MS, jag är helt säker.
Hej. Jag skriver detta i full desperration.
Lite bakrund först.
Man
26år
Tidigare frisk.
Jag har haft några tuffa år bakom mig, och jag har ärvt en egenskap av min far som är väldigt ocharmig, nämligen att jag oroar mig mycket och får lätt ångest.
Efter att mitt liv kändes piss så tog jag mig i kragen och gjorde en omstart i livet. Jag flyttade 80 mil från min hemstad, startade egen firma och hyrde in mig hos en tatuerare som jag jobbat för sedan ett halvår tillbaka ungefär.
Jag har jobbat extremt hårt för att kunna leva mitt drömliv, att bli tatuerare var min dröm. I början var det kämpigt, många sena nätter, ragga kunder, utvecklas och bli bra på min grej. Det var mycket oro och ångest i början, om hur allt skulle gå ekonomiskt osv. Men det flöt på bra och efter ca 3 månader så var jag fullbokad några veckor framöver, och var så till ungefär 2 månader sedan.
Jag levde min dröm och jobbade med något jag älskade, jag hade tid att träffa folk, vara med min sambo och min hund många timmar per dag. Jag upplevde lyckorus ibland på kvällarna när jag gick hem, bara för att mitt liv var så fantastiskt.
Men så hände det något. Det började med att jag kände mig stel i armarna på morgonen, dem ville inte riktigt vakna till liv, vilket gjorde att jag började lägga mina bokningar senare på dagen.
Jag sov oftast 7-9 timmar per natt och kände mig allt som oftast utvilad i övrigt.
En morgon för ca 2 månader sedan kände jag mig väldigt yr, och med smärta och sus i öronen. Yrseln Har jag haft sedan dess och har fortfarande. Jag kunde trilla i golvet ett par gånger första 2 veckorna till jag lärde mig handera det. Det var när jag började få synrubbningar som jag sökte läkare. Då hade jag gått med yrsel i ca 3 veckor. Fick där avfärdat det som stress efter att han hade gjort en snabb undersökning av mig. Men han tog en del prover för säkerhetsskull.
Jag hade ökat tryck i öronen och fortsatta synrubbningar, sökte igen för detta och fick nu allergimedicin och rinexin utskrivet. Vilket hjälpte noll.
Dem hittade ingenting på provsvaren.
Jag accepterade läkarnas utlåtande och sjukskrev mig några veckor, men desto mindre jag hade att göra desto värre blev yrseln och dem andra symptomen som jag nu fått. Svullna lymfkörtlar lite här och var, huvudvärk, och kraftiga koncentrationssvårigheter och jag blev väldigt lätt utmattad av fysisk aktivitet.
För ca 3 veckor sedan när jag skulle äta middag hos mina svärföräldrar så märkte jag att vänsterhanden inte lydde, den var klumpig och stel. Jag tappade saker och fummlade. Efter ett par dagar kom det som just nu gör mig mest orolig. Darrande muskler och grumlingar i synen. Jag har sedan några veckor tillbaka ingen kontroll när jag spänner mina muskler, det började i vänsterhanden, och vandrade sedan till vänsterben, nacken, magen och dem övre ryggmusklerna. Mina tummar skakar väldigt mycket när jag skriver detta. Jag har även områden på kroppen som känns som stora blåmärken, fast jag inte slagit mig. Dem kan försvinna senare samma dag eller hålla i sig några dagar. Mitt huvud skakar och rycker när jag ska titta åt sidorna, mitt vänstra ben kan vika sig helt plötsligt när jag går. Jag kan nästan inte köra bil längre för att jag skakar så mycket när jag använder kopplingen. Jag kan inte gå på ojämna underlag utan att ramla. Det är som att smidigheten i mina rörelser inte finns där längre, men det syns bara när jag rör mig, inte när jag sitter stilla. Under den senaste veckan har det börjat sticka i fingrarna på vänsterhanden. Och jag har även fått mer svarta fält i synen samt väldigt ytlig andning.
Detta har jag gjort själv - järntillskott, vitamin b12, ångestdämpande medicin, träning och regelbunden motion, c och d vitamin, ändrat mina rutiner vad gäller sömn och måltider. Varit till optiker för mina synbesvär, hon hittade inget fel förutom ett mindre brytningsfel. Kollat sköldkörtelhormon med hemmatest.
Jag kan koppla bort den värsta ångesten och oron, men dem fysiska symptomen finns ändå där. Om det hade varit stress så känns det konstigt att man Har symptomen från morgon till kväll, dygnet runt. Hela tiden. Visst har jag bättre och sämre dagar, men i det stora hela blir jag bara sämre allt eftersom tiden går.
Jag är så orolig att jag ska ha MS och att allt jag byggt upp och jobbat för i flera år ska raseras efter endast ett halvår i yrket. Jag mådde så bra innan allt det här hände.
Är det någon som känner igen sig i min symptom bild och kan dela med sig av lite solskenshistorier?
Väl mött!
