Vill skiljas, men kommer rasera min frus liv

Hon får sälja hästarna eller skaffa fodervärd. Har hon alltså flera hästar? Hur har hon tid med det när hon även har 3 barn på heltid samt jobbar?

I övrigt kommer hon klara sig bra som det låter. Hon jobbar och har en inkomst. Hon får barnbidrag och underhåll och har möjligen rätt till bostadsbidrag eftersom hon har barn.

Du hjälper er båda till ett bättre och lyckligare liv om du begär skilsmässa. Ingen vill leva i ett kärlekslöst "förhållande".

Du har dessutom hjälpt henne med skulderna så även hon kan hitta en bra lägenhet. Hon borde vara extremt tacksam mot dig!

Men så är det för många som blir lämnade. Det kan inte vara en orsak att stanna, även du har rätt till lycka.

Det klassiska: en vill gå i terapi , den andra begriper inte varför och säger nej. Åren går. Personen som ville gå i terapi ger upp då inget blir bättre. 

Men du får väl helt enkelt ta tjuren vid hornen, sätta er ner en kväll och prata om saken. Visst blir det jobbigt men man kan inte stanna bara för att vara "snäll". Dessutom, om du skriver ett så starkt ord som avsmak så är det verkligen inte läge att stanna en seund till, för hennes skull. Jag skulle känna mig så otroligt förolämpad om min partner sa att han kände avsmak för mig. Avsmak, det känner jag typ om nån serverade mig en tallrik med bajs på. 

Allt praktiskt löser man även om det kan ta tid. 

Men se det som så att hade ni inte träffats hade hon inte ens fått de här fina åren att leva sin dröm.

Tycker du har ett bra resonemang och visar tydlig oro och empati för din frus kommande situation vilket är en styrka, inte en svaghet. Och med den egenskapen kommer du garanterat inte ha problem att finna en ny livspartner. Du får bara vara noga med att din framtida partner också ska anstränga sig för dig så ni får ett likvärdigt förhållande av givande och tagande.

Skiljsmässa och separation är inte lätt och få har en ekonomisk vinning av det. Så är den bistra sanningen. MEN din fru kommer inte bli barskrapad och tack vare din stöttning och hjälp kommer hon garanterat klara sig bättre. Hon kommer inte Linna leva sin dröm (Men hur många kan och har råd att göra det?).

Jag tror a och o är att du är uppriktig med henne och ger henne lite tid att smälta detta. Lägger fram att du inte är lycklig och vill att ni skiljer er. Men att allt inte sker över en natt. Att ni pratar ut och lägger upp en plan så hon inte blir körd på porten innan hon hunnit förstå innebörden.

Du har rätt att må bra i ert förhållande. Och om hon inte varit villig att arbeta för det eller överväga terapi så har du faktiskt gjort allt i din makt för att få det att funka. Du kan inte göra mer nu.

Skilj er. Finns ingen anledning att du ska stanna i ett förhållande där du är olycklig och dessutom försökt när intresset från hennes sida inte verkar finnas kvar.

Hon är vuxen och inte barskrapad. Skulle hon prioritera förhållandet hade det hänt redan, vilket det inte gjort eller kommer hända.

Bryt upp tidigare snarare än senare. Att sitta i den sits du gör är slöseri med tid.

Du låter som en helt underbar empatisk man som stöttat och gjort allt för att din kvinna ska må bra. Tråkigt nog verkade hon inte göra detsamma i gengäld när du tog ditt ansvar för att få till parterapi. 

En fråga av ren nyfikenhet bara. Gillade du att ta hand om henne när hon behövde dig som mest? Trots att förhållandet då var ojämlikt, hon var sjuk, hade skulder och saknade arbete (?) verkade det som det fungerade bättre mellan er då?  

Jag förstår inte hur hon överhuvudtaget haft tid med dig om hon gjorde karriär och hade 3 hästar och 3 barn? Du måste ha för mycket empati som lyckats stå ut så länge. Det är dags att tänka mer på dig själv nu! 

Nej var inte så att jag gillade att ta hand om henne i början av förhållandet, men jag älskade henne och kände att jag ville spendera resten av mitt liv med henne, vem är jag då att hålla igen? Klart jag arbetar för att få henne att må bättre, på gott och ont.

Det viktigaste argumentet har du redan skrivit själv: Du har ett ansvar gentemot din dotter.

Du har inget ansvar att uppfylla/upprätthålla din frus drömmar om gård och hästar. Lämna, helst innan din dotter fattar hur du åsidosatt henne till förmån för din fru!

