Vad anser ni om föräldrar som flyttar utomlands?

Om den bortflyttade föräldern fortfarande bryr sig och också vill känna sig delaktig i barnets framtid så är det självklart att man iaf ska föra en diskussion. Fortfarande är det ju den kvarboende föräldern som ska få bestämma mest, för att underlätta för sig och sin vardag, men man kan ju iaf prata om skolval och lägga fram förslag så båda känner sig delaktiga.

Nja, det ska ju gå att få ihop en fungerande vardag för den som får ta hela ansvaret.. men har man delad vårdnad så kan det vara svårt att få precis som man vill.

Beror också på hur gammalt barnet är tänker jag. När de blir större så behöver barnet ha en åsikt i frågan också...

Skolan är ju en sak för där behöver man vara mer överens. Fritidsaktiviteter är lite annat med tänker jag men vill man genomdriva där kanske man inte kan förvänta sig ekonomiskt stöd från den andre föräldern..

Beror väl på vad det gäller. Vardagssaker tycker jag den förälder som lever heltid med barnet ska bestämma. Större saker kan väl vara bra att diskutera ihop OM den frånvarande föräldern är delaktig.

Har själv denna sits med en helt ointresserad frånvarande förälder så jag bestämmer allt, men har också enskild vårdnad.

Nja, jag tycker att föräldern som flyttar självklart ska få ha åsiker och att man kan föra en diskussion, men boendeföräldern bör fortfarande ha VETO. Det är ju hen som praktiskt ska kunna få vardagen att gå ihop.

Jag tycker det låter helt fruktansvärt att flytta till ett annat land än det barnen lever i. Jag skulle aldrig vilja göra det. Om man träffar en ny och emigrerar kan jag inte se hur man ska kunna veta tillräckligt om sina barn för att kunna bestämma på ett bra sätt över dem. Man kan inte sitta och styra från ett annat land. Vill den som bor kvar byta skola på barnen så kanske den andra föräldern får ha lite att säga till om, men framför allt får barnens vilja styra.

Jag tycker det låter helt fruktansvärt att flytta till ett annat land än det barnen lever i. Jag skulle aldrig vilja göra det. Om man träffar en ny och emigrerar kan jag inte se hur man ska kunna veta tillräckligt om sina barn för att kunna bestämma på ett bra sätt över dem. Man kan inte sitta och styra från ett annat land. Vill den som bor kvar byta skola på barnen så kanske den andra föräldern får ha lite att säga till om, men framför allt får barnens vilja styra.

Jag lever så här. Mina barns pappa bestämde sig för att flytta utomlands. (Du ska veta att det inte var ett lätt beslut. Döh, det var det lättaste han kunde göra... Stanna hemma och TA DITT ANSVAR. Idiot.) Jag krävde enskild vårdnad, vilket han gav mig frivilligt. Det var ju jobbigt nog som det var när han bodde i Sverige, det hade aldrig funkat. Krävs ju underskrifter för minsta lilla, fotografering på skolan till exempel. Så jag tycker att om man flyttar utomlands visar man väldigt tydligt hur lite ens barn betyder och hur oengagerad man är, och har således förverkat sin rätt att ha åsikter om saker som rör barnens liv. 

Jag tror ärligt talat inte att han förstod vidden av vare sig flytten eller att ge mig enskild vårdnad. Förrän nu kanske. Han kom hem utan förvarning och utan kontakt med barnen på månader och vill nu träffas. Gissa om barnen var intresserade? Nope, inte det minsta. De är tillräckligt stora för att bestämma själva och för att han ska kunna ha kontakt med dem utan att gå via mig om han skulle vilja.

Att flytta utomlands behöver inte betyda större avstånd och restider än att flytta inom Sverige. 

Så länge man vill engagera sig och ta ansvar för sitt barn och kan samarbeta med den andra föräldern tycker jag man har en rätt att ha åsikter om sitt barns skolgång och annat viktigt. Detta oavsett var man bor. 

Det dagliga, fritidsintressen, ordningregler, mat, kompisar odyl är upp till förälderns som barnet bor hos för tillfället.

Tycker förälder som har boendet att den andra förälderna inte går att samarbeta med kring viktiga frågor så får man söka EV.

Att ha åsikter om sådant som påverkar vardagen, som man själv som utflyttad har valt att lämna, är fel.

Det är klart att den kan ha åsikter, men den kvarvarande föräldern bör ha ensam vårdnad av praktiska skäl. 

Sedan tycker jag att man abdikerar från sin föräldraroll om man överger barnet under dess uppväxt. Det ger inga pluspoäng direkt.

Men jag begriper liksom inte hur man resonerar om man flyttar. Vill man ta hand om barnet så flyttar man inte, för det går inte att ta hand om ett barn på distans. Vill man inte ta hand om sitt barn så kan man flytta, men då kan man inte ha en massa åsikter om vad folk ska göra i ett annat land. Man kan inte dra och sedan binda upp sitt ex och bestämma vad hen ska göra.

Hej
Jag anser, och utgår från egen erfarenhet och situation.
Mina barns far valde att flytta till ett annat land med sin nya partner. Vi separerade som vänner och  har inget otalt i det kapitlet. Däremot har jag blivit sviken i löften om hur flytten och barnen skulle skötas, så i MITT fall, anser jag att trots att vårdnaden är delad, är barnen mina .Jag tar alla beslut gällande barnen själv. Det är hos mig de bor, det är jag som ser, känner och hör hur de mår, önskar och utvecklas.