Kers skrev 2019-06-20 01:01:03 följande:
Som person... han ger upp snabbt... surar/blir ledsen. Inget jävlar anamma, "jag ska klara det!" . Jo, jag lyssnar när han uttrycker att han inte vill något. Men min poäng är att det är så himla mycket han inte vill! Typ allt som inte är spela!
Jag ser ett värde i att barn (och människor överhuvudtaget) kan sysselsätta sig själva. Inte bli underhållna hela tiden. Småbarn måste man ju passa, det är en annan grej. Men som sagt, när jag var nio och hade sommarlov åt jag frukost klockan åtta, sen var jag ute hela dan och gjorde grejer? Inte fasen kom mina föräldrar på massa saker åt mig, det kom jag ju på själv?? Och typ sitta framför tv:n i flera timmar fanns liksom inte på kartan, jo sommarlovsmorgon, men inte mer. Känner mig så himla misslyckad som förälder!!!
Jag förstår precis vad du menar, och du är inte misslyckad som förälder! De flesta föräldrar idag brottas med exakt samma sak - barnen hittar inte på särskilt mycket på egen hand utan sitter inne med telefon/platta/dator. Det finns barn som idrottar och har andra aktiviteter, kanske flera gånger i veckan, men de hittar ändå sällan på "egna" saker.
Jag förstår också det där med att barnen borde aktivera sig själva, absolut. Vi gjorde ju det när vi var barn och hade jättekul, vi unnar barnen att ha roligt förstås! Plus att det borde vara utvecklande att hitta på egna grejer, vara ute, cykla osv.
Men jag tänker att du måste tänka på nuläget, inte hur du skulle vilja att det var. Om du försöker få honom att göra de saker du räknar upp, kommer du nog få stånga pannan blodig, tyvärr. Hur du än tjatar kommer han inte att resa sig ur spelstolen och gå ut och leka. Han kommer inte hitta kompisar på lekplatsen som vi gjorde, heller, för de sitter ju inne och spelar... :(
Varför inte hitta på saker med honom åtminstone under en period, som en sorts "avgiftning"? En liten "kampanj" nu under sommaren, då ni kanske har mer tid tillsammans? För det är klart, om hans mamma och pappa sitter med sina telefoner och inte hittar på något med honom, hur motiverad blir han då att stänga av datorn och gå ut och leka på just det sätt som du föreslår? Kanske känner han sig misslyckad också, som inte "kan" leka (och han är ju som sagt inte ensam om det, hans kompisar får garanterat höra samma sak av sina föräldrar).
Jo, jag har kanske skämt bort mina barn med aktiviteter. Men jag gillar att hänga med dem och de gillar att hitta på saker med mig, så det passar oss. När jag var barn gjorde iofs mina föräldrar saker med mig och mina syskon, åkte till strand/badhus, var i sommarstugan, åkte ut i naturen och hade med fika, hittade på saker med andra familjer - i all enkelhet för vi hade inte mycket pengar. Men däremellan var vi ju ute och lekte.
Sorry för långt inlägg, haha :)
