• Skrollan16

    3:e barn eller ej

    hej

    Nu orkar jag snart inte fundera mer hihi . Har två barn 7 och 13. Längtar så efter en liten men samtidigt skrämmer det mig. Skrämmer mig o aldrig få uppleva det där underbar igen jag älskade småbarnsåren o samtidigt är jag livrädd att inte hinna med mina stora. Jag har två killar o det känns överlag som de är mer självständiga än flickor. Ge mig för o nackdelar. Pappan vill men har eget företag o jag vet att mer ansvar vilar på mig då han har mycket till o från. Antar att fler ställt sig frågan? Hur blev det? Hur gjorde ni?

  • Svar på tråden 3:e barn eller ej
  • Hanna01

    Vi skaffade en tredje, en sladdis. Det är det bästa vi nånsin gjort! Det är helt fantastiskt! Som att få ett första barn igen, men man kan redan allt eftersom man ändå gjort det två gånger innan. Man njuter o tar vara på tiden på ett helt annat sätt än att ha flera småbarn samtidigt. Kör säger jag bara, ni kommer inte ångra er ??

  • Hanna01

    Frågetecknena var ett hjärta, gick tydligen inte att skicka ett sånt... lycka till <3

  • Anonym (Lilla)
    Skrollan16 skrev 2019-06-25 16:32:49 följande:

    Var er Lill planerad???


    Ja, eller nej beroende på hur man ser det. Händer det så händer det. Vi höll inte på och tajmade in ägglossning och liknande. Ett halvår efter att jag hade plockat ut den förbaskade kopparspiralen var vi med barn. Nu kommer jag att sterilisera mig i samband med förlossningen, så fler blir deg i alla fall inte :)
  • Anonym (Lilla)
    Skrollan16 skrev 2019-06-25 16:32:49 följande:

    Var er Lill planerad???


    Ja, eller nej beroende på hur man ser det. Händer det så händer det. Vi höll inte på och tajmade in ägglossning och liknande. Ett halvår efter att jag hade plockat ut den förbaskade kopparspiralen var vi med barn. Nu kommer jag att sterilisera mig i samband med förlossningen, så fler blir deg i alla fall inte :)
  • nernu

    Klart ni ska skaffa en till om ni båda vill det! Det är ju perfekt nu när pojkarna är så stora. Kör på.

  • Anonym (Mam)

    Är gravid med nr 3 barnen, kommer i sep. Barnen är 10 och 4 år. Maken har i 2 år önskat nr 3, jag har ej orkat men tanken ändå funnits där. Men sedan strulade spiralen p-piller gjorde mig konstig och så sa vi "Blir det så blir det". Nr 2 var svår att få, kämpade i nästan 2 år med mf osv. Så jag trodde det skulle ta längre tid då vi ej prickade äl osv. Men efter 4 mån kom plusset. Lite skräckblandad förtjusning. Vi vet vad vi har, ej hur det kommer bli. Grabbarna börjar bli större och klarar mer själva, de sover hela nätterna i stort sett osv. Samtidigt så har vi haft en längtan någonstans. Tänk om jag ångrar mig om 5 år. Jag vill inte bli allt för gammal. Stora pojken blev ledsen, som någon skrev, han kommer ihåg hur tufft första v var då han var 6 år. Nu är han mkt förväntansfull men ororlig att något ska gå.fel med mig eller bebis. Lillebror älskar bebisar så han är överlycklig. Där är jag dock själv lite ororlig då han varit vår lille plutt, eftersom han var så svår att få. Att han ska känna sig åsidosatt. Just nu känns det som ett bra beslut men visst lite oro Hur det ändå blir. Många som har tre säger att då känns det som familjen är en helhet, komplett. Man har en liten flock att ta hand om. Vi älskar barn, för allt för dem och lagt mkt av vår egentid åt sidan tidigare då vi har svårt att få barnvakt och så. Nu kommer det dröja ännu längre innan vi får det men samtidigt vet vi att småbarnstiden får så oerhört fort. 10 åringen vill ju mer och mer vara själv och med kompisar. Haha då fick jag ut mina funderingar så här på morgonen också;).

