• Töjan

    Arv med särkullbarn

    Jag och min särbo pratar om att ev.flytta ihop så småningom och vi pratade lite löst om ev. köpa ett hus tillsammans, jag tog då upp det här med att det faktiskt kan ske att nån av oss avlider och att vi borde skriva ett testamente om vi inte vill gifta oss eftersom vi båda har barn på varsitt håll. Särkullbarn har ju alltid rätt att ärva och jag menade på att vi borde göra så att vi båda sitter i orubbat bo om nån av oss går bort. Särkullbarn har ju alltid rätt till en viss del men att man minskar arvet genom testamente så det är lättare för den överlevande att lösa ut särkullbarnen. Jag tänker ju inte på enbart mig här eftersom jag också har barn sen innan utan vi båda skulle få samma förutsättningar. Då säger han till mig att han inte vill att jag ska ärva av honom utan han tycker att hans barn ska ärva hela hans tillgångar och att jah isåfall får köpa ut barnen eller sälja... vilket betyder att jag måste lösa ut barnen med halva huset istället för kanske 25 % om vi skrivit testamente. Det är ju lätt för honom att säj som har betydligt högre lön än jsg trots att han inte jobbar heltid vilket jag ju gör, han har betydligt lättare att lösa ut mins barn än jag har att göra mot hans. Jag begär ju inget av honom som jag själv inte ställer upp med... Vad hade ni gjort? Jag vill nog inte köpa hus tillsammand med den mannen sen han sa så....

  • Svar på tråden Arv med särkullbarn
  • GustavViolin

    Din kille har helt rätt här. Jag rekommenderar att han håller sona pengar på avstånd från dig. Det kan inte vara sund att dela sin högre lön inpappersform med någon som vill gardera sig mot framtida giftemål "om det nu inte skulle passa " Sen surar du och viöl onte föytta ihop med honom. Det visar ju bara att hans magkänsla var rätt. Man binder inte tillgångar genom att gifta sig med en kille som har betydligt högre lön pch sen nör man inte får ta del av pengarna är det inte altuellt. Det visar ju att det är pengarna du vill åt.

  • Töjan
    GustavViolin skrev 2019-03-31 21:53:43 följande:

    Din kille har helt rätt här. Jag rekommenderar att han håller sona pengar på avstånd från dig. Det kan inte vara sund att dela sin högre lön inpappersform med någon som vill gardera sig mot framtida giftemål "om det nu inte skulle passa " Sen surar du och viöl onte föytta ihop med honom. Det visar ju bara att hans magkänsla var rätt. Man binder inte tillgångar genom att gifta sig med en kille som har betydligt högre lön pch sen nör man inte får ta del av pengarna är det inte altuellt. Det visar ju att det är pengarna du vill åt.


    Du kan inte ha mer fel... har aldrig velat eller varit ute efter hans pengar. När vi är ute betalar jag alltid för mig själv och vill inte att han ska betala, jag klarar mig bra.

    Gifta mig har jag heller aldrig velat göra och tänker inte göra heller om det inte absolut måste ske för våra bådas bästa. Jag köper jättegärna ett hus med honom, ett något billigare än dom han tänkt sig och jag har lagt fram flera förslag på hus där jag kan tänkas ha råd att lösa ut barnen om det skulle behövas men han ratar dom pga att det inte är havsutsikt eller plats för minst 4 bilar i garaget osv. Jag kan tänka mig köpa där priserna är något lägre för att det ska kännas tryggt och så att jag kan bo kvar om det skulle ske att han avlider.

    Om vi mot förmodan skulle gifta oss eller skriva nån form av testamente så tänker jag ha skriftligen att jag INTE vill ha del i hans övriga fastigheter, ekonomi och sparkonton vid ett dödsfall, det är hans barn som ska ärva det och ingen annan och jag har aldrig tyckt nått annat heller. Det enda jag hade velat är att få chans att bo kvar i huset som vi gemensamt köpt.

    Tjura och sura har jag aldrig gjort under våra 4 år tillsammans, vi löser det mesta som uppstår på ett bra sätt och har aldrig bråkat en endaste gång.

    En möjlighet är att jag flyttar till honom där han bor nu 15 mil bort men då dröjer det för jag tänker inte dra mina barn från grundskolan när dom bara har nått år kvar och tvinga dom börja nån annanstans. Då hade jag bara blivit inneboende och kan inte och ska inte bo kvar om nått händer honom men eftersom han vill flytta ihop tidigare så blir det att vi får köpa nått nytt närmre barnens skola. Så kan han vänta så kan jag flytta till honom om si så där 6 år och då finns inte dessa problemen. Eller så köper jag själv ett hus och så får han flytta till mig om han vill...
  • Anonym (Arease)
    Petronella71 skrev 2019-04-01 11:24:50 följande:

    Du kan inte ha mer fel... har aldrig velat eller varit ute efter hans pengar. När vi är ute betalar jag alltid för mig själv och vill inte att han ska betala, jag klarar mig bra.