Du har gjort mycket, och hjälpt henne upp på fötter. Det är dags nu att släppa på det dåliga samvetet. Skilj dig, men säg inte upp kontakten med dina bonusbarn. Du har säkert fått en viktig papparoll i deras liv. Självklart kommer du inte kunna ställa upp som du gjort tidigare för barnen (efter skilsmässan), men du kan ju ta med bonusbarnen plus ditt eget barn ut på en fika eller något då och då.

Slösa nu inte bort fler år i en relation du mår dåligt av. Hon kommer inte hamna på gatan med sina tre barn. Att hon inte kan ha hästar är förstås tufft, men hur många människor kan ha hästar? Jag känner heltidsarbetande singlar (utan barn) som inte ens har råd att ha en enda häst.

Om du inte vill göra detta på ett hårt sätt utan tänka på din fru så finns det erfarenheter att ta hjälp av.
Det som kvinnor / män tyckt var fruktansvärt var chocken. Så ta det i lugn och ro. En annan sak är det fruktansvärda att i chocken bli bemött av en rygg som går iväg. En man / kvinna som drar. Det som kan lindra är att faktiskt finnas kvar och ta emot ilskan och förtvivlan som kan komma inledningsvis. Finnas där och svara på frågor, om och om igen om det behövs. Det är en chock och bearbetningsfas som man går igenom och som man behöver hjälp med för att komma vidare.
Men hon är en vuxen människa som ska ses som kompetent att försörja sig och ta hand om sig själv när hon gått igenom chock och sorg.

Jag säger som de andra. Du har också rätt att vara lycklig och må bra. Ditt barn har rätt till en fullgod och fungerande förälder. Och du lämnar din Fru i en bättre sits än hon var när ni träffades.

Jag träffade en man som hade det välbeställt när jag själv pluggade och var fattig ensamstående mamma i andrahandslägenhet osv. Han "tog med mig" till finförorten till villa fin bil utlandsresor osv. Sen var han otrogen och jag hamnade i lägenhet igen efter våra 7 år :) dock i en egen den här gången och med en hyfsad bil. Och utöver att jag mår mycket bättre utan honom så är jag på ett plan tacksam för att han faktiskt hjälpte mig hit. Jag tror jag hade klarat det själv med och hade nog föredragit att slippa den där själsliga smärtan på vägen. Men min poäng är att jag trots han svek inte är blind för att jag fick en skjuts på vägen. Och att det faktiskt kan bli bra även för såna som mig och din Fru sen.

Men vet du. Jag tror du innerst inne vet det. Jag tror att det är din självbild du egentligen brottas med. Inte dina känslor gentemot din Fru utan gentemot dig själv. Du har den bilden av dig själv som den goda och hjälpsamma som ger i det förhållande. Och nu ska du göra våld på den bilden. Du ska gå emot din egen bild av dig själv. Och det är en oerhört smärtsam process. (Jag menar inte att du inte varit God och snäll på riktigt. Jag menar inte heller att du gör fel.)

Ja du är blödig. Levnadsstandarden sjunker för de allra flesta när de skiljer sig i och med att det är dyrare att leva på egen hand. Man överlever och skapar sig ett nytt annorlunda liv.

Hej Ts.

Det var tänkvärt det som "Dilemma" skrev, att din fru nu iallafall har bättre förutsättningar än vad hon hade när du träffade henne. Jag vill ge dig en eloge för att du hjälpte henne ekonomiskt. Arbetslös, ensamstående 3-barnsmamma. Du hjälpte henne att betala hennes skulder samt gav henne halva ägandet av huset. Det fina du gjorde för henne kan ingen ta ifrån dig (god karma). Sen är det väl kanske så att hon har en annan version om varför det blivit som det blivit mellan er. Och däri finns ju anledningen till att ni kört fast, eller snarare kört slut på er relation.

Men du ska även ha en eloge för att du skapade den här tråden. Det visar att du är en empatisk människa som bryr dig, trots att det är som det är. Kan du inte visa den här tråden för din fru? Du skriver ju att det är helt kört mellan er, så det tror jag på. Men jag skulle bara vilja veta.. om din fru skulle vakna upp en dag och säga att hon förstår allting, varför det blev som det blev och att hon vill göra bättre, att hon trots allt ändå vill ha en framtid med dig (för du var ju hennes ängel som kom in i hennes liv då ni träffades), vad exakt hade hon sagt till dig då?