Vad klarar en 7 respektive 9 åring av att hjälpa till med hemma?

Alla de "krav" ni har på barnen klarar min 4-åring förutom att duscha och borsta tänderna. Eller duscha klarar hon väl hjälpligt själv, men vi vill ändå dubbelkolla att håret blir ordentligt tvättat och ursköljt.
Hon torkar sig själv efter dusch, klär sig helt själv, även ytterkläder fullt ut (inklusive knappar och dragkedja) och skor (dock ej knyt). Tar nu oftast fram kläderna själv.
Kan ta mat och dryck själv, breda mackor. Vi lagar maten, och delar den då hon inte får använda vassa knivar.
Plocka undan efter sig (leksaker, tallrik osv) har hon alltid fått göra sedan hon kunde greppa och flytta saker, det sker automatiskt utan att vi säger till. Lägger smutskläder i tvättkorgen.

Hon är inget underbarn (jo, för oss :) utan detta är sånt hon har fått träna på, så att en 7-åring inte skulle klara ovanstående handlar nog mest om att han inte fått träna på det.

Jag tycker det är skillnad på att klara sig själv och hjälpa till allmänt hemma. Ni måste ju hjälpa dem så att de klarar mer och mer hela tiden gällande sig själva. Lägga upp mat (självklart, det gör de ju varje dag i skolan), torka sig efter duschen (de duschar väl efter gympan i skolan), knyta skor (viktig självständighetsgrej osv.

Är de normalbegåvade och går i skolan lär de ju göra allt detta i skolan redan så det verkar jättekonstigt att ni gör det åt dem.

Sen att hjälpa till hemma har vi varit dåliga på att skapa rutiner kring, vi kör mer punktinsatser (kom och gör detta nu, typ). Men de får tex lägga in rena kläder i garderoben, duka, av hela middagen (ibland), vi hjälps åt att plocka i ordning i huset då och då och liknande.

Allt, skulle jag säga. Iaf den äldsta.

Min 9-åring hjälper till med allt; allt från disk, till dammsugning och tvätt. Även matlagningen.

Det enda jag inte introducerat är fönstertvätt, men det beror på att fönstren är så höga och att jag själv är väldigt noga med mina fönster.

Jag har heller inte introducerat avfrostning av frys och grovrengöring av kyl och avloppsrör.

Men i övrigt så delar vi på alla sysslor i vårt gemensamma hem.

Hej,

Jag tycker tycker verkligen att barn i den åldern ska klä på sig själva, ta mat själva, äta själva, plocka iordning i sina rum etc. Om de inte har någon funktionsnedsättning såklart. Då är det såklart annat. Att hjälpa barn att hjälpa sig själva, tycker jag kan vara ett bra sätt att tänka. När dom ber om hjälp, betyder det inte att dom inte klarar av, utan att dom är vana att ni föräldrar hjälper dom. Barn växer av att göra själva. Ha tålamod. Vissa saker tar längre tid, men det gör väl inget.

Hälsningar L

Just tandborstningen rekommenderas att vuxna hjälper till med tills barnen är ca 10.

På många plan verkar era barn ligga på samma nivå som mitt som är 3 år gammal. Så ni bör absolut kunna lära de att vara betydligt mer självständiga.

Jag tycker att ni ska hitta en nivå som är lagom för er utan mammans inblandning.

Tack för alla svar. Nu när jag läser om era barn känns det ju helt orimligt att min killes barn får hjälp med så mycket. Ska ta upp det med honom och se om vi kan ändra på detta. Det skapar ju en del irritation när det hela tiden tas för givet att vi ska göra allt.

Har ni några tips på hur man får dem att tycka att det är kul att hjälpa till? Just nu är det på nivån att yngsta lägger sig på golvet och skriker när han måste städa sitt rum. Äldsta har några gånger hjälpt till att ta ut soporna och sopa upp grus i hallen när jag bad honom. Men då jämförde mamman mig med askungens styvmor (inte på ett skämtsamt sätt utan i en arg ton) så jag har inte vågat ta upp något sen dess.

Några av er undrar varför vi inte lärt dem göra saker och det är en kombination av att bara köra på i gamla vanor från när barnen var små och att så fort vi ställer lite krav på barnen så får vi en utskällning av mamman för att barnen säger att de inte vill vara här för att vi bara tjatar och för att de måste städa hela tiden (en gång i veckan). Det är ofta konflikter med mamman och vi har inte orkat att ha en till sak att bråka om,

En 9 åring kan ju variera rätt grovt från en annan 9åring. Vissa 9åringar är lillgamla och känns på sätt och vis vuxnare än pubertetsbarn som är några år äldre. Andra nioåringar är verkligen små barn. 

De behöver få reda på varför de ska göra saker. Förbered innan om vad som ska göras och när, börja med små saker och sedan uppmärksamma framgångar.

Jag tackar noga mina barn när de tex lagat middag.

Det kommer inte funka att ta allt på en gång men ett steg i rätt riktning i taget.

Vi har väl outtalade krav på att man hänger upp kläder och ställer i ordning sina skor. Hur väl det efterföljs beror mycket på hur mycket vi vuxna följer upp det. I vissa åldrar fungerar det bättre.

Tvätta händer efter toa är ju självklart, men i vissa åldrar tilltar glömskan.

6-åringen fixar att hjälpa till vid städningen av rummet de delar, den äldre får mer panik och lägger sig hellre och sover.

De har tvättkorg på rummet, men även i badrummet. Barnen får sortera i ljust och mörkt. Den yngre byter oftast kläder i badrummet, så hon är bäst på att sortera, den äldre får vi tjata mer på.