    Gifta mig har jag heller aldrig velat göra och tänker inte göra heller om det inte absolut måste ske för våra bådas bästa. Jag köper jättegärna ett hus med honom, ett något billigare än dom han tänkt sig och jag har lagt fram flera förslag på hus där jag kan tänkas ha råd att lösa ut barnen om det skulle behövas men han ratar dom pga att det inte är havsutsikt eller plats för minst 4 bilar i garaget osv. Jag kan tänka mig köpa där priserna är något lägre för att det ska kännas tryggt och så att jag kan bo kvar om det skulle ske att han avlider.

    Om vi mot förmodan skulle gifta oss eller skriva nån form av testamente så tänker jag ha skriftligen att jag INTE vill ha del i hans övriga fastigheter, ekonomi och sparkonton vid ett dödsfall, det är hans barn som ska ärva det och ingen annan och jag har aldrig tyckt nått annat heller. Det enda jag hade velat är att få chans att bo kvar i huset som vi gemensamt köpt.

    Tjura och sura har jag aldrig gjort under våra 4 år tillsammans, vi löser det mesta som uppstår på ett bra sätt och har aldrig bråkat en endaste gång.

    En möjlighet är att jag flyttar till honom där han bor nu 15 mil bort men då dröjer det för jag tänker inte dra mina barn från grundskolan när dom bara har nått år kvar och tvinga dom börja nån annanstans. Då hade jag bara blivit inneboende och kan inte och ska inte bo kvar om nått händer honom men eftersom han vill flytta ihop tidigare så blir det att vi får köpa nått nytt närmre barnens skola. Så kan han vänta så kan jag flytta till honom om si så där 6 år och då finns inte dessa problemen. Eller så köper jag själv ett hus och så får han flytta till mig om han vill...


    Föreslå annars att han köper ett hus självmed havsutsikt och plats för fyra bilar i garaget i närheten av där du bor nu, och så kan du bo inneboende där istället för i hans nuvarande hus dit du kan flytta först om sex år.
  • Anonym (Bonusfamiljen)

    Vad roligt, det fanns ju en scen i senaste avsnittet av bonusfamiljen som liknade detta scenario.
    Jag förstår din man. Hade nog sagt detsamma.
    Det är väl inget att sura för. 

  • Anonym (B)
    Anonym (Bonusfamiljen) skrev 2019-04-01 14:32:36 följande:

    Vad roligt, det fanns ju en scen i senaste avsnittet av bonusfamiljen som liknade detta scenario.
    Jag förstår din man. Hade nog sagt detsamma.
    Det är väl inget att sura för. 


    Haha jag tänkte samma sak. Men i Bonusfamiljen hoppade man väl över ett led? Farfar skänkte till sina biobarn, inte till sin son. Särkullsbarnen hade otur att ha en fattig pappa. Så kan det gå.
  • GustavViolin

    "så att jag jag bo kvar om han avlider"

    Du verkar lite annorlunda än vissa andra. Men man har rätt att vara sig själv.

  • Xenia
    GustavViolin skrev 2019-04-01 20:32:58 följande:

    "så att jag jag bo kvar om han avlider"

    Du verkar lite annorlunda än vissa andra. Men man har rätt att vara sig själv.


    Jag tycker det är du som verkar väldigt annorlunda, som tolkar in en massa som inte alls står och verkar antyda att TS är en golddigger.

    Det är väl självklart att man inte vill bli utkastad från sitt hem pga särkullbarnen. Det konstiga är att mannen dels inte kan skriva testamente till sin sambos fördel (barnen blir ju inte lottlösa för det), dels inte vill nöja sig med att mindre lyxigt hus så sambon kan lösa ut barnen om han dör före henne. Det verkar inte som han bryr sig ett dugg om vad som händer sambon i framtiden.
  • Anonym (J)
    Xenia skrev 2019-04-22 00:59:05 följande:

    Jag tycker det är du som verkar väldigt annorlunda, som tolkar in en massa som inte alls står och verkar antyda att TS är en golddigger.

    Det är väl självklart att man inte vill bli utkastad från sitt hem pga särkullbarnen. Det konstiga är att mannen dels inte kan skriva testamente till sin sambos fördel (barnen blir ju inte lottlösa för det), dels inte vill nöja sig med att mindre lyxigt hus så sambon kan lösa ut barnen om han dör före henne. Det verkar inte som han bryr sig ett dugg om vad som händer sambon i framtiden.


    Ja, vem vill ägna sig åt försäljning av hus och en flytt mitt i sorgen. Köper man ett hus gör man väl det för att man vill bo där livet (sitt eget liv) ut. Åtminstone tills man själv väljer att sälja. Inte vill man bli utmätt i samband med att ens livskamrat har gått bort.

