inte (skall arbetsträna) och allmänt halkat lite efter. Har inte så mycket socialt liv längre heller. Har lite dåligt självförtoende också.

    Finns det fler som mig? Vad har ni för råd att ge?

  • Svar på tråden Vill inte vara ensam resten av livet...
  • Anonym (Grodan)
    Wishy skrev 2019-03-18 16:49:43 följande:

    Får lite hjälp av familjen. Har få vänner...


    okej så inget husdjur?  Funderar du på att börja dejta något eller är det uteslutet tills du mår bättre 
  • Anonym (Grodan)

    Kanske ska du börja träna eller har du smärta som hindrar dig

  • Spaceman

    Är i ungefär samma situation som du. 38 år med diagnos(er) och hade ett kort förhållande som gjorde mig överlycklig. Har sedan dess (drygt ett år) inte varit på en enda dejt, och har väl aldrig varit på någon tidigare heller, trots att jag snart är 40. Många människor är ensamma i det här landet men det finns knappt nån hjälp att få. Dejtingsajter funkar bara för de som redan kan ragga. Det är vi andra osäkra som de tjänar pengar på.

    Om dejtingsajter fungerat så hade de inte funnits/behövt, låter konstigt men ändå sant på nåt sätt...

  • jrockyracoon
    Wishy skrev 2019-01-21 18:53:45 följande:

    Hej,

    Lång historia men jag, kvinna i 30-års åldern, vill inte vara ensam resten av livet. Har levt ensam de senaste åren och undrar om jag någonsin kommer kunna träffa någon igen.

    Jag har en psykisk diagnos och jobbar inte (skall arbetsträna) och allmänt halkat lite efter. Har inte så mycket socialt liv längre heller. Har lite dåligt självförtoende också.

    Finns det fler som mig? Vad har ni för råd att ge?


    Hej Wishy!

    Mitt råd är att du börjar utveckla dig själv. Ta små steg där du gör saker som innebär mer social kontakt och som är på gränsen till vad du vågar.

    Det kan vara att du börjar prata med någon på bussen, eller att du sätter in en dejtingannons på nätet, eller vad det nu kan vara som är ett lagom första steg för dig. Inte för omöjligt för dig att klara av, men inte för lätt så att det inte blir en utmaning för dig.

    När du gjort denna sak behöver du berömma dig själv ordentligt för att du gjort det oavsett vad ditt sociala framsteg har resulterat i. Det handlar om att du behöver utveckla dig själv i små steg som slutligen kommer kunna föra dig till ditt mål. Du kommer få ett bättre självförtroende och en bättre självkänsla och framförallt känna att du själv har kontrollen över ditt liv. 

    Genom att enbart fokusera på att utveckla dig själv (och inte på att bli hjälpt av andra), kommer du att känna att möjligheterna till en förändring finns inom dig själv och att du har chans att komma dit du vill på egen kraft.

    Fortsätt sedan att utmana dig själv och fortsätt att fokusera på att berömma dig när du vågat något modigt utan att stirra dig blind på vad det ledde till.

    Efterhand märker du att du har blivit en annan person. En som kan ta initiativ på ett annat sätt och att du får mer kontakt med människor och rätt som det är kommer du att ha så många vänner och kanske en partner, att du märker att känslan av ensamhet har försvunnit!

    Det finns ju många sätt att söka social kontakt idag. Det finns t.ex. vänföreningar med möten på nätet. Det finns dejtingsidor och appar. Man kan gå på olika kurser, t.ex. dans, krukmakeri, måleri eller vad som helst som du önskar. Man kan ta kontakt med personer på FL, och se om man kan bli vänner den vägen. Man kan prata med grannarna, folk på stan. Man kan skaffa en hund (om man är intresserad av det) och sedan engagera sig i hundföreningar och prata med andra hundägare. Man kan gå med i en bokklubb på biblioteket, författarkurser, ja listan är oändlig.

    Men för att göra allt detta och kunna knyta kontakter i dessa sociala sammanhang, behöver man ha ett visst mått av mod till förändring. Det börjar därför med dig TS, att du tar de nödvändiga stegen för att ställa om och bli mer utåtriktad och vågar utsätta dig för att pröva att ta sociala initiativ.

    Klarar du inte det på egen hand, så kanske du kan söka hjälp hos en terapeut, men jag tror att du fixar det!

    Det du inte ska göra är att vänta på att lyckans fé plötsligt dyker upp och löser alla dina problem utan att du behöver göra något själv. Det är den bekvämaste lösningen, men fungerar tyvärr väldigt dåligt. Det är du själv som har makten till förändring i din hand.

    Ett stort lycka till!
  • Missermajser
    Wishy skrev 2019-01-21 18:53:45 följande:

    Hej,

    Lång historia men jag, kvinna i 30-års åldern, vill inte vara ensam resten av livet. Har levt ensam de senaste åren och undrar om jag någonsin kommer kunna träffa någon igen.

    Jag har en psykisk diagnos och jobbar inte (skall arbetsträna) och allmänt halkat lite efter. Har inte så mycket socialt liv längre heller. Har lite dåligt självförtoende också.

    Finns det fler som mig? Vad har ni för råd att ge?


    De flesta är rätt ensamma fast de inte erkänner det så försök att inte tolka det som att det är fel på dig. 
  • Anonym (en till)

    Jag är som dig. Har tyvärr inga råd att ge

  • Anonym (Grodan)
    Wishy skrev 2019-01-21 18:53:45 följande:

    Hej,

     (skall arbetsträna) och allmänt halkat lite efter. Har inte så mycket socialt liv längre heller. Har lite dåligt självförtoende också.

    Finns det fler som mig? Vad har ni för råd att ge?


    Har du inte funderat på att börja träna på gym eller idrotta? 
    Hur går tankarna kring att ha en pojkvän 
  • Anonym (Löve)
    Wishy skrev 2019-01-21 18:53:45 följande:

    Hej,

    Lång historia men jag, kvinna i 30-års åldern, vill inte vara ensam resten av livet. Har levt ensam de senaste åren och undrar om jag någonsin kommer kunna träffa någon igen.

    Jag har en psykisk diagnos och jobbar inte (skall arbetsträna) och allmänt halkat lite efter. Har inte så mycket socialt liv längre heller. Har lite dåligt självförtoende också.

    Finns det fler som mig? Vad har ni för råd att ge?


    Har inget råd att ge. Men jag tycker att du ska ha en snäll kille som älskar dig, och du honom.
    Och jag tror inte du kommer att vara ensam resten av livet.
    Det är vad jag tror Solig
  • Anonym (Grodan)
    Wishy skrev 2019-01-21 18:53:45 följande:

    Hej,

    Lång historia men jag, kvinna i 30-års åldern, vill inte vara ensam resten av livet. Har levt ensam de senaste åren och undrar om jag någonsin kommer kunna träffa någon igen.

    Jag har en psykisk diagnos och jobbar inte (skall arbetsträna) och allmänt halkat lite efter. Har inte så mycket socialt liv längre heller. Har lite dåligt självförtoende också.

    Finns det fler som mig? Vad har ni för råd att ge?


    Hur har det gått har du hittat en gubbe? 
  • deski

    Kan du - o dina gelikar - laga mat (baka är också bra) - 

  • jrockyracoon
    deski skrev 2019-09-27 20:09:12 följande:

    Kan du - o dina gelikar - laga mat (baka är också bra) - 


    What?? Förvånad
Svar på tråden Vill inte vara ensam resten av livet...