Bagar Bengtsson skrev 2019-03-21 10:26:03 följande:
Stackars man! Jag får uppfattningen av att det inte finns en annan man som kan vara pappan. TS har ju även låtit honom ta med sig barnet på promenad så sjukskötersorna kan ju inte tro annat än att han är pappa och kanske inte är lika trångsynta som alla kvinnor här verkar vara.
Är mannen anmäld/anklagad för något brott? Vad är det som är så illa att han inte får vara med sitt eget barn utan att varje gång måste be om mammans godkännande?
Kvinnor vill ha jämställdhet på de plan de ligger efter i men när det handlar om barn (som de har stor fördel i) så vill de vara kvar i 50-talet. Det är väl jättebra att pappan vill umgås med barnet? När hon ändå inte ammar så är han lika viktig för barnet som mamman.
Det jag dock inte förstår är varför han inte gör ett faderskapstest och sedan skriver på pappret.
Ni som tycker att mamman ska vägra skriva på vårdnadspappren- vad är ni för odjur som vägrar pappan att visa sin kärlek till denna underbara skapelse?
Att pappan och mamman inte går ihop är inget som barnet ska lida för. Barnet behöver båda sina förädrar!
En man som varit elak mot den blivande mamman innan och under graviditeten och som hotar med att ta barnet ifrån mamman när hon är nyförlöst är med största sannolikhet en person som skulle använda den gemensamma vårdnaden som ett vapen för att styra mamman.
Jag är generellt sett för gemensam vårdnad i alla relationer men nu är det som det är, att är man inte gifta så står mannen där med "skägget i brevlådan" när barnen kommer och måste både skriva på papper för faderskap samt är utan vårdnad automatiskt från start. Att i det läget börja hota med att ta barnet ifrån den andre föräldern etc är rätt jäkla korkat om man vill ha en fungerande relation med barn och den andre föräldern.
Bara för att pappan inte får ha gemensam vårdnad betyder inte att han inte får ha umgänge eller barnet boende hos sig (när det är gammalt nog för växelvis boende) men detta behöver fastställas antingen genom en gemensam överenskommelse eller i Familjerätten, inte genom hot!