    Hur går tankarna TS?

  • Anonym (Lilla)
    Anonym (Mam) skrev 2019-06-28 05:36:19 följande:

    Är gravid med nr 3 barnen, kommer i sep. Barnen är 10 och 4 år. Maken har i 2 år önskat nr 3, jag har ej orkat men tanken ändå funnits där. Men sedan strulade spiralen p-piller gjorde mig konstig och så sa vi "Blir det så blir det". Nr 2 var svår att få, kämpade i nästan 2 år med mf osv. Så jag trodde det skulle ta längre tid då vi ej prickade äl osv. Men efter 4 mån kom plusset. Lite skräckblandad förtjusning. Vi vet vad vi har, ej hur det kommer bli. Grabbarna börjar bli större och klarar mer själva, de sover hela nätterna i stort sett osv. Samtidigt så har vi haft en längtan någonstans. Tänk om jag ångrar mig om 5 år. Jag vill inte bli allt för gammal. Stora pojken blev ledsen, som någon skrev, han kommer ihåg hur tufft första v var då han var 6 år. Nu är han mkt förväntansfull men ororlig att något ska gå.fel med mig eller bebis. Lillebror älskar bebisar så han är överlycklig. Där är jag dock själv lite ororlig då han varit vår lille plutt, eftersom han var så svår att få. Att han ska känna sig åsidosatt. Just nu känns det som ett bra beslut men visst lite oro Hur det ändå blir. Många som har tre säger att då känns det som familjen är en helhet, komplett. Man har en liten flock att ta hand om. Vi älskar barn, för allt för dem och lagt mkt av vår egentid åt sidan tidigare då vi har svårt att få barnvakt och så. Nu kommer det dröja ännu längre innan vi får det men samtidigt vet vi att småbarnstiden får så oerhört fort. 10 åringen vill ju mer och mer vara själv och med kompisar. Haha då fick jag ut mina funderingar så här på morgonen också;).

    Hur går tankarna TS?


    Åh, jag måste bara skriva och säga att det hade kunnat vara jag som skrev det där. Nästan i alla fall, om man bortser från att vi har en tjej och en kille - dessutom var det inte svårt att få nummer två. I övrigt är det pang på! Jag känner mig många dagar ledsen över relationen med nummer två som jag VET kommer att ändras drastiskt i samband med att lillebror kommer. Det är något jag måste bearbeta.

    Vi hat inte heller någon barnvakt eller avlastning - har alltid klarat allt själva vilket också har gjort oss starka. Vi är inte beroende av någon mor- eller farförälder, samtidigt som vi nu blir mer låsta igen. Lycka till och hoppas allt går bra för er! Det är ju en berg-och-dalbana oavsett hur efterlängtat ett barn är :)
  • Anonym (Mam)
    Anonym (Lilla) skrev 2019-06-28 06:03:59 följande:

    Åh, jag måste bara skriva och säga att det hade kunnat vara jag som skrev det där. Nästan i alla fall, om man bortser från att vi har en tjej och en kille - dessutom var det inte svårt att få nummer två. I övrigt är det pang på! Jag känner mig många dagar ledsen över relationen med nummer två som jag VET kommer att ändras drastiskt i samband med att lillebror kommer. Det är något jag måste bearbeta.

