Fenugreek skrev 2019-03-12 22:46:47 följande:
Det känns hemskt att vi två har behövt gå igenom,men som du skriver känns det pa ngt sätt skönt att ha någon att dela detta med. Jag har mkt stöd i min make men tror inte en man kan första helt då detta pågår i våra kroppar.
Är sa skönt på ngt sätt att jag hittade din tråd för jag har letat sida upp och ner här pa FL men inte hittat ngn som gått igenom detta och jag har inte kännt mig stark nog att starta en tråd själv då detta hände mig 23/1 i år.
Låter fint med halsbandet du köpt. Här i USA ar det en sed att för varje barn som föds in i en familj så köper man årets julgranshänge(kommer ut ett nytt varje jul i ett begränsat antal och i en ny skepnad tex en skallra,gunghäst,barnvagn etc i keramik som man kan göra personligt genom att gravera in barnets namn och födelsedata. Alla mina barn har ett sådant och även denna bebis ska få ett sådant). Känns speciellt att ha ngt som man kan påminnas om extra vid just jul och att det får hanga pa granen ihop med syskonens.
Jag förstar att det kan vara lätt att klandra sig sjalv i en sådan har situation,men snalla gör inte det. Det kommer bara göra din sorg svarare. Innerst inne vet du att du inte kunde ha gjort ngt. Vi vill ju aldrig våra barn ngt ont!
Jag klandrade mig sjalv ett tag för att jag gick med pa snitt,om jag bara kampat hardare kanske mitt ärr aldrig funnits och detta aldrig ha hänt. Jag har konstaterad backentrangsel sa jag vet att jag inte kunde ha förhindrat ett snitt men hjarnan vill garna hitta ett fel sa man kan klandra sig sjalv. Men jag har slappt det nu för jag vill inte att det ska ta bort från mitt riktiga sorgearbete. Kanske kan du tanka sa om det hjalper.
Du kan garna skriva till mig om du behover prata av dig.
gud vi känns så lika! jag är också bäckentrång vilket resulterat i 3 snitt. känner det begränsar mig då jag önskade mig många barn :/
trodde inte jag kunde bli gravid då jag inte haft ägglossning eller mens på nästan 3 långa år pgr dels stress så nu när jag vlev gravid till slut vart jag så glad. plussade ena dagen för att i nästa börja blöda men geaviditeten verkade fortsätta ändå. sen händer detta... finner inga ord.
tror jag sörjer mycket då det känns som jag inte kommer att få flera barn nu :(
det gjorde så ont när läkaren sa jag kunde bli gravid igen efter denna graviditet. men vem vet om en ev. ny graviditet fastnar där även den? är så rädd och ledsen bara... usch!
tack för dina inlägg. känns ändå lite bättre <3