Tänderna borstar vi på båda två kvällstid, den äldre borstar själv på morgonen. Vi kollar dock att det blir gjort. Duschen är ett tjatområde för att komma igång, men sedan gör båda mycket själva. Håret vill vi gärna hjälpa den yngre med.

När vilja finns kan de gå upp själva på helgen, ta fram yoghurt och bre smörgåsar och äta. Disken glömmer de väl oftast kvar. Diskmaskinen står på diskbänken så dit når de inte riktigt. Men skölja av kan de. Sedan kan de välja kläder och klä på sig helt själva. Klä på sig själv fixar ju även 3,5-åringen bortsett från knappar och dragkedjor. Just nu får vi hjälpa 6-åringen mer då hon har nästan hela armen gipsad, men hon försöker göra det mesta själv ändå.

Maten får de serverad när den är varm, då den oftast står kvar på spisen. Häller mjölk och tar grönsaker kan de själva. Dela maten fixar de själva, bara 3-åringen som behöver hjälp i normala fall. 

3-åringen bärs ibland när han tjurar ihop. I värsta fall med 5-åringen, men det är ju i nödfall. Dagligdags bär vi helst ingen. Så där är det ju dags att dra gränsen, då det hör småbarnsåldern till. Jag har häpnat när jag sett dotterns kompisar bäras från bilen när vi haft 2-3 år yngre syskon som gått själva.

Att hjälpa till med hushållsarbete är ju upp till varje familj, men att klara de egna sysslorna med påklädning och äta som alla äldre barn gör på förskolan är ju en självklarhet. När jag jobbade på förskolan ifrågasatte jag föräldrar som varje dag klädde av och på sitt barn ytterkläderna medan barnet bara stod och väntade. En sak om man har bråttom en dålig morgon, men barnet ska ju kunna det själv.

Gympapåsen har dottern mest koll på själv när den ska med, men jag hivar väl ofta i grejerna direkt från tvätten, men hon får kolla att rätt saker är med. Läsläxorna gör vi tillsammans, matten fixar hon själv. Att de kommer med turas vi om att komma ihåg.

Så mina barn tillhör väl de latare. De två yngsta hjälper helst till, men i och med 6-årstrotsen är  det många nej och sura miner.

Tycker för det första TS att ni till början har helt rimliga krav på det du skriver - har barn i samma ålder så vi har också det, även om de inte alltid gör som man önskar...  

Ta mat - det gör mina utom möjligen 7-åringen vid soppa. Devisen här är också man tar det man äter upp, så de får lära sig att hellre ta 2 gånger och äta upp det man får än att ta för mycket och slänga. 

Båda tar fram kläder i princip alla kvällar själva, ibland kan vi få styra om lite dock, läxorna får vi tjata på till 9-åringen. Gympakläderna fick de hjälp att packa i förskoleklassen, sedan har de fått packa själva (visst har vi kollat av dem, men det har aldrig varit några problem). 

Tandborstning sker själva på morgonen, men på kvällen borstar vi helst, vilket man bör göra upp till ca 12 år enl tandläkaren. 

Har hört att vår sjuåring äter fint med bestick i skolan, så det är väl tur det eftersom det gärna är fingrarna här hemma, men det går väl över tänker jag (Bästa kompisen är precis likadan!)

Tycker definitivt att ni ska börja ställa lite krav på dem, men kanske smyga in dem så det liksom inte märks. Pappan kanske kan få "lite ont i ryggen" och inte bära 7-åringen alla gånger som det önskas? 

Gör en lek/tävling om vem som kan lägga sin mat finast/roligast/färgordning what ever på tallriken så de får börja lägga upp sin mat själva.

Muta om nåt ska städas - ex dammsug hallen och du får en glass eller en femma - eller vad som funkar för dessa barn. Gör det så det blir en rolig lek i början eftersom mamman verkar vara ett känsligt kapitel så det inte blir elaka styvmor som säger åt dem att städa utan att ni har en kul lek.

Hoppas ni får ihop det lite bättre som passar er familj! <3

Jag tycker att ni kan ha ett "möte" i familjen och låta barnen vara med och bestämma hur ni ska göra i framtiden. Berätta att det är tufft för er vuxna att göra allt och fråga vad de har för lösningar. Gör det till en kul grej där ni hjälps åt. Du och pappan bör ge mycket uppmuntran och visa tacksamhet och stolthet när de gör saker rätt. Och kom ihåg att det är föräldrarna som skapat situationen, inte barnen så de ska inte få smällen för det. Bygg upp det hela långsamt.

Angående mamman så får ni kanske börja stänga henne ute. Hon har ingen rätt att tala till dig så, det ska inte du behöva höra. Din man får ta tjuren vid hornen och förklara att hemma hos er kommer era regler gälla och att hon inte har med det att göra. Börjar hon kalla er för saker eller bete sig illa får ni ta till de åtgärder som krävs för att slippa höra, om ni så måste göra boendebyte genom skolan för att slippa träffas och föra kommunikation genom en loggbok.

Tänkte på samma sak - hur klarar de sig i skolan? Dottern är 8, men de har börjat duscha efter idrott i 1:a, hämtar maten där själva, lämnar ifrån sig disken på bestämd plats. Hon städar hemma för att tjäna pengar (dammsuger eller torkar golvet i hela lägenheten på 90 kvm). Erbjuder sig själv för att duka inför middag, plockar undan sina leksaker på rummet (görs inte så ofta bara för att hon är ganska lat )