Biomamma hälsar inte på mig (bonusmamman)

Ja. Måste man vara aggressiv och alltid få sin vilja fram? Du kan ju knappast påverka hur andra beter sig, bara dig själv. Må mentalt bra...acceptera att hon vill minimera kontakten med dig. Det är hennes val.

Respektlöshet? Jag kan tycka att det är du som står för den som vill tvinga på andra människor din egen uppfattning om hur saker skall gå till. Och som blir arg när dom inte gör som du tycker att dom borde.

Menar du att deras barn skulle ta skada av att deras mamma inte hälsar på en person i deras liv? Det tror inte jag faktiskt. Vad menar du att du skall göra som är det bästa för deras barn?

Som sagt, det har gått ett år, det är inte lång tid när man haft ett längre förhållande med tre barn tillsammans. Varför förstår du inte det?

Jag och min sambo gick fort fram i vår relation. Det kändes rätt. Vi har varit tillsammans ett år och bor tillsammans samt väntar vårt första gemensamma barn. Han har 3 barn sen innan, 3 helt fantastiska barn som bor hos oss vv och dom har verkligen accepterat mig något magiskt enkelt. Det funkar alltså väldigt bra med barnen och dom är jätteglada att få ett syskon nu i slutet av sommaren.

Till problematiken:

Jag är en känsloperson och har svårt att hantera att deras biomamma (hon och sambon var tsm 10 år med mycket fram och tillbaka sista åren..) vägrar hälsa på mig. Det känns som om hon tror att om hon ignorerar mig tillräckligt mycket så försvinner jag? Till saken hör att samarbetet rörande barnen mellan henne och min sambo funkar relativt bra. Efter att ha läst trådar här så har jag förstått att vi har det väldigt bra. Att det "bara" är faktumet att hon låtsas som om jag inte finns dom få gånger vi setts. Jag kommer själv från en trasig familj med mycket konflikter och jag hade väl önskat att vi åtminstone kunde säga hej för både hennes barns och mitt framtida barns skull. Våra barn kommer ju vara syskon! Min sambo förstår inte varför jag bryr mig så mycket. Helt ärligt så känner jag mig provocerad och arg. Icke respekterad. Den gång jag försökte ta kontakt sa hon bara att hon inte valt att ha mig i sitt liv och därför inte har något intresse av mig. Jag menar verkligen inte vi ska vara bästa vänner. Men Hej och Hej då är väl inte så mycket begärt? Har även intrycket av att det blev värre sen hon fick veta att vi väntar barn.

Jag vill alltså kunna inte bry mig. Jag vill inte bli provocerad.. någon som har tips på hur jag ska tänka? För barnens skull..

Hej Ts! För det första: grattis till din fina familj och att du väntar barn! Jag tycker att du har fått flera bra råd i tråden. Jag lever själv i bonusfamilj och vi har ett litet gemensamt barn och min man har ett barn sedan tidigare. Exet i min bonusfamilj är också väldigt kylig och ignorerande mot mig. Hon hälsar, men knappt. Även jag är en känslomänniska som genom hela livet har varit väldigt mån om att vara omtyckt och gillad av alla. Det har stört mig något enormt att behöva ha det så här i min familj. Men låt mig säga en sak: att leva i bonusfamilj har lärt mig SÅ många viktiga saker om mänskliga relationer som inte är beroende av blodsband. En av de viktigaste sakerna jag lärt mig är att jag inte är omtyckt av alla, och att det är helt ok. Det är helt ok! Man kan ses ändå och hälsa som vuxna människor (dvs du kan hälsa, skit i exets beteende), man kan välja att uppträda respektfullt oavsett sina känslor inombords. Det är mäktigt och häftigt att inse detta. Kanske det som kallas att bli vuxen? :) Nu vet jag inte hur gammal du är men jag var typ 30 när jag bildade familj och trodde att jag var älskad eller i alla fall omtyckt av alla typ :) Att ge sig in i en bonusfamilj är lite som att ge sig in i en bikupa - det stinger och gör ont och är fullt av oväntade känslor som kan golva en. Jag hoppas att du hittar en väg som DU mår bra av i det här, och det är jag övertygad om att du gör.

Vad barnslig hon är!

Hälsa du, oavsett. Varje gång. Se till att le ordentligt. Kill them with kindness.

Är hon? Tycker med dom ledtrådar man får att det är TS som är barnslig och naiv.

Varför? Det finns inte den minsta vänlighet inblandat i ett sånt beteende, bara aggressivitet och vilja att dominera inte egentligen dolt bakom ett falskt leende. Om någon jag känner inför som den här mamman gör inför TS hade gjort så...så är risken stor att det hade förvärrat situationen radikalt. Det hade nog landat i att jag hade kommit överens med pappan om att den nya inte skall ha kontakt med mig alls. Det hade också blivit svårare att vara neutral/uppmuntrande inför barnen om jag hade upplevt att den nya gör sitt bästa för att göra det svårt för mig. För det är vad ett sådant passivt-aggressivt beteende är.

Nej TS, du är inte omtyckt och älskad av alla, det är ingen. Behandla människor runt dig väl, du vet inte vad dom har upplevt och du har inte heller med det att göra.

Superbra inlägg, intelligent. Tycker som du att TS är den respektlösa som försöker tvinga när mamman varit tydlig att hon inte vill. Är dina känslor TS viktigare än hennes? Värda mer? Visa lite respekt, alla måste inte vara falskt trevliga för sakens skull. Hua.