    GustavViolin hade nog bara inte tänkt färdigt.
  • Bagar Bengtsson
    Anonym (J) skrev 2019-04-22 05:30:36 följande:
    Ja, vem vill ägna sig åt försäljning av hus och en flytt mitt i sorgen. Köper man ett hus gör man väl det för att man vill bo där livet (sitt eget liv) ut. Åtminstone tills man själv väljer att sälja. Inte vill man bli utmätt i samband med att ens livskamrat har gått bort.

    GustavViolin hade nog bara inte tänkt färdigt.

    Ett hus är en stor investering. Om du flyttar ihop med en ny partner som avlider efter något år och dennes pengar är investerade i huset som kostat 6 miljoner, då ska inte partnerns ungar få ut sina pengar utan en för dem ganska ny bekantskap ska få allt till den dör?


    Självklart ska barnen få ut sin del.


    Om min mor/far skulle hitta en ny förmåga som kanske var i min ålder- då skulle jag mao inte få ta del av mitt arv?


    Ni måste tänka lite längre, man kan dö bara efter en månad ihop. Visst, om man är ihop 50 år så har man skaffat en relation till den andres barn/sambo å kan man säkert göra upp. 

  • Ess
    Bagar Bengtsson skrev 2019-04-22 08:28:42 följande:

    Ett hus är en stor investering. Om du flyttar ihop med en ny partner som avlider efter något år och dennes pengar är investerade i huset som kostat 6 miljoner, då ska inte partnerns ungar få ut sina pengar utan en för dem ganska ny bekantskap ska få allt till den dör?


    Självklart ska barnen få ut sin del.


    Om min mor/far skulle hitta en ny förmåga som kanske var i min ålder- då skulle jag mao inte få ta del av mitt arv?


    Ni måste tänka lite längre, man kan dö bara efter en månad ihop. Visst, om man är ihop 50 år så har man skaffat en relation till den andres barn/sambo å kan man säkert göra upp. 


    De kan få sin laglott, det är fullt tillräckligt. 
    Vill de ha pengar så får de tjäna ihop det själva.

    Det är inte säkert att man har en relation till varandras barn även om man varit ihop i 50 år. Det är A och O att ha papper på allt och helt klart hur man vill ha det om någon går bort.
  • Anonym (J)
    Bagar Bengtsson skrev 2019-04-22 08:28:42 följande:

    Ett hus är en stor investering. Om du flyttar ihop med en ny partner som avlider efter något år och dennes pengar är investerade i huset som kostat 6 miljoner, då ska inte partnerns ungar få ut sina pengar utan en för dem ganska ny bekantskap ska få allt till den dör?

    Självklart ska barnen få ut sin del.

    Om min mor/far skulle hitta en ny förmåga som kanske var i min ålder- då skulle jag mao inte få ta del av mitt arv?

    Ni måste tänka lite längre, man kan dö bara efter en månad ihop. Visst, om man är ihop 50 år så har man skaffat en relation till den andres barn/sambo å kan man säkert göra upp. 


    Oj, du är verkligen på din vakt ifall att din morfar skulle råka träffa en yngre förmåga. Att två människor älskar varandra och vill flytta ihop och köpa hus tillsammans, där den ena sen dör efter ett år, det är en större tragedi att du inte skulle få ut ditt arv än att hon blivi änka och förlorar sitt hem på samma gång? Ja, det gäller att hålla ordning på sina prioriteringar.
  • Xenia
    Bagar Bengtsson skrev 2019-04-22 08:28:42 följande:

    Ett hus är en stor investering. Om du flyttar ihop med en ny partner som avlider efter något år och dennes pengar är investerade i huset som kostat 6 miljoner, då ska inte partnerns ungar få ut sina pengar utan en för dem ganska ny bekantskap ska få allt till den dör?


    Självklart ska barnen få ut sin del.


    Om min mor/far skulle hitta en ny förmåga som kanske var i min ålder- då skulle jag mao inte få ta del av mitt arv?


    Ni måste tänka lite längre, man kan dö bara efter en månad ihop. Visst, om man är ihop 50 år så har man skaffat en relation till den andres barn/sambo å kan man säkert göra upp. 


    1. Det är ingen ny bekantskap, TS och mannen har ju varit särbor i flera år.
    2. Barnen får ut det övriga, deras far äger flera fastigheter
    3. Mannen kan också berätta om att han skrivit ett testament så att sambon ska slippa sälja huset om han dör före henne. Då blir det ingen överraskning för barnen om de bespetsat sig att få ut värdet för huset när han dör.
    4. Mannen kan också nöja sig med att mindre lyxigt hus, så att sambon har råd att lösa ut barnen om han dör före henne.
    5. Mannen kan också gifta sig med sin särbo, då är det ju tydligt att hon ärver honom. Men även då behöver han skriva testamente, så att barnen bara får ut laglotten och får vänta på resten tills änkan dör.

    Om varken 3 eller 4 eller 5 passar, ja, då är mannen inte tillräckligt intresserad av sin särbos väl och ve. Hon gör alltså rätt i att inte bli sambo med honom.
Svar på tråden Arv med särkullbarn