    Vi hat inte heller någon barnvakt eller avlastning - har alltid klarat allt själva vilket också har gjort oss starka. Vi är inte beroende av någon mor- eller farförälder, samtidigt som vi nu blir mer låsta igen. Lycka till och hoppas allt går bra för er! Det är ju en berg-och-dalbana oavsett hur efterlängtat ett barn är :)


    Hur gamla är era barn:)? Lillebror älskar att mysa och är väldigt mammig då pappa är mer rolig att leka och busa med, haha. Jag vet att de flesta 3 månaderna kommer vara tuffa, ska laga massor av mat innan så att vi bara har att värma på och kan fokusera på familjen. Våra kompisar har barn som är närmar 10 år än lillebror, så de förstår oss inte riktigt att vi orkar börja om på nytt nu när lillebror är större. Men dessa 4 år har gått jätte fort och de närmsta 4 år lär väl gå lika snabbt, om inte fortare ;). Ska verkligen njuta detta år när man ej behöver fokusera på jobb utan bara familjen
  • Anonym (Lilla)
    Anonym (Mam) skrev 2019-06-28 08:17:40 följande:

    Hur gamla är era barn:)? Lillebror älskar att mysa och är väldigt mammig då pappa är mer rolig att leka och busa med, haha. Jag vet att de flesta 3 månaderna kommer vara tuffa, ska laga massor av mat innan så att vi bara har att värma på och kan fokusera på familjen. Våra kompisar har barn som är närmar 10 år än lillebror, så de förstår oss inte riktigt att vi orkar börja om på nytt nu när lillebror är större. Men dessa 4 år har gått jätte fort och de närmsta 4 år lär väl gå lika snabbt, om inte fortare ;). Ska verkligen njuta detta år när man ej behöver fokusera på jobb utan bara familjen


    Våra är snart 12 och 7 år... ingen i vår bekantskap är i samma situation och många tycker att vi är konstiga som skaffar en sladdis. Vi kommer att ha en utmaning att hitta umgänge som passar hela familjen, men men...det finns negativa och positiva saker med allt.

    En tråkig sak är att vi har vänner som har dragit sig undan nu. Jag vet inte vad det beror på, men spekulerar och funderar en del. Jag vet att vissa av dem är oense om de ska skaffa ett tredje barn eller inte, men det kan ju inte gälla alla, tänker jag.

    Som jag skrev tidigare: det blir tufft, tröttsamt och jobbigt men när jag sedan är gammal och grå kommer jag absolut inte ångra att vi fick tre barn i stället för två, DET är jag helt på det klara med.
  • Anonym (Mam)

    Nej men upplevt samma, en av mina bästa kompisar har jag ej träffat sedan jag så att jag pussat. De har bara 1 barn och ingen bra relation, därför vill hon inte skaffa en till har hon sagt men att hon kanske "borde" för alla kommenterar att de borde ge sonen ett syskon. Tror att det är där skön klämmer. Hon är ej avundsjuk men blivit missunnsam på något vis dessvärre :(. Jätte tråkigt! Ja hitta aktiviteter till alla kommer vi nog ha problem med också, har funderat på det. Men tror typ Kolmården, skara sommarland finns något för alla. Sen försöka få egentid med var och en ibland. Men oftast är vardagen full av skola/läxor och aktiviteter tycker jag.

    Men skulle inte byta bort bebis för något känner jag nu, men skönt att få uttrycka sina rädslor ändå :)

  • Anonym (sessan)

    Vi skaffade en liten sladdis, bästa vi gjort. Han är tre år nu, storasyskonen är 11 och 13 år. De uppskattar sin lillerbror enormt mycket. Han får vara med i storebrors rum och de tittar på film ihop, storasyster hjälper till att bada lillebror. Hon har till och med bytt blöja på lillebror ibland. De ger så mycket kärlek och glädje.

    Vi blev oplanerat gravida och fick ett ma. Tänkte att vi var nöjda med två barn men längtan efter ett tredje barn blev för stor.

    Dessutom hade jag en vän som miste sitt syskon hastigt och det gjorde också att vi kände att vi ville ge våra barn ett syskon till.

    Längtar ni efter en tre så kör på! Blir det bebis så blir det.

Svar på tråden 3:e barn eller ej