Wishy skrev 2019-01-21 18:53:45 följande:
Hej,
Lång historia men jag, kvinna i 30-års åldern, vill inte vara ensam resten av livet. Har levt ensam de senaste åren och undrar om jag någonsin kommer kunna träffa någon igen.
Jag har en psykisk diagnos och jobbar inte (skall arbetsträna) och allmänt halkat lite efter. Har inte så mycket socialt liv längre heller. Har lite dåligt självförtoende också.
Finns det fler som mig? Vad har ni för råd att ge?
Hej Wishy!
Mitt råd är att du börjar utveckla dig själv. Ta små steg där du gör saker som innebär mer social kontakt och som är på gränsen till vad du vågar.
Det kan vara att du börjar prata med någon på bussen, eller att du sätter in en dejtingannons på nätet, eller vad det nu kan vara som är ett lagom första steg för dig. Inte för omöjligt för dig att klara av, men inte för lätt så att det inte blir en utmaning för dig.
När du gjort denna sak behöver du berömma dig själv ordentligt för att du gjort det oavsett vad ditt sociala framsteg har resulterat i. Det handlar om att du behöver utveckla dig själv i små steg som slutligen kommer kunna föra dig till ditt mål. Du kommer få ett bättre självförtroende och en bättre självkänsla och framförallt känna att du själv har kontrollen över ditt liv.
Genom att enbart fokusera på att utveckla dig själv (och inte på att bli hjälpt av andra), kommer du att känna att möjligheterna till en förändring finns inom dig själv och att du har chans att komma dit du vill på egen kraft.
Fortsätt sedan att utmana dig själv och fortsätt att fokusera på att berömma dig när du vågat något modigt utan att stirra dig blind på vad det ledde till.
Efterhand märker du att du har blivit en annan person. En som kan ta initiativ på ett annat sätt och att du får mer kontakt med människor och rätt som det är kommer du att ha så många vänner och kanske en partner, att du märker att känslan av ensamhet har försvunnit!
Det finns ju många sätt att söka social kontakt idag. Det finns t.ex. vänföreningar med möten på nätet. Det finns dejtingsidor och appar. Man kan gå på olika kurser, t.ex. dans, krukmakeri, måleri eller vad som helst som du önskar. Man kan ta kontakt med personer på FL, och se om man kan bli vänner den vägen. Man kan prata med grannarna, folk på stan. Man kan skaffa en hund (om man är intresserad av det) och sedan engagera sig i hundföreningar och prata med andra hundägare. Man kan gå med i en bokklubb på biblioteket, författarkurser, ja listan är oändlig.
Men för att göra allt detta och kunna knyta kontakter i dessa sociala sammanhang, behöver man ha ett visst mått av mod till förändring. Det börjar därför med dig TS, att du tar de nödvändiga stegen för att ställa om och bli mer utåtriktad och vågar utsätta dig för att pröva att ta sociala initiativ.
Klarar du inte det på egen hand, så kanske du kan söka hjälp hos en terapeut, men jag tror att du fixar det!
Det du inte ska göra är att vänta på att lyckans fé plötsligt dyker upp och löser alla dina problem utan att du behöver göra något själv. Det är den bekvämaste lösningen, men fungerar tyvärr väldigt dåligt. Det är du själv som har makten till förändring i din hand.
Ett stort lycka till!