Separera utan inkomst

Annars kan du säkert hitta något jobb och vänta lite med pluggande. Du har nog mer lugn och ro om några år. Folkhögskolan skulle också vara ett alternativ, lite senare. Har jobbat på en sån också. Många av eleverna har såna problem som du, så att de är vana. 

Arbetsförmedlingen kan hjälpa ts även utan diagnos.

Ts, det sämsta man kan göra är att stå utanför systemet som du gör just nu. Du är helt utan skydd.

Du bör göra något på heltid. Det bästa i ditt läge vore att jobba heltid för att komma in i systemet men sånt kan ju ta ett tag att fixa. Alternativet är att du anmäler dig arbetslös på Arbetsförmedlingen. Eller att du blir sjukskriven. Studier är också ett alternativ men det tar ju också ett tag att fixa. Även om du inte får mycket ersättning nu till en början så kommer du in i systemet och saker och ting börjar rulla på. I framtiden när du jobbat upp en SGI så är du försäkrad via Försäkringskassan om någonting skulle hända dig och du exempelvis skulle bli sjuk eller få ett till barn.

Kontentan är att man bör fylla upp en heltid med någonting. Arbete, studier, arbetslöshet eller sjukskrivning. Och göra det officiellt.

Det du kan göra nu på en gång är att anmäla dig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Sedan kan du öka barnens tider på förskolan så att du kan ta tag i ditt liv. Ta hjälp och stöd av Arbetsförmedlingen i jobbsökandet. Ta reda på vilka bidrag du är berättigad till. Det kan du kolla med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Alfa-kassan. Skaffa dig en kuratorskontakt. Någon att bolla tankar med. Börja träna för att få upp energinivåerna. Ställa dig i olika bostadsköer. Det är vad jag kommer på just nu.

Det säger sig självt att vara utan inkomst inte är ett skäl att få sina barn omhändertagna. Hur skulle det se ut om alla flyktingar blev av med sina barn? Dessutom får många ekonomiska svårigheter vid separation trots inkomst, och behöver söka tillfälligt försörjningsstöd . 

Om du söker försörjningsstöd har du dock kravet på dig att vara arbetssökande. Det som ser mest problematiskt ut är hur du ska lösa bostadsbiten. Har du möjlighet att bo hos föräldrar, släkt, vänner eller i andrahand?

Jag sökte till arbetsförmedlingen förra sommaren. De kunde hjälpa mig med att jobba på ett ställe var det är känt att svagbegåvade jobbar.. Men jag var inte berättigad till en enda krona, utan då skulle jag få "jobba" gratis och samtidigt få ett dåligt rykte som skulle ha jobbat där. Jag tyckte inte att det skulle kunna hjälpa mig så jag slutade att gå dit.

Jag skrev inte att man måste ha diagnos. Jag skrev att om de bedömer TS som passa in i den kategorin som behöver visst stöd så kan hon få hjälp. 

Tycker att du ska vara anmäld på Arbetsförmedlingen som arbetslös om du faktiskt är det. Så länge du inte får någon A-kassa så väljer du själv vilken hjälp du vill ta emot. Du kan fråga dem vilken sorts hjälp de kan erbjuda och själv välja vad som verkar passande för dig.

Har du ingen arbetslivserfarenhet och dåligt självförtroende så kan ju någon sorts praktik vara perfekt. Du testa på att jobba utan en massa krav. Ja, du får ingen lön för det men du får arbetslivserfarenhet. Du har ingen inkomst just nu heller så det kan ju inte bli sämre på den fronten. Men du kommer ut och påbörjar ditt arbetsliv. Du kan ju kolla med Arbetsförmedlingen om du kan vara med och påverka vilken arbetsplats du hamnar på.

Det är du själv som söker jobb och jobbar. Men det finns tre instanser som kan hjälpa dig på vägen. Den första är sjukvården. De kan utreda dig om du har någon sjukdom eller funktionsnedsättning. De kan ge dig sjukvård och habilitering/rehabilitering. Och de kan skriva intyg. Den andra är Försäkringskassan. Därifrån kan du få olika ersättningar och bidrag om du är berättigad. I ditt fall tänker jag det kan vara aktuellt med i första hand barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd, sjukpenning eller sjukersättning. Den tredje är Arbetsförmedlingen. De har Platsbanken där man hittar arbetsgivare som söker arbetskraft. De har olika kurser. Och de har olika arbetsmarknadspolitiska program som hjälper folk att komma in på arbetsmarknaden. Det finns typ lönebidrag, Samhall och arbetsträning (det kan vara kommunen, lite osäker).

Om jag var i dina kläder och helt vilsen som du verkar vara?! så skulle jag kontakta "soc"! Liksom förutsättningslöst och ställa frågan -"VAD ska jag göra"? Då får du kontakt med människor som har som JOBB att hjälpa sådana i din situation. Du kommer att behöva ekonomiskt bistånd så det är där du måste börja. Lycka till.

Jag skulle inte rekommendera dig att separera utan inkomst.
Sök jobb. tex vårdbiträde, affär eller städare
Gå till arbetsförmedlingen och skriv in dig som arbetslös.
Ställ dig i bostadskö.
När du fått jobb kan du separera.  Men vem vet du kanske inte känner dig lika instängd när du fått jobb? Om ni har problem i relationen kan ni gå på familjerådgivning.

Röstar du (TS) på vänstern?

Hur är det relevant?

Jag hoppas att du redan står i bostadskö? Annars kanske du kan få ett s.k. socialt kontrakt genom socialen. Du kan också få försörjningsstöd - det har alla rätt till som saknar inkomst och förmögenhet (och har PUT). Villkoret brukar vara att man ska vara anmäld på Af när man söker (alternativt ha läkarintyg på att man är sjuk - Fk behöver inte ha godkänt sjukskrivningen). 

Jag tycker att du ska beställa tid på soc för ett preliminärt samtal med en socialsekreterare - det är det de är till för! Din man behöver inte få reda på att du har varit där. Socialen har för övrigt inte rätt att försöka motarbeta att du flyttar från din man, för att de ska spara pengar - de KAN försöka göra så! (Däremot har de rätt att säga till en ung vuxen att de inte kommer att hjälpa till, om han eller hon flyttar från föräldrahemmet utan att ha någon inkomst. Men i praktiken hjälper de sedan alltid i alla fall.)

Bara nyfiken.