Undrandee skrev 2019-03-12 13:13:18 följande:
åh så ledsen för din skull! :(
läkaren igår sa att detta är högst ovanligt och jag kände mig totalt misslyckad! hade inte embryot fastnat i fickan på ärret, hade det hamnat på rätt plats i livmodern... känner skuld på nå vis. känns som sista chansen att kunna skaffa fler barn då mannen sagt ifrån nu plötsligt om att försöka igen... är förkrossad!
ska få nån injektion med cytostatica för att få ut mitt efterlängtade, älakade barn!! :,(
min man ger inte mycket stöd och jag har inga vänner att vända mig till då min man varit mitt allt i 11 år :(
Tack för dina värmande ord.
Min läkare sa också att detta är extremt,extremt ovanligt! Hon och hennes kollegor hade aldrig ens sett detta utan enbart läst om det i litteraturen. Hon sa vidare att det eg inte ens finns ett beskrivet protokoll på hur man handlägger detta eftersom det är så ovanligt. Hon sa att ibland kan man ge cytostatika lokalt rätt in i fostersäcken el spruta in kaliumclorid for att stoppa graviditeten dvs fostrets hjärta eftersom syftet är att hindra graviditeten fran att fortsatta växa då resultatet just kan bli som i mitt fall,att livmodern brister och det är livahotande.
I mitt fall var livmoderväggen så tunn redan att de metoder jag nämnde ovan inte var ett alternativ för risken för att livmodern skulle brista var så stor redan att akut operation var allt de kunde göra. (Jag bor i USA sa kanske de gör annorlunda i Sverige,men allt jag läst mig till så verkar det vara dessa alternativ som finns).
Jag hoppas att det går bra för dig och att du återhämtar dig bra. Din man reagerar kanske med oro och rädsla just nu och han kanske ändrar sig när tiden fått gå lite.
I övrigt tycker jag absolut inte att du ska känna att du gjort ngt fel! Det här är sånt som händer tyvärr och varken du eller jag hade kunnat förhindra detta! Jag ar bara glad om man kan saga så att det upptacktes i tid och jag överlevde och att även du kommer få vård i tid.
Tillåt dig att vara ledsen och sörj ditt förlorade barn och låt allt det andra komma sen. Vi gav vår bebis ett namn och det känns på ngt sätt bättre så då vi längtat efter detta barn så mycket! Har även köpt en ram med en ängel till de två ultraljudsbilder vi ändå fick.
Kanske kan det vara ngt för dig att göra också om det kan få sorgen och ditt älskade barn att kännas mer verkligt?