Gravid! Hjälp vad gör man. För mig ett livsviktigt beslut
Jag sitter mitt i båten just nu. Som i ett stort ändaste hav och man sakta håller på att sjunka. Jag har träffat en man i cirka 5mån och allt har kännts så bra oss emellan fram tills i Jan jag berättade att jag var gravid. Poängterar att han har redan bsrn, han har gett mig så falska förhoppningar och spelat en fasad. Så han ville jag genast bokar tid för abort. För mig är detta det största som kunnat hända mig. Har en tidigare lång relation bakom mig där vi lyckades aldrig att bli gravid. Så har alltid sen dess gått & tänkt att jag kan nog ej det. Men nu så är jag det, det som har skett är att jag bokade in för abort, i samma stund där jag befann mig själv i får jag meddelande skickad, sker aborten så kommer det ha stor påverkan i vår relation. Alltså gjorde jag det så skulle vi fortsätta ses, gjorde jag inte det så innebar det ett avslut. Vill även poängtera att han många gånger till skämt och sido pratat om att vilja ha framöver. Jag känner mig så totalt grundlurad av allt han gav sken av vad han var. Hursom, sp klarade jag inte utföra aborten men valde dock att ljuga och säga den blev gjort, allt för att vara med honlm som påstod sig hade fått sjukt djupa känslor för mig i samma veva. Men så en dag så ville han inte mer & han vips vidare till någon annan på knappt dagar emellan där han just berättade sin värld och hur han såg oss på. Jag är välmedveten om att vi hade en tidig påbörjar av vår relation vilket innebär kanske inte rätt tid för oss just med barn. Men nej han lämnade från ingenstans och där står jag med alla frågor ovetandes kvar lämnad. Samtidigt som jag mådde sjukt dåligt över att jag gjort som jag gjorde, men idag känner jag hade jag endast fått lite mer förståelse och vuxet kommunicera så hade valet varit annat. Men nu är så fallet att han vet om sanningen & vill inte veta av något barn eller relation. Att befinna sig i mina skor med mitt livs största beslut önskar inte jag någon! Han vill att jag antingen gör abort eller skriver okänd fader på. Jag kan verkligen förstå hans besvikelse över att jag ljög kring det för det hade jag med varit men jag har aldrig haft en avsikt i något ont kring det. Han skriver de mest otänkbara kränkande meddelandena allt för att såra, allt ifrån hur oönskat det är osv till vad jag är för människa. Jag har valt just nu att stänga av honom för stunden då jag kände han påverkade mig så negativt där jag inte får en lugn stund och lite andrum att försöka känna efter allt. Jag brottas med så mycket, känslor för vår relation som han gav mig så sjukt galet falska förhoppningar, sedan frågor tankar att knappt dagar emellan han valt lämna. (Och det på sms) så började han att lära känna någon annan, och samtidigt brottas jag med ett livsval som jag aldrig trodde skulle ske mig och vad det just betyder för mig. Medans han är hatisk och ilsken & tillför inget i den väg där vi begge har ett vuxet ansvar i mån om att skydda oss. Jag är mestadels ledsen allt han skriver som blir bara värre och värre. Men nu har jag tagit mig beslutet att behålla det, är jag då egoistisk? Gör jag fel emot honlm?( trots att han visste jag inga p piller pt då) inte bara mitt ansvar som kvinna i det. Tacksam att bolla lite med andra utomstående än hans hatiska meddelande om vilken dålig människa man är.
Tack att just du läste igen
Och då går det nog vägen!