Ny partner

Någonstans mellan att man är säker på att ny partnern är the one och att man flyttar ihop, tycker jag. Någonstans på mitten där.

Beror på hur stora barnen är.

Mina barn är tonåringar och de vet att jag träffar någon och har hälsat, men inte mer än så. Jag tror inte de nånsin kommer ha nån djupare relation med min nya än så. Vi kommer aldrig bli en ny familj, det är för sent för det, mina barn är för stora. Det är ju min partner som inte direkt har speciellt mycket alls med mina barn att göra.

Det där kan du inte vara säker på!

Jag och min fru blev ett par när hennes dotter var 17 år.

Vi flyttade ihop tämligen omgående. I dag är dottern 28 och har eget barn. Vi står varandra nära och jag känner att vi är en familj. Vi har en väldigt fin relation min bonusdotter och jag.

Härligt att ni har en bra relation. 

Tycker det beror på hur gamla barnen är och hur lång tid som har gått efter skilsmässan.

Barn behöver tid att vänja sig vid skilsmässan, ju yngre barn desto längre tid, tror jag.

Att gå efter när man själv känner sig redo och tror att den nya relationen är säker, är ett dåligt tips. Vissa tycker de har träffat mannen i sitt liv två månader efter skilsmässan. Dvs människor som redan har misslyckats med en relation känner sig redo att kasta sig in i en ny relation nästan direkt.

Nej det kan jag inte. Men har ingen ambition att varken flytta ihop eller involvera varandras familjer/barn speciellt mycket med varandra. Har inget behov eller intresse av det och tror knappast mina barn har det heller.

Jag är en familj med barnens pappa som jag inte lever med, men vi är familj ändå för vi har barnen ihop och kommer alltid vara en familj. Barnen ser oss som deras familj oavsett om vi är gifta eller inte. Då jag inte ska ha fler barn så kommer det inte bli nån ny familj.

Finns inget som heter bonusbarn eller bonusföräldrar i min värld. Man har en uppsättning föräldrar. Väljer en förälder att skaffa en ny partner så innebär inte det för mig att man fick en till förälder. Avskyr dessa begrepp, så fåniga. Mina barn började säga bonusmamma om deras pappas nya, men de gör ibt e det längre. Det är inte deras mamma och kommer aldrig och bli bara för att hon bor med deras pappa. Skulle aldrig kalla min partners barn för mina bonusbarn, det är hans barn, men de kommer aldrig bli mina.

Min mamma har sedan mina föräldrar skiljdes när jag var tonåring haft flera relationer. Jag har träffat dem alla men aldrig utvecklat nån djupare relation till nån av dem. Det är min mammas karlar och de har inget med mig eller mitt liv att göra. Kan vara trevlig och ha dem boende hos mig när de hälsar på (bor långt bort) men har ingen kontakt med nån av dem när mammas relationer med dem tog slut.

När det känns någorlunda rätt med tanke på omständigheterna :)